Så stoppar vi datalagringsdirektivet

Det har varit en hel del oklarheter om vad som har gällt kring MP och datalagringsdirektivet. Till viss del grundar det sig i missförstånd, men främst så har partiet hanterat frågan uselt, både internt och kommunikativt. Det blev oklart vem som ansvarade för frågan och det hölls en presskonferens där det tyvärr blev otydligt vad som gällde.

När partiet misslyckades att kommunicera tydligt vad man stod för så blev det upp till andra att tolka.

Ingen tog riktigt ansvar för att förklara var vi stod, så jag och andra fick slita med att stå upp för vad vi hela tiden uppfattade som partilinjen, att direktivet ska stoppas med alla till buds stående medel.

Jag deltog på den presskonferensen och var missnöjd med den eftersom:

Bodström lyfte en hel del saker under konferensen som det INTE finns någon överenskommelse om, vilket gör det hela väldigt otydligt om vad som är S linje och vad som är den rödgröna linjen.

Bodström menade att även om socialdemokraterna var med och drev igenom direktivet i EU så har de nu ”backat” och är kritiska. Bodströms långa resonemang om detta var visserligen intressant, eftersom S flyttar sig närmre oss. Men det betyder inte att vi står bakom S nya linje, även om den förklarades under den gemensamma pressträffen.

Och helt plötsligt satte drevet igång, det framstod som att vi samförståndsmyste med Bodström.

Eller som Peter Eriksson sa till Svenska Dagbladet igår:

Det presenterades så av Bodström, men jag tycker det var en felaktig beskrivning. Det finns ingen överenskommelse om att införa datalagringsdirektivet om vi vinner valet i höst.

Tyvärr blev inte budskapet under Ekots lördagsintervju särskilt mycket tydligare än presskonferensen.

På grund av den bristande interna hanteringen, så blev Peter Eriksson inte ordentligt förberedd. Det är helt orimligt att tänka sig att alla våra företrädare ska ha väl genomtänkta och tydliga svar i alla tänkbara frågor. Så att svaren blev så svajjiga som de blev under intervjun handlar mer om att Peter blev överraskad, inte hade alla fakta framför sig och blev tvingad att tänka högt på stående fot.

En intern hanteringsmiss, inte att Peter helt plötsligt självsvådligt lade fram någon ny linje. Hade bara det interna arbetet fungerat så hade Peter under lördagsintervjun sagt det som står i SVT Debatt.

Den här typen av missar händer alla partier. Politik är helt enkelt svårt.

Men jag förstår fullt ut att svaren kunde tolkas som om att vi hade lagt oss för socialdemokraterna. Många blev då upprörda och frågade sig varför jag och andra satt tysta.

Exempelvis skrev Isobel Hadley-Kamptz såhär på twitter:

har någon sett någon av de vanliga sociala medier-miljöpartisterna kommentera Eriksson?

Jag svarade:

@isobelsverkstad Problemet är hur partiet hanterat hela frågan, Erikssons svar är symptomen. Vi jobbar internt på själva problemet.

Maria Ferm svarade:

@isobelsverkstad det betyder inte att jag inte jobbar med det…

I detta läge så fanns två möjligheter. Antingen kunde man gå ut och kritisera partiet eller så kunde man jobba internt för att lösa problemet.

Det hade varit oerhört lätt att för oss att gå ut och gnälla externt, och det hade gett en massa cred för oss personligen. Men det hade försämrat vår förmåga att hantera frågan internt.

Jag vägrar att vara populist och säga något som låter bra, men som inte förbättrar situationen på något sätt. Det är resultaten som räknas och nu så gick det vägen.

De som främst ska äras för denna seger är Maria Ferm och Johan Schiff som slet under de mest hektiska dagarna och tog ansvar för soppan, då jag själv tyvärr var uppe i Åre.

Så nu känns det väldigt bra, när vi har en klar och tydlig plan för hur vi stoppar datalagringsdirektivet. Låt oss arbete för det tillsammans.

Fler: Maria Ferm, Christian Valtersson, Max Andersson, Tomas Melin, Jakob Lundgren, Mark Klamberg, Mattias Bjärnemalm, DN, Tomas Melin igen.

9 thoughts on “Så stoppar vi datalagringsdirektivet”

  1. Jag hör till dem som (på Twitter) gick ut och kritiserade partiet istället för att jobba internt. Det var kanske fel. Men å andra sidan är möjligheterna att jobba internt inte riktigt samma för alla medlemmar. Detta inte sagt som någon bortförklaring, möjligen en ursäkt. Jag är glad att ni som hade större möjligheter än jag också utnyttjade dessa.

  2. I er debatt-artikel på Svt http://svt.se/2.35188/1.1913293/sa_vill_vi_stoppa_datalagringen?lid=puff_1913750&lpos=rubrik säger ni inte att ni ska rösta nej. Är det en misstolkning av mig, eller betyder det att ni inte garanterar att ni kommer rösta nej till datalagringsdirektivet? Om det skulle vara så att det är högst medvetet av er att undanhålla hur ni tänker rösta (vilket är det som räknas) så blir jag besviken. Ska ni rösta ja eller nej till datalagringsdirektivet efter riksdagsvalet 2010?

  3. Om den borgerliga regeringen vinner, och lägger fram en proposition om datalagring, så kommer vi rösta nej.

    Om det blir en rödgrön regering så kommer det inte läggas någon proposition att rösta nej till, eftersom vi måste vara eniga för att lägga ett sådant förslag. Och det är vi inte.

  4. Intressant att höra hur dynamiken såg ut. Kanske fick vi en bättre process i v för att en del av oss som följer frågorna kunde agera outsiders. Att den interna kritiken kom ut snabbt och öppet gjorde att partiföreträdarna aldrig hann knyta upp sig så mycket till ett försvar av en ohållbar linje. Partiets ”hjärta” syntes, snarare än den tillfälliga partilinjen.

    Förstod jag det rätt var det fler hos er som försökte försvara en partlinje som – tills SVT-artikeln? – sade att det var otänkbart att Sverige skulle vägra implementera direktivet. Utifrån såg det ut som att alla utom Carl Schlyter ställde upp på det.

    En slutsats att dra tänker jag är att ett parti behöver dra ut interndebatten i solskenet. Det ger en både mer positiv och mer sann bild av hur partiet tänker och fungerar. Det behöver inte vara hela världen att ha fel, särskilt inte om det fortfarande går att rätta till. Vänsterpartiet hade gott kunnat vara mer uttryckliga i att det skedde misstag, utan att hänga ut nån för det.

  5. Micke:

    Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag vet inte om du ska vara så mycket mer nöjd med Vs interna process.

    I valet mellan att kritisera externt eller jobba internt, så hade jag förtroende för att allt skulle lösa sig om vi fick till en bra process. Och det gjorde vi.

    Varför Carl Schlyter gjorde som han gjorde vill jag inte spekulera i. Men han befann sig i Bryssel, rätt långt ifrån händelsernas centrum.

  6. Nöjd är helt fel ord efter den rejäla blunder som den där uppgörelsen var. Både v och mp argumenterade plötsligt för att det skulle vara otänkbart att skicka direktivet till EG-domstolen istället för att implementera det.

    Jag är fortfarande lite osäker på om mp:s nya linje innebär att ni backar från det. Den där oron för att vad som skulle hända om man rakt ut sade att ”det blev fel” känner jag så väl igen från vänsterpartiet – se bara v-pressmeddelandet – och jag tror den blockerar kommunikationen. Resultatet blir lägre förtroende, inte högre.

    Poängen var inte att hålla fram v som nåt slags föredöme, utan bara att reflektera över hur öppen, intern kritik kan stärka förtroendet för ett parti. Det är intressant för mig för att vi har samma problem. Också v behöver komma bort från en partikultur där folk tvingas att välja mellan förtroende internt och öppen kritik.

Lämna ett svar till Micke vK Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *