Bidragskultur – samtidigt i USA

Ursäkta tystnaden här på bloggen, har haft skrivkramp senaste tiden och haft mycket fokus på internt arbete. Men här kommer något intressant. Jag försöker mig inte på någon guilt by association här, men medans Reinfeldt kallar starka socialförsäkringar för en bidragslinje så kommer extremversionen till tals i USA.

Via Martin Gelin:

Andre Bauer, republikansk viceguvernör i South Carolina, förklarar sin syn på den ”bidragskultur” som, enligt honom, sprider sig som en löpeld genom USA just nu:

“My grandmother was not a highly educated woman, but she told me as a small child to quit feeding stray animals. You know why? Because they breed. You’re facilitating the problem if you give an animal or a person ample food supply. They will reproduce, especially ones that don’t think too much further than that. And so what you’ve got to do is you’ve got to curtail that type of behavior. They don’t know any better.”

För mig handlar det om en grundläggande människosyn. Vi gröna tror att människor vill vara aktiva samhällsdeltagare och att när förutsättningarna för det försämras, som arbetslöshet eller sjukdom så ska de ha samhällets stöd.

Självklart finns det många samhällsproblem som behöver lösas och resurserna är begränsade, så ibland måste politiker prioritera. Jag skulle någonstans förstå om det vore så att Reinfeldt argumenterade för att vi inte har råd med starka socialförsäkringar just nu. Men istället utgår Reinfeldts resonemang utifrån att människor inte bör få för mycket stöd i utsatta situationer, för då blir de lata.

Det perspektivet kan vi aldrig acceptera.

6 thoughts on “Bidragskultur – samtidigt i USA”

  1. Det låter väl rimligt. Men är det inte rimligt att man får mindre pengar när man inte arbetar? Vad är det för hand-till-mun-samhälle vi skapat som gör att människors ekonomi inte tillåter att vi tjänar mindre – även under en längre tid. Det är en sak när våra kostnader ökar i samband med sjukdom, t ex vid handikapp, höga läkemedelskostnader, anhörigs tid etc. Där skulle jag vilja ha ett ännu högre stöd än idag. Men för en arbetslös skulle jag säga att de flesta kostnaderna faktiskt minskar (pendling, luncher). Regeringens förändringar i A-kassa och sjukförsäkring beskrivs ofta av rödgröna politiker som enorma och att de skapar avgrundsdjupa klyftor. Jag tror att många människor i världen har svårt att ta till sig den beskrivningen. Att Sverige i princip låter sina sjuka hänga på stupstocken. För det första är det väl inte så enormt stor skillnad mot hur det var tidigare. Och sedan måste det väl ändå vara skillnad på att arbeta och att inte göra det. Någonstans måste vi kanske också fråga oss var vi lägger våra pengar när vi är friska. Och vilket ansvar vi har för vår egen ekonomi. För om vi i ett relativt rikt land som Sverige inte har högre privata marginaler än att vi radikalt måste sänka våra kostnader när vi fortfarande får 80 procent av vår lön kan man fråga sig om det inte är staten som styr oss och inte tvärtom. Och det är väl inte en grön idé, eller?

  2. En stor del av alla som varslas nu förlorar halva sin lön. Men de missar också kompetensutveckling, sociala nätverk på arbetsplatsen, löneutveckling.

    Jag kan aldrig acceptera en politik som går ut på att människor är lata och vill bara bidra om de blir annars blir straffade.

  3. Jag tror i och för sig att det finns människor som är lata. Men å andra sidan tror jag inte att det är det som är problemet. Snarare handlar det om vilken självbild man har, vilken typ av jobb man tycker man är värdig att utföra. Vilka risker man är beredd att utsätta sig för. Att ta ett större steg än att gå från en arbetsplats till en precis likadan innebär självklart att man kan förlora fotfästet. Då måste det finnas skäl att göra det. Om 50 kr mindre om dagen, det är väl så mycket regeringen har sänkt den högsta dagersättningen, är ett straff, så antyder det för mig att människor har det lite för bra för sitt eget och samhällets bästa.

  4. Kan inte låta bli att hålla med Hans Eric då han lyckas sätt fingret precis på vad det handlar om, att folk har det bättre än vad de själva vet om.

    Grunden till den sk. ”latheten” ligger snarare i en skev bild av ens ”rättigheter” där man flyttar ansvaret för allt till staten istället för att ta tag i sitt liv själv.

  5. Skev bild av vilka ”rättigheter”? De rättigheter de tycker att de ska ha, eller de rättigheter du tycker de ska ha? Eller existerar det några naturliga rättigheter?

    Genom demokrati har vi fastslagit den svenska modellen, där den som saknar arbete får stöd att återfå arbete och ekonomisk ersättning under tiden.

    Min människosyn bygger på att människor i grunden vill bidra och vara delaktiga, och allt annat är undantagsfall eller yttre omständigheter.

    Jag håller med om att det existerar enskilda individer som är i behov att själv ta tag i sitt liv, jag har själv varit i den situationen.

    Men att konstatera att Sveriges arbetslösa och sjuka – hundratusentals människor – rent generellt behöver ta tag i sina liv, det är något annat. Det handlar för mig om människosyn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *