Revisionen av EU:s utsläppshandel – Våra viktigaste ändringsförslag för att se till att utsläpparen betalar

 

(Utsläppshandeln är av EU:s enskilt viktigaste verktyg för att nå klimatmålen och ett ämne jag skrivit mycket om här tidigare. Inlägg om hur utsläppshandeln fungerar kan ni läsa till exempel här och här.)

 

 

Nu har förhandlingarna om EU:s utsläppshandel, EU ETS, kommit igång och det är hög tid att berätta hur spelplanen ser ut i de olika utskotten, där förhandlingarna sker parallellt.

Hur lagstiftning tas fram i EU kan vara lite trixigt att förstå. Kortfattat går det till så här:

Efter att kommissionen släppt sitt förslag (min genomgång och analys av förslaget) ska Europaparlamentet ta fram och rösta om ett eget förslag. Samma sak sker i ministerrådet. Därefter jämkas de tre förslagen till en text i en förhandling mellan de tre parterna, i vad som kallas en trilog. 

Parlamentets förslag förhandlas fram inom de utskott som berörs av lagstiftningen och röstas slutligen igenom av hela parlamentet. Då utsläppshandeln är en så omfattande och komplex lagstiftning delas den upp i totalt nio parallella processer i de berörda utskotten. 

Jag är totalt ansvarig för fem av dessa som den gröna gruppens förhandlare inom både industri- och transportutskottet. I industriutskottet hanteras marknadsstabilitetsreserven samt huvudprocessen, och i transportutskottet förhandlar jag huvudprocessen, utsläppshandeln för flyget samt CORSIA. Lagtexten förhandlas framför allt även i miljöutskottet. 

 

Här är en genomgång av de viktigaste ändringsförslag vi gröna lagt i TRAN och ITRE utskotten, för att stämma utsläppshandeln till ett så stringent klimatinstrument som möjligt:

 

Den årliga minskningstakten, linjär reduktionsfaktor

Grundprincipen i utsläppshandeln är att man sätter ett tak för hur höga utsläppen får vara per år, och därefter sänker det taket med en procentsats varje år. Detta kallas den årliga minskningstakten, eller mer formellt den linjära reduktionsfaktorn – LRF.

Just nu är den årliga minskningstakten av utsläppsrätter 2,2%, något som skulle innebära att EU når nollutsläpp i de berörda sektorerna först 2058. Vilket är inkompatibelt med målet om klimatneutralt EU till 2050. 

I kommissionens förslag sätts därför nu en årlig LRF på 4,2%. Detta är den lägsta nivån LRF:en måste ha för att berörda sektorer ska vara klimatneutrala 2040.  Dessutom föreslås en engångsminskning av den totala mängden utsläppsrätter motsvarande 117 miljoner utsläppsrätter. Om ni är intresserade av att veta mer om olika scenarion för utsläppsreduktionen i EU beställde jag en eminent rapport om detta från Carbon Market Watch som går att läsa här

Kommissionen ökar med sitt förslag både takten på omställningen, samt sannolikheten att EU klarar 2030-målet om en minskning av utsläppen med 55 procent. 

Vi gröna vill dock gå ännu längre. Vi föreslår en minskning av mängden utsläppsrätter i ett bräde med 450 miljoner ton, samt en årlig minskning av antalet utsläppsrätter på 5,2 procent. På så sätt når EU netto noll utsläpp i den handlande sektorn innan 2040 med marginal- och uppfyller våra åtaganden under Parisavtalet. 

 

Fri tilldelning och klimattullar

Grundprincipen av EU:s utsläppshandel är att förorenaren ska betala för sina utsläpp. När systemet lanserades 2005 infördes dock en temporär lösning där många sektorer får gratis utsläppsrätter, för att klara övergången till att börja betala för sin klimatpåverkan. Detta system kallas fri tilldelning. Med den fria tilldelningen vill man säkerställa konkurrenskraften för EU:s industrier gentemot resten av världen, som inte är betalar för sin klimatpåverkan. Detta är såklart inte en hållbar lösning, utan motverkar hela poängen med ETS:en.

För att kunna ta bort den fria tilldelningen inför EU nu klimattullar,som innebär att varor som stål, aluminium och konstgödsel om de importeras till EU ska betala för sin klimatpåverkan motsvarande om de hade ingått i utsläppshandeln. Formellt förhandlas klimattullarna i en egen process, men eftersom systemen hänger ihop kommer vi även att behandla frågan. 

Vi gröna vill sedan länge helt avskaffa systemet med fri tilldelning. Det är vi tyvärr är rätt ensamma om. Därför lägger vi även fram förslag om att fasa ut fri tilldelning för de sektorer som ska omfattas av klimattullarna. Det är orimligt att industrin både ska skyddas av klimattullar och samtidigt få gratis utsläppsrätter.

Vi vill även endast ge gratis utsläppsrätter till företag som når målen för energieffektivisering.

 

Riktmärken

Ett ytterligare sätt vi gröna vill begränsa den fria tilldelningen av utsläppsrätter är att skärpa riktmärkena (benchmarks) inom ETS. 

Riktmärken används för att avgöra hur många gratis utsläppsrätter olika industrier ska få. Märket sätts idag utifrån de 10% företag med lägst klimatpåverkan inom respektive sektor. Resten av företagen får bara lika mycket fri tilldelning som de 10% bästa företagen. Vilket skapar incitament för företagen att endast använda den bästa tekniken. 

Vi vill skärpa riktmärkena ytterligare så att de utgörs av de 5% bästa. 

Vi ser också att dagens riktmärken hämmar substitution till mer hållbara produktionsprocesser eller råvaror. Idag baseras riktmärkena nämligen på vilken process som används för att producera en vara, inte på slutprodukten i sig. Det innebär att den som är innovativ och hittar helt nya sätt produktionsprocesser eller råmaterial för exempelvis stål eller cement missgynnas. För att motverka detta vill vi därför att riktmärkena ska baseras på slutprodukten.

Systemet skapar på så sätt skeva incitament och gynnar inte alltid de bästa industrierna i klassen. I förhandlingarna arbetar vi därför för att riktmärkena ska uppdateras och skärpas mycket tidigare än vad kommissionen föreslagit, inom sex månader efter att det uppdaterade direktivet trätt i kraft. 

 

Fonderna

Auktioneringen av utsläppsrätterna innebär också stora intäkter. En viktig del av förhandlingarna kring ETS lagstiftningen är hur dessa inkomster ska användas.

Av intäkterna går idag 2%till moderniseringsfonden, som ska ge de 10 medlemsländer med lägst inkomster bättre möjlighet att modernisera sina energisystem och öka energieffektiviseringen. På så sätt hjälper fonden finansiera klimatomställningen på ett social hållbart sätt. 

Idag kan dock upp till 30% av moderniseringsfonden gå till fossila projekt. Vi gröna vill stoppa detta. 100% av pengarna i fonden borde istället gå till förnybar energi, energieffektivisering, energilagring och moderniseringen av energinätverk. 

Innovationsfonden baseras på intäkterna från 450 miljoner utsläppsrätter mellan 2020 till 2030. Summan beräknas vara ungefär 38 miljarder euro, men beror på hur priset på koldioxid utvecklas. Fonden syftar stimulera investeringar i ny teknologi som inte ännu är ekonomiskt lönsam, men som kan bidra till omställningen. Här vill vi  bredda omfattningen, så att inte bara nya teknologier, utan också användning av redan existerande koldioxidfri teknik kan få stöd. Fonden borde stötta substitut till koldioxidintensiva projekt, återvinning eller andra projekt som hjälper EU nå sina klimatmål, men självklart måste investeringar i fossila bränslen och kärnkraft exkluderas. 

Dessutom vill vi att så kallade “low-carbon”-teknologier, vilket till exempel handlar om fossil gas eller flytande fossil gas (LNG), inte ska kunna få stöd från fonderna. Delen av fonden som går till energi borde endast gå till förnybart.

 

Flyget

En sektor som knappt betalar för sin klimatpåverkan idag är flyget. Endast flyg inomEU omfattas av utsläppshandeln, och flyget får 85 %av utsläppsrätterna ut gratis. 

I förhandlingarna i transportutskottet kämpar vi som nämnt ovan för att de fria tilldelningarna till flygindustrin avvecklas så snabbt som möjligt. Vi försöker även bredda vilka flyg som ska vara förpliktade att följa ETS regleringen. Kommissionen föreslår att flyg inom EU omfattas av EU ETS, medan den internationella utsläppshandeln, CORSIA, används för flyg till eller från ett tredje land. 

Tyvärr är CORSIA-systemet i nuläget ytterst svagt. Vi kan inte låta ett system som inte funkar hämma våra höga ambitioner. Vi har därför lagt förslag om att alla flyg, både inom EU men också från eller till ett tredje land, ska innefattas av EU:s utsläppshandel.  

Vi gröna driver även på för att klimatskadliga utsläpp från flyget utöver de från koldioxid (H2O, kväveoxider, och  NOx) ska få ett pris. Det handlar om att flyget ska betala för hela sin klimatpåverkan, inte bara för koldioxidutsläppen. Icke-CO2-effekter står för minst 50 % och upp till så mycket som 75% av flygets totala klimatpåverkan. 

Som följd av samma logik har vi även lagt ett förslag om att Kommissionen ska återkomma med åtgärder för att inkludera höghöjdseffekten i utsläppshandeln. Samma utsläpp gör större skada för klimatet när de släpps ut på hög höjd än på markhöjd.

 

Sjöfarten

Kommissionen föreslår att utöka utsläppshandeln till sjöfarten, vilket är välkommet. Men, likt flyget, undantas en alldeles för stor del av flottan. I förslaget innefattas endast fartyg över 5000 GT (gigaton). Man gör även en rad godtyckliga undantag, såsom för oljetankers. En sådan tröskel gör att över hälften av skeppen i EU kommer inte behöva betala för sina utsläpp, cirka 20 % av utsläppen från sektorn. 

Vi vill därför sänka tröskeln till 400 GT, och inkludera fler typer av fartyg. Sjöfarten borde inte heller få gratis utsläppsrätter när den blir del av utsläppshandeln. 

Vi vill därtill att implementeringen av sjöfarten i utsläppshandeln borde fullt ut redan 2023. Inte väntas med 2026 som kommissionen vill, eller 2031 som den ansvariga rapportören i Transportutskottet föreslagit. 

 

Nu då?

Om parlamentets tidplan håller så kommer vi att rösta om revisionen av EU ETS i plenum i juli. Jag kommer göra allt vad jag kan i industri- och transportutskottet för att driva igenom ovan förslag för att få bort skreva incitament och kryphål.