Här är talet i video
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=e-ePcjvr_Lc]
Och i text:
Vänner!
När jag först hörde om de djupt obehagliga brott mot mänskliga rättigheter som äger rum i Irak så trodde jag inte mina öron. Varifrån kommer dessa drivkrafter till hat mot, inte bara HBT-personer, utan också de som allmänt bryter mot rådande normer kring kön och sexualitet? Och varför ges dessa förföljelser stöd från högre ort, som allt tyder på?
Men så plötsligt gjorde min hjärna en resa från mellanöstern till mellanstadiet och en minnesbild trädde fram.
Det var två personer i min grannklass som bröt mot de rådande normerna för hur samkönad vänskap fick ta sig utryck. De satt alltid så nära varandra, ibland i varandras knä. De åt ofta ifrån samma tallrik och då och då höll de tillochmed varandra i händerna.
Jag minns hur vi andra iaktog förundrat och oförstående. Respektlöst, men relativt harmlöst. Men så en dag när jag gick nedför trapporna i skolan, av en händelse tillsammans med några av de tuffare killarna i klassen, så mötte vi de här två personerna. En av killarna utbrister kort och kärnfullt ”Jävla homosexuella!”, för att sedan fortsätta nedför trapporna.
Med dessa två ord förändrades allt. Ett dekret hade utfärdats från de socialt högstående, vilket genast lyddes av de som ville vara en del av de tuffas gäng.
I samma stund blev diskrimineringen inte bara legitim, utan också en biljett in i den sociala gemenskapen. En gemenskap som trångsynt byggde på det simpla föraktet mot en till synes enkel måltavla. Situationen gick från isolering till utbredd mobbning.
Samma sak äger nu rum i Irak, och många andra utsatta platser i världen.
Människor som känner frihet och trygghet, känner sällan också behovet att trampa ner på andra.
Men de som lever i socialt dysfunktionella samhällen blir ofta utsatta för drivkrafter att trampa i takt med diskrimineringens hatmarscher.
Det är mänskligt, vi vill vara en del av en gemenskap, enas kring något. Men när vi inte kan enas kring kärlek, så enas vi i utsatta situationer kring hatet. Det har vi erfarenhet av också här i Europa.
—–
Vänner
Vi gröna tror på ett ansvar som sträcker sig bortom oss själva, och sedan fortsätter bortom nationsgränser. Vi måste trycka på diplomatiskt för att irakiska myndigheter ska värna också HBT-personers fri-och rättigheter. Om vi menar allvar när vi tror på alla människors lika värde, så nödgar det ett engagemang för grundläggande mänskliga rättigheter varhelst de kränks.
Vi har många problem med diskriminering av HBT-personer också här i Sverige, men i just denna fråga så är huvudvärken Migrationsverket. De verkar inte tycka att rätten till sexuell identitet är särskilt viktig. De har inget emot att avvisa HBT-personer till Irak under motiveringen att de kan väl leva dolda.
Det finns en anledning till att människor världen över trotsar rädslan från förtryck och förföljelser genom att ge uttryck för sin sexuella identitet, det är ett djupt mänskligt behov. Att tvingas trycka ner sin egen sexualitet är som tvingas leva med ät- eller sovstörningar. Denna ordning inte acceptabel.
Därför ställer vi gröna oss bakom RFSLs tre krav
1. Stoppa omedelbart utvisningarna till länder som kriminaliserar samkönade sexuella relationer, eller där det sker en systematisk förföljelse av hbt-personer. Vi kräver att regeringen utfärdar ett moratorium nu.
2. Sveriges regering måste agera i samband med EU-ordförandeskapet för att EU:s ambassader omedelbart öppnas upp för asylsökande hbt-personer från ovan nämnda länder.
3. Sveriges regering måste ta sitt ansvar nu, och vidta de åtgärder som krävs för att långsiktigt se till så att riksdagens intention med utlänningslagen och dess skydd för asylsökande hbt-personer efterlevs. Asylsökande hbt-personer behöver skydd i praktiken, och inte bara på pappret.
Frihet och trygghet för alla, oavsett sexualitet, oavsett födelseort!