Hbtq-frågorna i fokus när Polen valde om socialkonservativa Andrzej Duda

Så kom det till slut, resultatet i det polska presidentvalet. En förlust på målsnöret, då sittande högerpopulistiska och konservativa presidenten Andrzej Duda blev omvald med bara 51 procent av rösterna. En förlust för oppositionen efter att inte minst hbtq-frågor stått i fokus under stora delar av valrörelsen. 

Jag har i flera år noga följt utvecklingen i Polen, är god vän med flera polska gröna och deltog i valrörelsen inför senaste parlamentsvalet. Jag har sett hur de kämpat för människors lika värde i ett samhälle där den sittande regeringen utmålar hbtq-personer som ett hot mot den polska befolkningen. Jag har sett hur de testat många olika strategier för hur de ska hantera regeringens totala kontroll över polsk public service det polska rättssystemet. Jag har sörjt med dem när de även tidigare gånger fallit på målsnöret, och det socialkonservativa och populistiska Lag och Rättvisa för det mesta vunnit alla val i Polen de senaste 6-7 åren. 

Den här gången var det dock närmare än på länge. Opinionsmätningarna visade på ett helt jämnt val i den andra omgången. Och så blev det, när president Duda vann med bara några hundra tusen röster över oppositionens kandidat Rafał Trzaskowski när 38 miljonerslandet Polen väl gick till val. Valresultatet blev högre än någonsin, med 68 procent valdeltagande i andra omgången. 

Den polska oppositionen har nu testat flera olika former av samarbeten för att vinna över det konservativa styrande Lag och Rättvisa. I europaparlamentsvalet förra året samarbetade nästan hela oppositionen inom ramen för samma koalition, allt från gröna och socialdemokrater till det kristdemokratiska bondepartiet och högerliberala Medborgarplattformen. 

Det gick inget vidare, Lag och Rättvisa gjorde ett starkt europaparlamentsval och den samlade oppositionen backade. Både mer mittenorienterade och mer progressiva väljare skrämdes bort av oppositionssamarbetet och stannade hemma. Senare samma år, i parlamentsvalet i höstas, samarbetade istället oppositionen i tre olika block. 

Ett socialdemokratiskt och vänsterorienterat där tre olika vänsterpartier ingick, ett mer populistiskt och landsbygdsförankrat där bondepartiet och populistiska Kukiz’15 samarbetade och ett mittenorienterat där både de gröna, Medborgaralliansen och det liberala partiet “Modern” ingick. Det var en bättre lösning. Väljarna slapp få något “på köpet” som de inte tyckte om. Då var det nära, Lag och Rättvisa behöll visserligen sin majoritet i underhuset sejmen men oppositionen tog majoriteten i senaten. 

Den här gången valde man att samarbeta på samma vis. Vänstern hade en gemensam presidentkandidat, bondepartiet sin egen och högerliberala Medborgarplattformen lanserade Warszawas borgmästare Trzaskowski, som även stöddes av de gröna och ett antal mindre liberala och mittenorienterade partier.  

De djupt konservativa krafter som styr Polen använde ett välkänt recept genom hela valrörelsen: Hbtq-frågor. De utmålar homosexualitet och transrättigheter som ett hot mot idén om den polska livsstilen. De påstår att oppositionen vill upphäva familjen som enhet och skulle motsätta sig friheten för heterosexuella familjekonstellationer. Genom att ställa grupp mot grupp skapar de oro och rädsla, och får stora grupper av väljare att rösta på Lag och Rättvisa av ren och skär överlevnadsinstinkt. Man vet vad man har, men inte vad man får. En röst på Lag och Rättvisa är en röst för att försvara det polska samhället, vilket oppositionen utmålas som ett hot mot. 

Med fem år till av president Duda förväntas Polen nu fortsätta styras med järnhand av Lag och Rättvisa. Presidenten skriver under alla lagförslag som regeringen ber om. Redan tidigare har kraftiga inskränkningar av domstolarnas oberoende genomförts, valkommissionen sorterar under domare utsedda av den egna regeringen och regeringen tagit makten över public service-kanalerna (som under valrörelsen enbart rapporterade positivt om president Duda). Redan idag är stora delar av Polen utpekade som “hbtq-fria zoner” – en utveckling som nu kan förväntas fortsätta. Hbtq-personer kommer tyvärr inte kunna känna sig trygga i Andrzej Dudas Polen. 

Med ytterligare fem år vid presidentmakten och i åtminstone tre år i regeringen då nästa parlamentsval är 2023 har socialkonservativa och högerpopulistiska Lag och Rättvisa nu fått ordentligt med tid på sig att ytterligare öka kontrollen av polska medier, infiltrera domstolsväsendet och försvåra för oppositionella krafter och åsiktsyttringar. 

Duda gick till val på att göra medierna mer polska, underförstått tränga undan alla utländska ägare. Några av de medier som fortfarande rapporterar oberoende och opartiskt – och som därmed är en nagel i ögat på presidenten och premiärministern genom att genomföra oberoende granskningar av makten – ägs nämligen av utländska mediehus. Det är uppenbart att president Duda och regerande Lag och Rättvisa nu kommer ta steg för att ta kontrollen även över dessa medier. Något som ytterligare skulle föra Polen än fler steg bort från frihet och demokrati. 

Det polska valresultatet påverkar även EU. Det är en sak när ett mindre EU-land som Ungern tar steg i auktoritär riktning. När ett av EU:s stora medlemsländer gör samma sak blir det svårare för EU:s institutioner att kritisera och protestera på det vis som hade varit rimligt. Givetvis är detta i synnerhet ett problem för Polens demokratitörstande invånare, men det påverkar även hela EU i negativ riktning. Exempelvis tillhör Lag och Rättvisa EU:s största kolkramare, motarbetar reformering av jordbruksstödet och motverkar ett EU som stärker demokratiska institutioner. 

Det polska valet visar också på den politiska spricka som finns mellan storstad och landsbygd. Detta känner vi igen även i USA, England och Tyskland, för att ta några exempel. Liberala väljare i storstäderna har progressiva värderingar, lägre medelålder och identifierar sig med en global och kosmopolitisk livsstil som många andra unga människor runt om i världens större städer har. I Polens fall innebär det att man röstar på oppositionen i allmänhet och liberala Medborgarplattformen i synnerhet. Väljare på landsbygden upplever däremot livstilsliberaler, kosmopolitiska ideal och globalisering som ett hot, både mot deras arbetstillfällen och värderingar. Det är just det Polens regerande Lag och Rättvisa ständigt varit skickliga att spela på, och Polens stora agrara befolkning har nu återigen fört dem segrande ur ett val. 

Men kanske ska förlusten för oppositionen i presidentvalet inte ses som en förlust. Att lyckas få 49 procent av rösterna trots regeringens starka kontroll över både medier, statsapparat, kyrkor och civilsamhälle kan ses som en bedrift. Och jag ställer mig frågan om hur det slutat om polska statskontrollerade medier rapporterat balanserat och opartiskt om de olika kandidaterna. Polen är idag inte något fullt ut fritt land, enligt Freedom House är det 65 procent demokratiskt på en skala där 100 procent är en fullt ut välfungerande och fri demokrati. Ändå var oppositionen nära att vinna presidentskapet igår. 

Det är en bedrift i hård motvind som jag verkligen unnar mina vänner i Polens gröna parti och andra oppositionella grupperingar.