I augusti inträffade en av de största segrarna för den europeiska miljörörelsen på många år. För första gången konkurrerar vindturbiner och solceller ut existerande kol- och gaskraftverk på flera håll i Europa. Det här är en avgörande brytpunkt. Vi kan nu ana att den gröna omställningen har börjat på allvar – och det var bland annat ett svenskt förslag som tog oss hit.
EU ETS och The Swedish Proposal
EU:s enskilt viktigaste verktyg för att sin minska klimatpåverkan är utsläppshandeln (EU ETS), ett system där EU auktionerar ut utsläppsrätter – som kraftverk och industrier sen måste köpa för varje ton koldioxid de släpper ut.
Det har under lång tid emellertid funnits ett stort överskott av utsläppsrätter inom systemet. Eftersom kostnaderna för rätten att släppa ut koldioxid styrs av tillgång och efterfrågan har det stora överskottet bidragit till att auktionspriset på utsläppsrätterna pressats ned. Det har gjort att utsläppshandeln länge varit alltför ineffektiv för att ge industri- och elbolag tillräckliga incitament för en grön omställning.
Därför beslutade EU om en mekanism för att lyfta ut en del av överskottet av utsläppsrätter – den så kallade marknadsstabilitetsreserven (MSR), som syftar till att avveckla en del av de överblivna utsläppsrätterna varje år. Genom stabilitetsreserven minskas tillgången på utsläppsrätter, vilket i sin tur gör att priset höjs. Det var i alla fall tanken.
Men på grund av motståndet från den konservativa gruppen i parlamentet blev denna reform så pass tandlös att priset på att släppa ut ett ton koldioxid ändå länge legat kvar på runt fyra euro. Som en dyrare kaffe latte.
Därför tog EU nu igen upp frågan om att reformera utsläppshandeln och jag fick ansvaret att förhandla frågan för de europeiska gröna i EU-parlamentet. I början av den processen gick det mycket trögt, framför allt tack vare motståndet från Moderaterna och deras konservativa kollegor. Deras hållning i Europaparlamentet rimmar dåligt med att vi inte bör minska utsläppen i Sverige utan att EU är en bättre arena för klimatpolitiken.
Men tack vare ett initiativ från nuvarande svenska regering, under ledning av Isabella Lövin, bildades en progressiv allians i ministerrådet som drev igenom ett nytt förslag – som informellt kom att kallas The Swedish Proposal.
Det svenska förslaget innehöll två viktiga punkter. För det första dubblerades antalet oanvända utsläppsrätter som överförs till reserven varje år till 24%. För det andra infördes ett tak för hur många utsläppsrätter som totalt får finnas i reserven.
Denna övre gräns träder i kraft i januari 2024. Alla utsläppsrätter utöver denna gräns kommer då att avvecklas. Enligt olika beräkningar kommer 2,4 till 3 miljarder ton koldioxid då att försvinna från EU ETS. Det motsvarar hela 50 gånger Sveriges årliga utsläpp! En enorm klimatvinst – som överskuggar nästan allt annat klimatarbete som gjorts i Sverige på decennier.
Vad innebär detta i praktiken?
Tack vare det svenska förslaget har utsläppshandeln nu blivit ett effektivt instrument för att minska EU:s utsläpp. Sedan maj 2017 har priset på att släppa ut koldioxid inom EU ökat med 463% – och det är bara början. Analytikerna på Carbon tracker beräknar att priset kommer att dubbleras jämfört med dagens toppnivåer inom bara några år.
Källa: Sandbag
Vid ett sådant pris på runt 50 euro per ton koldioxid blir det helt olönsamt att elda kol. Tankesmedjan Agora Energiewende beräknar att Tysklands brunkolssektor då skulle kollapsa. Det blir helt enkelt för dyrt att driva såväl kolkraftverk som gruvor. Vind- och solkraft skulle – helt utan subventioner – konkurrera ut den tyska kolindustrin. Lars Zetterberg, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet, förutspår därför att den europeiska kolkraften kommer börja fasas ut inom ett eller två år.
Samtidigt som priset på smutsig el går upp, går priset på grön el ned. Diagrammet visar prisutvecklingen för sol- och vindkraft i Tyskland i euro per megawattimme. Källa: Bloomberg New Energy Finance
Det är inte en slump att det är när en miljöpartist är klimatminister som Sverige åstadkommer sin största seger på decennier i det internationella klimatarbetet. Det är svårt att överskatta denna bedrift av Isabella Lövin och hennes stab. Miljöpartiet behövs för att driva igenom en klimatpolitik som levererar riktiga klimatvinster. Bara då kan vi uppfylla Parisavtalet och undvika den katastrof som en kraftigt uppvärmd värld skulle innebära.
Efter denna rekordvarma sommar tycks detta vara mer angeläget än någonsin. Med en grön politik kan man förvänta sig att Sverige fortsätter att sätta stort avtryck i arbetet för att skapa en hållbar global klimatpolitik.