Gick upp 06.30 imorse och tog bussen till Bella Center. Var inställd på långa köer redan så tidigt, men kom in relativt smidigt. Jag hörde dock om andra som senare under dagen fick köa flera timmar för att få komma in.
kl 08.00 började första mötet med YOUNGO, samarbetsorganet för alla ungdomsorganisationer i UNFCCC-processen. Jag och Erik kände dock att mötet var lite väl grundläggande och överlät representationen till de andra FYEG-delegaterna.
Istället gick vi iväg för att stalka de andra förhandlingsgrupperna för att få lite förhandsinfo kring dagens statements. Det gick dock dåligt, alla möten var stängda och det var allmänt locket på. Efter en stund gav vi upp och satte oss att dricka kaffe med några amerikanska studenter från Montana.
Kl 09.20 tänkte vi att vi skulle ställa oss i kö för att komma in i den stora Tycho Brahe-hallen, där öppningsceremonin skulle hållas kl 10.00. Kön var redan då monstruös. Efter en stund fick vi höra att de bara hade släppt in ett fåtal NGOs och fler inte fick komma in. Trist. Istället gick vi till Karen Blixen-hallen, satte oss med några från svenska Naturvårdsverket kollade på invigningen på big screen.
Invigningen blev dock kraftigt försenad eftersom delegaterna mest gick omkring och diskuterade. Jag fick dock höra ett rykte att G77+China satt kvar i förhandlingar och därför var försenade, att mötet kanske väntade på dem. Efter flera påstötningar från presidiet så satte programmet igång 45 min efter utsatt tid.
Ceremonin inleddes av följande film:
Det hela övergick i ett mycket vackert musiknummer med danska artister. Efterdet intog UNFCCC-sekretariet sina platser i presidiet och Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen hälsade välkommen. Här är några urklipp från mitt och Eriks livetwittrande:
(En del är mina, en del är Eriks. Det är mitt i natten nu, kommer tydliggöra imorgon):
”Vi är här för att göra det svåraste i politiken”. ”Vi ska översätta politisk vilja till ett starkt och ambitiöst avtal.” ”Jag är smärtfullt medveten om att vi har stora skillnader i perspektiv och utgångspunkter. Men dessa skillnader kan och måste överkommas.” Avtalet måste enligt Rasmussen vara ”just and equitable”. ”Vi har inte råd att missa detta tillfälle.”
Avtalet måste utgå från ”Legal framework of Kyoto”, Han understryker vikten av politiskt momentum och behovet att nå målet från Bali att få till stånd ett bindande avtal. Om konferensen: Kranvatten, 2/3 av all mat är ekologisk, allt ska vara så klimatsmart som möjligt.
”Hope is the startingpoint of all major efforts. Copenhagen will become Hopenhagen”
Efter det var det dags för Köpenhamns borgmästare Ritt Bjerregaard att hälsa välkommen:
”Städer står idag 75% av alla utsläpp. Vi måste istället bli en del av lösningen.” ”Köpenhamn ska bli världens första klimatneutrala huvudstad till 2025. Man ska kunna simma i huvudstadens vatten, även om det är för kallt just nu.”
Sen var det IPCCs ordförande Rajenda Pachauris tur. Pachauri upprepar dock mest innehållet i IPCCs rapporter. Han understryker att det finns ett vetenskapligt konsensus och att rapporterna från IPCC har genomgått grundlig verifiering.
”The world would benefit greatly from early action. Emissions must peak before 2015.” Mycket dyrare annars.
Sen var det UNFCCCs exekutiva sekreterare Yvo de Boers tur, som sa:
”The time of negotiation is over, now is the time to deliver. The countdown clock has struck down to zero.” ”Vi har sex dagar på oss innan ministrarna kommer. Sen två dagar till världsledarna kommer och då måste allt vara på plats.”
Sen valdes Connie Hedegaard, tidigare dansk miljöminister och förmodad klimatkommissionär till mötesordförande för COP15. Hon sa:
”Work this week is paramount to success next week.” ”Vi måste inte välja mellan ekonomisk utveckling och klimatansvar. Ett ambitiöst avtal nu är det ekonomiskt bästa långsiktigt” Hon underströk nuvarande politiskt momentum och behovet av ”pengar på bordet”.
Efter det så hände det något spännande som Erik skrev om på sin blogg:
Så snart formaliteterna var avklarade så inledde Papua New Guinea (PNG) förvånansvärt starkt med att direkt begära ordet och inledningsvis vägra gå in i förhandlingar om inte ambitionen med förhandlingarna ändrades i grunden. Man konstaterade att det helt enkelt inte räckte med den minsta gemensamma nämnaren, och vad jag förstod ville man ändra på själva röstningsförfarandet kring en eventuell resolution, för att undvika kravet på fullt konsensus, vilket givetvis blir förhandlingstekniskt svårt eftersom det i sig skulle kräva total konsensus.
Efter att PNG hade varit oemotsagda i sitt förslag av de andra länderna, men likväl överkörda av ordförande Connie Hedegaard, tre gånger i rad så valde ett antal länder att höja sina röster. Däribland Brasilien och även om man i sak höll med PNG i deras ambition menade man att det var slöseri med tid. PNG gick till slut med på att frågan skulle skjutas på framtiden men senast på onsdag krävde man att den skulle behandlas.
Det kändes lite märkligt att det var helt ok att vänta 45 min på att allt skulle sätta igång, men att demokratisera hela processen fick det inte ens ödslas några minuter på. Trist.
En annan ”incident” var att alla hade pratat engelska hittils. Sen fick Congo ordet och börjar prata franska. Hela salen rasslar till av att tusentals delegater tar på sig översättningslurar.
Sen kom ett intressant utspel från G77+China: ”Vi är redo att implementera ett vetenskapligt baserat och juridiskt bindande avtal.”
Ingen verkade dock reagera nämnvärt på det. Jag och Erik kände sen att det förmodligen inte skulle sägas mer intressanta saker i förhandlingarna, så vi gick för att stalka fler förhandlingsgrupper. Denna gång med bättre framgång. Vi lyckades etablera kontakt med Paul Chung, communications director på Coalition of Rainforest Nations, och diskuterade samarbeten. Det vore bra för oss om vi kan få tillgång till deras info och kanaler, och kännedom om utspel de kommer göra.
Sen åt vi lite lunch och gick iväg till FYEG-delegaternas 13.30-möte. Efter lite briefing om resten av dagen gick vi iväg för att stalka G77+Chinas möte. Ingen lycka där dock, uniformerade vakter höll alla på säkert avstånd från mötet. Jag fick dock kontakt med Juan Hoffmaister, som jag lärde känna på FNs Kommission för Hållbar Utveckling i New York förra året och nu jobbar för G77-gruppen. Juan kom ut ur mötet och berättade om att det finns en stor oro över att Annex 1-länderna sköter all sin diskussion ”off-site” i bilaterala samtal.
Det gör det svårt att föra en demokratisk process vidare på ett bra sätt, när alla viktiga samtal sker bakom lyckta dörrar. Det finns också en oro att Kyoto-avtalet kommer dumpas, vilket blev G77 sa i en annan session lite senare.
Nu var klockan 15.00 och CMP skulle börja i Tycho Brahe-hallen. CMP, eller COP-MOP5, är att de länder som har ratificerat Kyotoprotokollet (i stort sätt alla utom USA) möts och utvecklar det. Citat Erik igen:
Då drog utvecklingsländernas kritik igång på riktigt mot Annex 1 länderna. De beskyllde dem för att försöka förstöra Kyotoprotokollet, obstruera förhandlingarna och skarp kritik riktades mot de utvecklade länderna för att generellt sätt inte göra vad som krävs, varken för att nå de uppsatta målen i Kyotoprotokollet eller för att på lång sikt möta verka för en stabilisering av växthusgaserna i atmosfären.
Sudan fick för det mesta prata för G77/Kina och man poängterade det juridiska mandatet som CMP har att faktiskt diskutera och utveckla Kyotoprotokollet.
Även om det kan uppfattas som lätt humoristiskt inledde man på fullaste allvar med att kritisera konferensens logotyp för att inte tydligt nämna att just COP-MOP5 äger rum också. Den substantiella kommentaren ligger dock i att man värnar om det juridiskt bindande nuvarande avtalet, alltså Kyotoprotokollet.
Sudan, som företräder G77+China, kritiserade skarpt de länder (exempelvis Canada, Japan och Australien) som underlåtit att efterleva Kyoto och att inget görs för att förändra det, trots att avtalet är juridiskt bindande.
Grenada, som företräder AOSIS (Alliance Of Small Island States), uttalade sitt stöd till Sudans inlägg. Detta antydde ett skifte i debatten och nytt fokus på Kyoto från utvecklingsländerna. Grenada varnade för att Annex 1-länderna vill avsluta Kyoto och att det nya avtalet ur vissa synpunkter faktiskt skulle kunna bli sämre.
Sen var det Sveriges tur, som genom chefsförhandlare Anders Turesson företräder EU. Turesson svarade på kritiken, menade å ena sidan att Kyoto ska upprätthållas och å andra sidan att Kyoto inte räcker till och att vi därför behöver ett nytt avtal. Det framgick inte helt klart var linjen mellan dessa två faktiskt ligger från Sverige/EUs sida.
Sen var det Schweiz som talade sig varma för en grön klimatinvesteringsfond, finansierad av global koldioxidskatt. Det vore ju såklart bra, men känns samtidigt rätt avlägset och naivt. Internationell lagstiftning/beskattning är svårt att samordna och kan ta för lång tid att få på plats.
Algeria, som företräder Africa Group, kunde bara acceptera klimatavtal som innehåller starkt stöd till adaptation. Detta perspektiv saknas annars. Inte bara att det behövs mer fokus på adaptation, men också på vilket avtal de mest fattiga och utsatta länderna kan acceptera.
Sen Grenada igen för AOSIS, som säger att inte ens IPCCs förslag om 25-40% till 2020 räcker för ”our survival”. Utsläpp måste peaka för 2015. I-länder måste minska med 45% till 2020, annars ”Grenada disappears.
Sen Lesotho, som företräder LDC (Least Developed Countries). ”The calls for the ending of Kyoto are unacceptable.” Problemet är att de som vill döda Kyotoavtalet inte säger det öppet under förhandlingarna, utan bakom lyckta dörrar.
Nu var klockan 17.30 och vi kände oss redo att gå vidare. Vi gick och stalkade utanför AOSIS och fick nu kontakt, som vi ska vidareutveckla under de kommande dagarna. AOSIS står för den mest progressiva klimatpolitiken, mötet skulle behöva gå på deras linje för att bli framgångsrikt.
Kl 18.00 var det dock dags att lämna Bella Center. Jag tog metron in till stan för att äta middag med min kära syster Cornelia som studerar till operasångerska på Operaen. Efter rundvandring i denna vackra samtal och lite allmän catching up så var det dags att åka till FYEG-delegationens kvällsmöte.
Vi gick en runda om hur dagen hade varit för alla och gick sedan ut i våra grupper, jag sitter i kommunikationsgruppen. Vi pratade lite strategier för att få kontakt med journalister, lite om twitter och sen valde vi att jag ska bli FYEGs representant till YOUNGOs nystartade mediagrupp. Möte imorgon eftermiddag, ska bli intressant.
Kl 22.30 blev vi klara och jag tog bussen hem till värdfamiljen. Efter att ha kollat lite nyheter och skrivit det här inlägget är klockan nu 01.50 och jag signar ut för lite sömn.
Ps. Måste tacka Erik för gott sällskap och samarbete under dagen. Följ oss live på twitter här och här.
Det är väldigt intressant att läsa din rapportering från Köpenhamn då jag själv befinner mig i Sverige. Betydligt mer givande att läsa ur ditt perspektiv än att bara följa ”stormedias” artiklar.
Jättebra med en enkel sammanfattning, även om jag följer sändningarna på svt24 större delen av dagen så är det inte alltid lätt att hänga med i vad som sägs och händer, speciellt inte för oss som inte är insatta i alla grupper och namn och sådant! Nu fattar jag plötsligt betydligt mer av vad som sagts!
Tack!!!
Kul att ni gillade inlägget!