Det har varit en lång dag och det är en bra bit kvar. Jag gick upp 06.00 för att bli säker på att komma in i Bella Center i god tid. Bussen anlände vid stationen straxt efter sju, men den vanliga vägen till Bella Center var nu blockerad av poliser. Jag blev hänvisad till en lång omväg runt ett bostadsområde. Polisen vägrade svara på varför vi inte bara kunde få gå den vanliga vägen. Istället för 500 meter blev det istället en uppfriskande morgonpromenad. Väl framme väntade 30 minuters köande.
Jag och Erik satte oss i Karen Blixen, läst nyheter och inväntade att sessionen skulle börja kl 10. Vänta fick vi göra i 80 minuter, men under tiden fick vi båda reda på att våra debattartiklar hade blivit intagna, jag på SVT Debatt och Erik på SvDs Brännpunkt. Vi gjorde highfive och firade med kaffe och pumpakärnor dumpade i choklad.
11.20 satte sessionen igång. Mötesordförande Connie Hedegaard hälsade välkommen och lämnade över ordet till ordf för AWG-KP som mest sa formaliteter. Därefter byttes mötesordföranden ut, mot Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen, som enligt uppgift är en av arkitekterna bakom den ”danska texten”. Hedegaard ska istället leda de informella konsultationerna mellan parterna, som sker utanför den öppna processen.
Sedan följde massiv kritik från flera utvecklingsländer om processen, de kritiserar att de rika länderna förhandlar bilateralt om en annan text och att det är för lite fokus på att vaska fram text genom de formella arbetsgrupperna.
Brazil: We have not recieved updates from AWG-LCA, and yet there are mentions of a new text. When will we recieve this information?
China: You can’t just put forward some text right out of the sky. This is not only a matter of procedure, it is a serious issue. The lack of transparency and rumours of this danish text that we don’t have access to breaks agreements on process. It is unacceptable.
Sudan: The process that we agreed upon, with transparency and participation of all parties is not respected.
Rasmussen var märkbart pressad av den skarpa kritiken, men höll fast vid att det inte finns någon ”dansk text”.
Sudan, som representerar G77, fortsatte den tunga kritiken i ett långt anförande: The working group on 2nd period of Kyoto has not met a single goal stated in the Bali Action Plan. This is a failure. We cannot accept any Copenhagen outcome where Kyoto is superceded.
Rasmussen svarade att Sudan måste förhålla sig till procedurerna och hålla sig inom talartiden, vilket är lite märkligt med bakrund mot kritiken av just Rasmussens hanterande av procedurerna.
Grenada/AOSIS: Our mission here at COP 15is to fulfill the Bali Action Plan. Two separate, but complimentary, treaties. We must ensure that we reach an agreement on ”1,5 to survive.” (Gillar klatschiga slogans som rimmar)
Sen var det dags för Sverige, och nu skulle Carlgren sköta talandet. Vilket faktiskt gick rätt bra. Talet fokuserade på att kombinera klimatåtgärder med fattigdomsbekämpning, och att det långsiktigt största hotet mot fattigdomen är just klimatförändringarna. Och istället för att hacka på fattiga länder i syd, vilket Carlgren annars frekvent nyttjat medieutrymmet till, så låg istället fokus på USA och Kina. Gott så.
Däremot så saknades klargörande om EU verkligen kommer acceptera en tvåspårslösning där Kyoto får vara kvar med en andra åtagandeperiod. Självklart hade det också varit välkommet att EU skulle gå upp till 30%. Det klingar därför rätt falskt när Carlgren säger ”US and China, make it possible to reach 2 degrees.”, när varken 20% eller 30% skulle räcka från EUs sida för att ens ha en chans att nå tvågradersmålet.
Senare var det Senegals tur, som visade på den stora misstroendeklyftan, när så många länder underlåtit att upprätthålla Kyotos första åtagandeperiod eller att uppfylla löftena från Bali Action Plan.
Senegal: Your failure to keep old promises give us no trust for your new ones. I do not want to wait for further promises. Prove action by walking!
Senegal fortsatte sedan med att peka på hur Afrika har stor potential för grön energi, om de får stöd i omställningen.
Africa wants to focus on renewable energy. Wind on the coasts and solar in the desert. We have huge possibilities. In a not too distant future we will be able to provide green energy for two continents.
Den session som nu pågick ägde rum i Tycho Brahe-hallen, och handlade om mer generella statements. Straxt senare skulle en annan session sätta igång samtidigt i Karen Blixen-hallen, där mer specifika förhandlingar skulle äga rum. Förberedelserna för dessa förhandlingar var alltså i full fart, där de olika grupperna sitter i egna möten och tar fram sin strategi.
Jag fick ett meddelande från en vän som jobbar för G77-gruppen, som har varit med i dessa sammanhang länge och är rätt luttrad.
”A disaster. Everything around me. A disaster. I am out of words.”
Mycket riktigt, när förhandlingarna skulle sätta igång i Karen Blixen så blev de direkt stoppade. Först med hänvisning till att det saknades översättare, vilket det gjorde. Jag och Erik fortsatte följa händelserna i Tycho Brahe istället, där Hugo Chavez håll låda och bröt mot både talartid, vett och etikett. Även om Chavez sa några bra saker.
Det började med att det går omkring ett spöke i Köpenhamn, som ingen vågar tala om. Kapitalismens spöke, och sedan en lång utläggning om Jesus, kameler och socialismens generella förträfflighet. Eller som någon sa på twitter:
”Christ, camels, and planetary destruction. This speech is fun.”
Sedan om bankerna, och de miljardsummor som satsades på att rädda dem.
”I have forgotten the number, but it’s astronomical. The rich are destroying the planet. Maybe they are planning to go to another planet afterwards, but I see no other one. I don’t know.”
Den stackars översättaren började småskratta och ha lite svårt att fortsätta översätta.
”If climate was a bank, the rich countries in the world would have saved it by now.”
Men straxt därefter verkade Chavez bli lite allvarligare och faktiskt tala om det som står framför oss, de sista två dagarnas förhandling.
”We cannot accept a document from nowhere, out of the blue. The working groups are the legitimate ways to process documents.”
Förhandlingarna i Karen Blixen verkade fortfarande vara uppskjutna. Men vi var så hungriga att vi tog risken att missa förhandlingarna, och gick och åt lunch. Klockan var nu 16.30.
Under hela dagen hade aktionen ”Reclaim Power” ägt rum. De delegater som fått officiell ackreditering, men nu blivit utstängda tågade mot Bella Center och försökte ta sig in. Parollen var ”konfrontativ, men utan våld”, vilket alla höll sig till. Förutom polisen.
Här är en video:
CNN har också en video här.
Vi tillbringade resten av den sena eftermiddagen åt att mingla runt, vi stod länge och pratade med Naturskyddsföreningens lobbyister. Sen hade vi lite FYEG-interna saker att hantera, och vips var så var klockan 21.00. Förhandlingarna som hade varit uppskjutna gång på gång under hela dagen, till förmån för informella konsultationer, skulle nu äntligen börja 21.30. Så jag och Erik bänkade oss i Karen Blixen.
Straxt innan 22 satte det hela igång. Mötesordföranden öppnade med att konstatera att det hade varit en riktigt lång dag och fortsatte sedan med att ge ordet till ordförande för Ad-hoc Working Group on Long-term Cooperative Action (AWG-LCA), alltså den arbetsgrupp som jobbar med att ta fram ett nytt avtal. För att repetera så heter den andra arbetsgruppen Ad-hoc Working Group on Further Commitments for Annex I Parties under the Kyoto Protocol, AWG-KP. Att jobba aktivt med båda dessa arbetsgrupper är alltså det som kallas two-track, eller tvåspårslösningen.
Mötesordföranden sa ”Never before have we embarked on such a momentous task, fulfilling the Bali Plan of Action. We have done our best, but now the responsibility to complete the documents is now handed over to the COP”
Därefter kom många kommentarer där arbetsgruppens hårda arbete applåderades varmt. Även om många är djupt oense om både process och politik, så finns det en sorts kamratliga anda av att alla vet att alla jobbar fruktansvärt hårt och knappt fått någon sömn under tiden här.
Mötesordförande fortsatte med att skämta: ”We need to be careful with our most precious and scarce resource at the moment. Time to sleep.”
Därefter fick Sveriges märkbart utmattade chefsförhandlare Turesson ordet och repeterade budskapet: ”Time and sleep now an extremely scarce resources. We need to work hard to accomplish this in time”
USA fick ordet: Two years have passed since Bali, now we must reach a closure. We are ready to sit down and negotiate specifics.
Jag var naiv och tänkte att nu är det väl ändå dags för diskussion själva substansen i avtalet. Men istället bröt diskussionen lös kring procedur. Vad är det vi ska utgå ifrån? Text från öppna arbetsgrupperna eller från de informella förhandlingarna?
Tuvalu: We are not clear on how we are to proceed, you put us in very difficult position.
Venezuela: We demand that our work is based on the text processed in the working groups.
Cuba: We are discussing the most important topic on the international agenda. We need a transparent process, this is wasting our time.
Guatemala fick sedan ordet och kritiserade att vi inte diskuterade substans i denna sena timma. Sen följde en ordväxling som jag inte helt hängde med i, men de kom överens att anta utkastet från arbetsgrupperna och börja behandla den. Men det skulle tydligen inte göra nu, utan istället skulle mötet abrupt avslutas.
Jag gick fram och pratade lite med min vän som jobbar för G77, och gratulerade honom till att få avlutande arbetsdagen redan straxt efter midnatt. Han skrattade och sa att nu ska vi sätta oss i möte och diskutera hur vi ska göra imorgon.
Jag och Erik stannade kvar en stund till och växlade ord med andra från FYEG, men sedan lämnade vi Bella Center för sista gången under COP15. Från och med nu så får det bara vara 12 personer från de tusentals ungdoms-NGOs som sökt ackreditering.
Jag kom hem, ögnade igenom nyhetskommentarerna från kvällen och somnade straxt efter 02.
I skrivande stund är det torsdag och straxt dags för lunch. Jag ägnade förmiddagen åt att sova ut lite och författa detta inlägg. Nu väntar en ny dag!
2 thoughts on “COP 15 Dag 10 – Lång dags färd mot natt”