Senast omgångens omröstningar i Strasbourg bjöd på flera efterlängtade gröna framgångar på energiområdet. Omröstningen var sista chansen för EU att rädda sin trovärdighet i att försöka uppfylla Parisavtalet. Tack och lov röstades flera bra förslag igenom, mycket tack vare ett hårt jobb i den gröna gruppen.
Det viktigaste beslutet för oss var att det nu blir en tydligare styrning av EU:s energipolitik med större fokus på klimatmålen. Till exempel förekommer för första gången begreppet koldioxidbudget i EU-lagstiftning, vilket långsiktigt kan bli ett avgörande verktyg för att nå klimatmålen världen enats kring i Paris. Dessutom höjdes målen till 2030 för förnybar energi och energieffektivisering till 35 procent.
Tyvärr är målen för förnybart och energieffektivisering bara bindande på EU-nivå och inte på nationell nivå. Det är problematiskt eftersom ambitiösa länder då kommer dra upp snittet och därigenom göra det möjligt för andra länder att komma undan med lägre ambitioner. Det är lite lustigt att allianspartierna röstade nej till bindande mål på nationell nivå eftersom de brukar argumentera för lägre ambitioner i den svenska klimatpolitiken just mot bakgrund av att Sverige annars drar upp snittet och får ta ett för stort ansvar på egen hand. Bindande nationella mål blir både enklare att följa upp juridiskt och skapar mer transparens över vem som förväntas göra vad.
Här följer en liten sammanfattning av vad jag tyckte var det viktigaste som parlamentet kom fram till.
Energieffektivitet
Den mest miljövänliga energin är den vi inte ens konsumerar – det är därför mycket välkommet att EU-parlamentet nu höjer sina ambitioner för att effektivisera unionens energianvändning. Energieffektivitet handlar i grunden om att effektivisera energiomvandling genom att antingen minska energianvändningen eller få ut mer nytta av den energi vi redan använder. Detta kan till exempel åstadkommas genom förbättrad isolering av bostäder, bättre värmesystem och lågenergilampor.
Slutresultatet av omröstningen blev ett bindande mål på EU-nivå om minst 35 procents energieffektivisering till 2030. Tyvärr blev målet inte de 40 procent vi gröna drivit på för och som tidigare röstats igenom i utskottet. Den mer ambitiösa linjen vi företrädde röstades ned av ledamöterna från bland annat M, SD, KD och L.
Genom att lägga fram förslaget om åtminstone 35 procents minskning kunde vi dock undvika att den konservativa gruppen ECR:s förslag om en ännu lägre målsättning blev verklighet. Detta skulle ha inneburit att texten försetts med så många undantag att den slutgiltiga energieffektiviseringen sannolikt blivit långt mindre än 35 procent.
Vi var även nöjda med att artikel 7, som ställer krav på konkreta förbättringar varje år för slutkonsumenterna, inte försågs med alltför många kryphål och reservationer. Texten stärktes väsentligt från kommissionens förslag genom att transportsektorn inkluderades och att det blev svårare för medlemsstaterna att tillgodoräkna sig energieffektiviseringar som redan har genomförts.
Resultatet blev inte perfekt men får ändå betraktas som en stor framgång för oss. Det kommer minska utsläppen men även minska energikostnaderna för konsumenter och företag. För varje procents energieffektivisering minskar EU:s import av fossila bränslen dessutom med 4 procent. EU-medborgarna kan helt enkelt se fram emot både lägre elräkningar och en mer långsiktigt hållbar klimatpolitik.
Förnybar energi
Det andra viktiga beslutet som togs var att parlamentet beslutade om ett bindande unionsmål om 35 procent förnybar energi till 2030. Detta är en stor förbättring från kommissionens och rådets ursprungliga förslag på 27 procent, som jag var mycket kritisk mot. För att uppnå ett EU utan nettoutsläpp av växthusgaser till 2050 krävs betydligt mer långsiktiga strategier än det förslag som kommissionen lade fram.
Målet på 35 procent på EU-nivå innebär inte per automatik nationellt bindande mål och innehåller en oroande flexibilitetsmekanism som gör det möjligt för medlemsstaterna att avvika med 10 procent från målet. För att kunna avvika på detta sätt säger visserligen lagtexten att det krävs “exceptionella omständigheter” men utan en sådan skrivelse hade risken för att medlemsstaterna ska kunna komma undan med en lägre andel förnybart varit betydligt mindre.
Vi hade för egen del hoppats på en ännu högre målsättning, men Alliansens ledamöter röstade ned ett förslag om 45 procent förnybar energi. Trots det är vi glada över att det blev en så stor förbättring jämfört med förslaget som först var på bordet. Genom beslutet tar nu EU tydliga steg mot att bli världsledande inom förnybar energi vilket betyder investeringar och gröna jobb för Europa. Höjningen kommer innebära investeringar på motsvarande 92 miljarder euro och 136 000 nya arbetstillfällen. Grön omställning skapar jobb!
Styrningen av energiunionen
Styrningen av EU:s energipolitik blev tydligare och ger större tyngd till klimatmålen från Parisavtalet. Flera av de förslag som parlamentariker från den gröna gruppen tagit fram röstades igenom med stor majoritet. Detta är första steget mot en europeisk klimatlag och betydligt mer ambitiöst än vad jag hade förväntat mig.
För första gången nämns begreppet koldioxidbudget i EU-lagstiftning. Koldioxidbudgetar är ett vetenskapligt förankrat underlag som syftar till att regioner och länder på ett metodiskt sätt ska kunna genomföra Parisavtalet. Genom beräkningar av hur mycket koldioxid som kan släppas ut i atmosfären innan 1,5- eller 2-graders målet överskrids kan man göra en budget för det koldioxidutrymme som finns kvar. Planen är att göra en budget för det koldioxidutrymme EU har kvar att “spendera” innan vi måste övergå till att bli helt koldioxidneutrala. Detta är väldigt bra eftersom ett sådant underlag gör det svårare att av politiska skäl bortse från forskares slutsatser om vilken minskningstakt för utsläppen som faktiskt krävs för att uppnå Parisavtalets målsättningar.
Varför spelar detta roll när vi redan har utsläppsmål? Jo, för att man med samma utsläppsmål kan få väldigt olika utfall. Det viktiga är nämligen inte enbart att EU blir koldioxidneutralt. Ska vi klara 1,5-2 procentsmålet är det lika avgörande hur stora utsläpp vi har på på vägen dit. Graferna nedan illustrerar tre scenarion där utsläppen går ner till noll – men de totala utsläppen under tidsperioden fram till dess blir olika stora. Det behövs därför en budget som inte bara ser till att vi har mål för när utsläppen ska upphöra, utan även vilken storlek vi kan ha på utsläppen. Annars är risken stor att utsläppen ändå blir så stora att vi överskrider parisavtalet målsättning på 1,5-2 graders temperaturhöjning.
Källa: Ecologic Institute
På regional nivå har liknande arbeten redan kommit igång i rödgrönt styrda Uppsala och Järfälla kommun. Det är strålande att detta nu även är på gång på EU-nivå. Det är ett stort steg mot att EU börjar anpassa politiken till forskningen, istället för tvärtom. Direktivet tar förutom detta även ställning för en utfasning av stöd till fossila bränslen.
Detta var ett axplock av de beslut som togs förra veckan i Strasbourg. Som helhet är detta de största framstegen för EU:s klimatpolitik på mycket länge. Mandatperioden har för oss gröna varit tung och full av motgångar. Beslut som de förra veckan gör dock att man känner att allt hårt slit och alla sena kvällar på jobbet lönar sig. Nu fortsätter arbetet med att ställa om Europa!