Foto: Wim van ‘t Einde via Unsplash
Med höstens intåg och sjunkande temperaturer börjar det bli dags att skruva upp värmen hemma igen. Men för en allt större andel människor i Europa blir det en kostsam affär. Det talas om en energikris. Men vad är det egentligen som pågår?
Jag har sett många konservativa politiker och ledarskribenter slå på stora trumman de senaste veckorna för att påtala att det är EU:s klimatpolitik som bär skulden för att det blir dyrt att betala elräkningen. Det är en grov förenkling av vad som egentligen pågår på energimarknaden.
Klimatomställningen i Europa har inte gått för snabbt, vi har tvärtom inte kommit långt nog.
Jag har sedan jag blev EU-parlamentariker kämpat för att förändra EU:s utsläppshandel, så att den blir det skarpa verktyg som behövs för att klara den gröna omställningen i Europa. I slutet av den förra mandatperioden lyckades vi få igenom vad som kom att kallas “The Swedish Proposal”.
För att snabbt få industrin och energimarknaden i Europa att ställa om från det fossila till hållbara alternativ förhandlade vi fram att överskottet på utsläppsrätter i högre grad började kasseras. Det ledde i sin tur till att kostnaden för att släppa ut koldioxid i EU snabbt ökade kraftigt, från 5 euro till dagens pris på omkring 60 euro.
Detta har i praktiken bidragit till att det under de senaste åren blivit allt dyrare att fortsätta använda existerande kolkraftverk än att bygga ny förnybar energi. Kolkraften har lagts ner på löpande band runt om i EU.En solklar vinst för klimatet.
Förra året blev det uppenbart även för den mer skeptiska att kolkraften inte är en lönsam energikälla för framtiden. Ända fram till i våras gick kolkraften i Europa back. Det var bara tack vare statligt stöd och stenrika storägare som denna utdaterade sektor kunde upprätthålla sin verksamhet trots blödande underskott månad efter månad.
Men på senaste tiden har kolen helt plötsligt stigit i värde igen. Hur kommer det sig?
Jo, framförallt har det höga priset på att släppa ut koldioxid inte bara drivit på utbyggnad av förnybar energi, utan även lett till att kolkraften i Europa bytts ut mot gas. Fossil gas har nämligen ungefär hälften så stor klimatpåverkan som kolkraften, vilket gör den förhållandevis billigare eftersom det krävs färre utsläppsrätter för att använda gasen. Denna gas, som inte används så mycket i Sverige, men desto mer på kontinenten, går till allt från att värma upp hus till att göra el och producera varor.
Det är inte bara i Europa som fossilgasen blivit mer poppis, efterfrågan har också ökat kraftigt i exempelvis Asien. I samma veva har Ryssland, med Putin i spetsen insett att han kan använda gasen som politisk bricka mot Europa, vilket resulterat i att landet minskar tillgången på gas för Europa. Putin tvekar kring att skruva åt kranen på gasleveranserna, inte minst som ett sätt att skapa ett politiskt tryck mot Europa att färdigställa den enorma gasledningen North Stream 2. En gasledning som skulle bygga in EU och i synnerhet Tyskland i ett långsiktigt beroende av rysk gas. Det är det Putin vill uppnå när han ser till att begränsa tillgången på gas och göra så att fattiga européer plötsligt får skyhöga uppvärmningskostnader.
Det här bevisar en viktig sak: Beroende av gas från Ryssland är både dyrt och riskfyllt.
Att lägga vårt energiberoende i händerna på en auktoritär ledare som Putin är att måla vår svaga punkt med neonfärg och öppna dörren för en nyckfullhet vi helst lever utan.
I denna beroendeställning blir det öppet mål för Ryssland att bestämma över några av våra mest grundläggande behov.
Vi får inte glömma vilken typ av stat vi har att göra med och ska därför givetvis inte förstärka vårt underläge gentemot Ryssland genom att bygga färdigt gasledningen Nord Stream 2, som skulle koppla samman oss permanent.
Och även om fossilgasen resulterar i mindre utsläpp än kolen är den fortfarande en klimatbov som måste fasas ut de kommande åren. Fossil gas är på inget vis en lösning.
Lösningen ligger istället i precis det jag kämpar för just nu här i EU-parlamentet, nämligen stora investeringar i energilager, fortsatt energieffektivisering och kraftig utbyggnad av den förnybara energiproduktionen. Energilager i form av vätgas och batterier som gärna får finnas nära människor, precis som småskalig energiproduktion i form av i synnerhet solceller som framöver borde klä var och varannat villatak. Då förskjuter vi makten över energiproduktionen från saudiska oljeshejker och ryska auktoritära ledare till vanliga medborgare.
Och hur var det då med kolkraften? Det föråldrade energislag som plötsligt blivit lönsamt igen i Europa? Med ett ökat beroende av gaskraft samtidigt som utbudet av kolkraftsel minskat kraftigt när kolkraftsverken lagts ner så har prisbilden även för kolkraft slagit i höjden. Självklart hänger detta ihop även med andra faktorer, till exempel att det varit ovanligt kyligt i Europa denna höst och att vindkraften genererat ovanligt lite el. Summan av kardemumman är att kolkraften plötsligt blivit lönsamt igen i Europa.
Vi får inte låta energifrågan skrämma oss till att ta två steg bakåt istället för ett stort kliv framåt i kampen för en hållbar framtid. Priset på utsläppsrätter kommer stiga ytterligare. Med fortsatt utbyggnad av förnybar energi kommer kolkraften att bli allt dyrare i drift och fortsätta avvecklas framöver, och fossil gas är på inget vis en framkomlig väg som hör hemma under 2000-talet.