En seger för ett fritt internet

Den 5 juli röstade EU-parlamentet om copyright-direktivet. Jag röstade i likhet med en knapp majoritet av ledamöterna nej till att låta förslaget gå vidare i dess nuvarande form. Slutresultatet blev att 278 ledamöter röstade för förslaget, 31 avstod och 318 röstade emot. Ett viktigt beslut för att värna ett fritt internet.

Upphovsrätten måste anpassas till dagens digitala ekonomi. Det finns en problematik när plattformar som exempelvis Facebook och Google tar en allt större del av vinsterna från mediekonsumtion, samtidigt som detta sker på bekostnad av de som skapar innehållet. Förslaget syftar därmed till att lösa ett viktigt problem, men gör det på ett sätt som blir alldeles för ingripande ur ett yttrandefrihetsperspektiv. Kulturutövare och journalister ska få skäligt betalt när deras arbete sprids på internet, men åtgärder för att åstadkomma detta får inte gå så långt att de hotar internet som en plattform för fritt meningsutbyte. Jag är samtidigt inte övertygad om att förslaget effektivt åtgärdar de problem det syftar till att lösa.

Varför är förslaget problematiskt?

Det är framför allt två artiklar i förslaget som bekymrar mig. Artikel 13 innebär att digitala plattformar blir skyldiga att hindra användare från att sprida material de inte själva äger rätt till. Webbplatserna kommer kunna kontrollera detta genom filter som automatiskt blockerar uppladdning av upphovsrättsskyddade filer. I praktiken innebär det att användares material censureras innan det ens publicerats. Ett mycket allvarligt ingripande i yttrandefriheten och ett trubbigt verktyg för att komma till rätta med upphovsrättsbrott.

Artikel 11 innebär att en avgift införs på länkar där någon typ av förhandsgranskning förekommer. Detta är länkar så som vi känner dem, med inkluderad rubrik, ingress och miniatyrbild. För att kunna publicera sådana länkar kommer digitala plattformar, som exempelvis Facebook, behöva teckna licensavtal med utgivare. Det innebär en kostnad som användare i slutändan lär behöva stå för genom att betala en avgift för att kunna publicera sådana länkar.

Att dela nyhetsartiklar är en vardaglig del av vårt internetanvändande. Att ta bort möjligheten att förhandsgranska länkar skulle förändra detta fullständigt. Dessutom finns det en risk att aktörer som Facebook enbart tecknar avtal med stora mediekoncerner eller kapitalstarka utgivare. Dessa aktörers material kommer i så fall troligtvis få större spridning på dessa kanaler/sidor/webbplatser, på bekostnad av mindre etablerade medier. Samtidigt är det inte säkert att de som faktiskt utför det journalistiska arbetet får den största delen av licensbetalningen. Artikel 11 gynnar utgivare snarare än de journalister som faktiskt producerar materialet. Därmed angriper förslaget även den jämlika spelplan som internet varit fram tills nu, där olika typer av information kan spridas och delas på lika villkor.

Vad händer nu?

Med tanke på dessa båda artiklar är det glädjande att parlamentet röstade ned direktivet. Parlamentet får nu möjlighet att omarbeta förslaget innan det kommer upp för omröstning igen i september. Vi får då hoppas att de konservativa krafter som drivit på för artikel 11 och artikel 13 tar intryck av det missnöje som massvis av européer gett uttryck för. Det gäller även flera svenska EU-parlamentariker. Även om alla svenska ledamöter röstade mot förslaget är det Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas partigruppsvänner som driver på för detta ingrepp i yttrandefriheten. Vissa ledamöter som i media är högljudda i sin opposition mot förslaget verkar tystna när det kommer till att påverka sina egna partigrupper. Nu måste de ta sitt ansvar och övertyga sina kollegor att stå upp för ett fortsatt fritt internet.

Vi måste försvara ett öppet internet där information kan delas på lika villkor. Denna princip har varit grunden för den revolutionerande inverkan internet har haft på vår värld. Vi måste stå upp mot alla försök att undergräva denna princip, vilket jag kommer att fortsätta göra fram till nästa omröstning i september.