Angående hur Miljöpartiet röstar i riksdagen, i egenskap av regeringsparti

Även om Miljöpartiet har suttit i riksdagen sedan 1988 är partiet för första gången i dess historia ett regeringsparti. Även om man var en del av det parlamentariska underlaget för regeringen Persson och då samverkade kring stora delar av regeringens politik så är det annorlunda att som parti också vara en del av själva regeringen och därmed ha ansvar för all politik. Detta får självfallet konsekvenser för hur partiet agerar i riksdagen. 

Efter senaste veckans voteringar och diskussion kring MPs ställningstaganden finns det ett behov av ett förtydligande om hur vi som regeringsparti agerar i omröstningar i riksdagen som handlar om reservationer med tillkännagivanden till regeringen.

Yrkanden om tillkännagivanden är ett verktyg för oppositionspartier att försöka påverka regeringen. Som regeringsparti röstar man aldrig för andra partiers reservationer med krav på tillkännagivanden till regeringen att göra något. Miljöpartiet är en del av regeringen och det blir konstigt om vi skickar uppmaningar till oss själva. Detta gäller som princip för alla regeringspartier och gäller alla politikområden. Det är alltså en formfråga och inte en sakfråga. 

Det blir helt enkelt rätt ologiskt om regeringspartier röstar på reservationer som uppmanar regeringen att göra något. Rimligare att istället föra diskussionen direkt inom regeringen och efter det lägga förslag till riksdagen att ta ställning till. 

Ett aktuellt exempel är en votering där en reservation från Vänsterpartiet om FRA-lagstiftningen fanns med. Vissa vill mena att Miljöpartiet har röstat emot att riva upp lagstiftningen om FRA. Så är dock inte fallet.

Det som har hänt är att regeringen har tagit fram en skrivelse om den årliga granskningen av signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Den beskriver hur SIUN, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, kontrollerar och granskar verksamhet som bedrivs enligt den så kallade signalspaningslagen.

Till denna skrivelse har Vänsterpartiet lagt en reservation om FRA-lagen. Inte om att faktiskt riva upp FRA-lagen, nota bene. Utan om att riksdagen bör ge tillkänna att den vill att regeringen ska agera i frågan, vilket är något annat.

Detta yrkande röstade vi nej till eftersom det är en fråga som vi i Miljöpartiet redan driver inom regeringen. Eftersom vi också har varit med och tagit fram skrivelsen, så blir det också lite märkligt om vi helt plötsligt skulle överge den till förmån för en reservation mot skrivelsen. 

Vi ska även komma ihåg att det det tyvärr finns en majoritet för att behålla rådande lagstiftning i riksdagen. Så i dagsläget skulle även ett förslag från regeringen om ändring av frågan falla i riksdagen. 

I regeringsförklaringen står det dock att skyddet för den personliga integriteten ska stärkas och det är ett arbete som redan har inletts, även om mycket återstår att göra. Vi bedömer att våra chanser att förbättra integritetsfrågorna är starkast genom att arbeta i regeringen, snarare än att inte sitta i regering och istället stötta enskilda yrkanden från Vänsterpartiet som ändå saknar majoritet i kammaren.

Jag avslutar detta med att citera mitt anförande i riksdagen när denna skrivelse debatterades:

”Herr talman, I ett och ett halvt decennium har vi haft en politisk utveckling där statens möjlighet att signalspana och övervaka kommunikation av olika syften successivt byggts ut. Miljöpartiet har varit och är fortsatt mycket kritiska till denna utveckling. Därför är jag glad över att det i regeringsöverenskommelsen tydligt slås fast att regeringen nu ska verka för att stärka rättsäkerheten och den personliga integriteten – både i Sverige och i EU.

Att vända den politiska utvecklingen på detta område kommer vi dock inte kunna göra i en handvändning, men bland annat kommer Datainspektionen och den parlamentariska integritetskommissionen göra en översyn av befintlig lagstiftning för att hantera detta.
Herr talman, vi godtar regerringens skrivelse – även om vi gärna skulle se att den årliga redovisningen i framtiden var mer utförlig och detaljerad.

I sak kan man även tillägga att Riksrevisionen har haft en del frågetecken när det gäller tillgång och utförlighet på protokoll och andra underlag som ligger till grund för Siuns granskning. Dessa frågetecken bör rätas ut, Siuns ska ha bästa möjliga förutsättningar att genomföra sin granskning. Miljöpartiet skulle också gärna se en ökad parlamentarisk insyn i Siuns granskning.

Därutöver skulle Miljöpartiet vilja se en redovisning av huruvida de hemliga tvångsmedlen varit effektiva i förhållande till uppsatta mål och avsett syfte och i förhållande till det integritetsintrång som skett.
Ett annat ärende som man för framtiden bör se över är försvarsunderrättelsedomstolens oberoende. Sveriges advokatsamfund har i en skrivelse lyft fram att det fortfarande finns utrymme att stärka domstolens oberoende när det gäller hur dess ledamöter utses och man skulle kunna förordna fler integritetsskyddsombud. Detta kan vara värt att beakta för framtiden.

Så nog det finns ärenden som vi kan ta tag i under mandatperioden, herr talman. Därför är det välkommet att regeringen i skrivelsen framhåller behovet av att en konstruktiv dialog förs löpande mellan Siun och berörda försvarsunderrättelsemyndigheter om förbättringsåtgärder. Regeringen är även öppen för fördjupade uppföljningar av signalspaningslagens konsekvenser för den personliga integriteten. I skrivelsen understryker även Regeringen vikten av arbetet med att värna rättssäkerheten och den personliga integriteten vid signalspaning och att detta arbete är en ständigt pågående process.

Därför godtar jag regeringens skrivelse om Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet och yrkar bifall till utskottets förslag.

Tack, herr talman.”