I juli nästa år planerar jag att lämna svensk politik.
Att verka politiskt, och ha ynnesten att bli folkvald är ett stort privilegium och ett stort ansvar.
Min politiska resa började för 20 år sedan. Engagemang uppstår inte i ett vakuum. Jag har, precis som alla andra, formats av händelser och erfarenheter genom livet.
Det var i samband med terrorattacken den 11 september 2001 och invasionen av Irak 2003 jag fick mitt verkliga politiska uppvaknande. Den kontext som kriget mot terrorismen föddes i, blev en väckarklocka för mig om att vi står inför ett vägskäl. Vi stod mellan att värna det öppna och humana samhället eller att sluta oss samman och resa murar kring Europa. För mig var det tydligt att lösningen inte stavas gränskontroller, övervakning och imperialism
Jag var så frustrerad över hur den svenska politiska debatten ignorerade allt som hände utanför Sveriges gränser och de verkligt stora utmaningarna för planeten.
Så jag tänkte – jag får väl bli politiker själv! Hur svårt kan det vara?
Jag jämförde alla partiprogrammen och ett grönt stack ut. Det var det enda som inte talade till min plånbok, utan till mitt hjärta.
Det var egentligen inte miljö- och klimatfrågorna som fick mig att välja MP, utan anti-nationalismen. Medan andra partier bara pratade om Sveriges bästa, så verkade MP snarare betrakta Sverige som lokalavdelning i föreningen Mänskligheten.
Så jag stapplar in på ett medlemsmöte för Miljöpartiet. Jag var försiktigt skeptisk – kunde partipolitik verkligen vara något för mig? Är det inte mest en massa gråa gubbar i kostym som bara kompromissar och aldrig egentligen tror på något? Jag slog mig ner bredvid en kille i min egen ålder, med rutig skjorta och mörkblont hår. Det var Gustav Fridolin. Hans engagemang golvade mig och det blev startpunkten för min egen gröna resa.
2020 fick jag chansen att förvalta det gröna förtroendet igen.
Under denna mandatperiod har jag varit med och lett arbetet för att vässa EU:s skarpaste klimatverktyg: utsläppshandeln. Vi har slopat gratis utsläppen för flyg, och sjöfarten måste äntligen börja betala för sina utsläpp. En annan historisk framgång är att vi nu får på plats klimattullar till EU. Dessutom har vi säkerställt en klimatfond som ska bidra till att omställningen blir rättvis och inte slår hårdast mot samhällets mest utsatta. Mitt engagemang för att tåget ska bli inte bara det mest hållbara, men det bästa transportmedlet i Europa har också fortsatt. Vi sitter just nu i förhandlingar om TEN-T, EU:s ramverk för vilka infrastrukturprojekt som ska kunna ta del av EU:s fonder.
De senaste åren har varit en turbulent tid i EU:s historia, med Brexit, pandemi, extremväder, krig på kontinenten och extremhögerns allt hårdare grepp om makten runt om i unionen. Vår motståndskraft har prövats, men även vår medmänsklighet.
Nu närmar sig mandatperioden sitt slut, och jag känner att min demokratiska värnplikt är över.
Det politiska uppdraget har gett mig så mycket ny kunskap och nya perspektiv. Jag har i min politiska roll fått möjlighet att resa över världen, kampanja för Hillary Clinton mot Donald Trump i Florida, mött demokratikämpar i Taiwan, mött människor på flykt som volontär på Lesbos, träffat ukrainska soldater i Kiev och mött både Israeliska och palestinska fredsvänner på Västbanken.
I politiken har jag format som människa, mina idéer har utmanats och jag har fått vänner för livet. Mina (nästan) tjugo år i svensk politik har gjort mig till en bättre människa, och gett mig minnen för livet. Från debatter på gymnasieskolor som språkrör för Grön Ungdom till förhandlingar i regeringskansliet. Från ivriga replikväxlingar i Stockholms stadshus till lagstiftningr i Bryssel. Från studiebesök hos de gröna industrierna i norra Sverige till spännande och alldeles för jämna omröstningar i Strasbourg. Och inte minst hundratals om inte tusentals interna möten, avstämningar och medlemsmöten med andra gröna likasinnade och mina kära medarbetare.
Mina värderingar har varit stadiga, samtidigt som jag utvecklat mina åsikter och ibland ändrat position kring vilken lösning som är den bästa för att uppnå målet om en bättre värld.
Efter att jag lämnat in mitt röstkort och min passerbricka nästa sommar hoppas jag på lite lugn och ro. Vad som händer sen får framtiden utvisa.
Jag är så tacksam för att jag fått vara med och förvalta det gröna mandatet, att så många av er gett mig förtroende att lagstifta om det stora och svåra som är vårt Sverige och Europa.
And now my watch has ended.