Sambanden mellan försvarspolitiken och handelspolitiken blir allt tydligare. Jag tycker mig kunna se en blå tråd löpa genom nyheterna senaste tiden, och jag tänkte försöka nysta upp den lite här.
Först så lägger regeringen 4,1 miljarder på att Nato-anpassa JAS-plan för att kunna användas i fredsbombandet i Afganistan, med kommentaren:
Det har en industriell logik, därför att det fyller upp produktionslinan på Saab i Linköping. Och det visar att vi tror långsiktigt på det här systemet och stödjer därför framtida exportsatsningar, säger försvarsminister Mikael Odenberg.
Det blir dock uppenbart att det egentligen inte var Odenberg som talade, då han hellre hade lagt de pengarna på materiel till förbanden på marken. Så han avgår för att man skär för mycket i materielbudgeten.
Han kan tänka sig nedskärningar, men det finns gränser. Vad är då siffran som får Odenberg att avgå? Lustigt nog just 4 miljarder. Odenberg kommenterar sedan i Ekots lördagsintervju den 6:e oktober:
”Det finns ingen försvarsminister i Sverige som har varit så tydlig som jag med att det inte kan beställas försvarsmateriel av försvarsindustrin för att hålla den under armarna. Försvarsmakten kan inte vara så kallad referenskund för att underlätta exportansträngningar.”
Mikael Odenberg är en försvarsminister av den gamla skolan, som faktiskt vill använda försvaret.
Så vem kallar då Reinfeldt in för att ta över? Vapenvägraren och handelsministern Sven Tolgfors är som klippt och skuren för jobbet. Nu ska det skäras i försvarets kärnverksamhet och exporteras vapen. Detta får Tolgfors stöd för av Ewa Björling som efterträder som handelsminster. Bland det första hon kommenterar är vapenexporten:
“Det är också väldigt viktigt att sälja svenska varor, inklusive försvarsmateriel. Det är grunden för vårt välstånd”
”Det är nödvändigt för Sverige att vi exporterar vapen därför att det står för en stor del av vårt välstånd. Och det är också viktigt för tekniken och utvecklingen.”
Och dra på trissor om det inte ger utdelning. Nu så bestämmer sig Thailand för att köpa JAS-plan. Och i Sverige så struntar vi uppenbarligen blankt i att Thailands folkvalda regering häromåret störtades i en militärkupp. Sydsvenskan menar att kuppen var en förutsättning för affären, eftersom man annars hade köpt amerikanska F16. Lämpligt. Thailand kommenterar:
-Vi föredrog F16, men amerikanarna får inte sälja vapen till länder vars regeringar avsatts i kupper.
En intressant detalj är att det inte är tillverkaren Saab som säljer planen, utan faktiskt svenska staten. Så pengarna trillar raka vägen in i statskassan. Och affären bedöms påverka Indien som också är i vapenköpartagen, och har begärt in en offert på 126 JAS-plan.
Det passar ju bra när man ska finansiera skattesänkningar på 50 miljarder om året. Och jag menar, lite vapenexport har väl inte dödat någon?
Smidigt planerat, Reinfeldt!
Pingat på intressant.se
Andra bloggar om: Jas, Gripen, försvarspolitik, vapenexport, Mikael Odenberg, Sven Tolgfors, Ewa Björling, Thailand
2 thoughts on “Blå tråd mellan försvarspolitik och handelspolitik”