Rapport beskriver de delaktiga ungdomarna som ”arbetslösa, frustrerade, och otroligt understimulerade.” Ungdomarna behöver jobb och givande sysselsättningar som kan ge dem både självförtroende och förtroende för samhället vi lever i.
Detta är ett akut problem och det bör sättas in akuta lösningar med tydlig förankring hos lokalinvånarna.
Men om vi ska långsiktigt lösa problemen som skapat veckans oroligheter måste vi höja blicken och se strukturer och mönster. Dessa bränder är inte enstaka företeelser orsakade av enskilda individer. Självklart ska den som begår brott ställas till ansvar. Men om det är det enda vi gör, så är det bara en tidsfråga till nästa brand. I Rinkeby, eller någon annanstans.
Det räcker inte med enstaka projekt, vi måste titta närmre på effekterna från den allmänna politiken.
Personer som jag som har haft en trygg uppväxt på Södermalm med bra skolor och delaktiga föräldrar som kunnat stödja under skolgång och väg till arbete har gynnats massivt av den moderatledda regeringens skattesänkningar.
Mycket lite av dessa skattesänkningar har hjälpt invånarna i Rinkeby, istället är det här som det sparas in. Nedläggningar av offentlig service och nedskärningar i socialförsäkringarna. Det som Moderaterna kallar drivkraft för arbete har i Rinkeby blivit drivkraft för socialbidragsberoende.
Även om jag aldrig vill frånta en individs ansvar för sina egna handlingar, så kan man aldrig hålla en individ ansvarig för vilken miljö man växer upp i. Om många i ens omgivning har brist på arbete eller tillgång till studier så kan den hopplösheten smitta den mest driftiga individen till att tappa tron på framtiden. Detta kan visserligen aldrig försvara en brand, men det kan förklara vad vi måste göra för att förhindra nästa brand.
Läs gärna Rasmus Fleischers utmärkta inlägg om sociala smittor, och även här ett inlägg om just Rinkeby.
Jag påstår mig inte veta exakt vad som hände kring branden, de direkta orsakerna bakom och vad som måste göras nu. Om det låter jag heller Mehmet Kaplan eller Yvonne Ruawaida uttala sig om.
Mehmet skriver om Rinkeby på SVT Debatt. Han ser Rinkeby som ett hoppfullt område där vi kan påbörja förändringar som de avklarat i Gårdstensområdet i Göteborg.
Gårdsten är ett typiskt miljonprogramsområde som har fått flera utmärkelser och pris för det framgångsrika bostadsbygget och samhällsplaneringen som ägde rum för tio år sedan.
Vad var då Gårdstens framgångsrecept? Det betydelsefulla var att projektet inte enbart gick ut på att bygga energisnåla och klimatsmarta hem och samtidigt lyckas hålla hyrorna nere, utan det unika var att upprustningsprojektet utfördes i samråd med de boende.
De boende fick komma med idéer och man tog till vara på den kompetens och de resurser som fanns i området. Gårdstensborna var delaktiga på alla sätt och vis i processen vilket ledde till att det skapades nya jobb och ungdomarna erbjöds tillfredsställande sysselsättning i form av både jobb, yrkesutbildningar och fritidsaktiviteter.
Men jag tror ändå att en indirekt orsakerna bakom grogrunden till problemen är betydligt större än just Rinkeby. Vi har sett fenomenet över hela världen och det går att koppla till den allmäna politiken.
Den har säkert varit angenäm i många delar av Sverige, men de negativa effekterna av Moderaternas politik syns tydligast i Rinkeby.