Bildrättigheter: Jonathan Cutrer
Under pandemin har restriktioner i olika länder sänkt efterfrågan på flyget kraftigt. Konstigt nog har inte en minskad mängd resenärer matchat nedgången i flygandet. Tomma plan har istället fortsatt köra, så kallade “spökflygningar”.
Enligt en analys av Greenpeace väntas 100 000 spökflyg lyfta i Europa i vinter. Sammantaget beräknas utsläppen från de kommande onödiga flygningarna generera 2,1 miljoner ton utsläpp av växthusgaser.
Varför flygbolagen håller flygbolagen på med ett på så många plan meningslöst slöseri med resurser?
Svaret är EU-förordning (EEG) nr 95/93. Förordningen fastställer villkoren för tillträde till, och bibehållande av, ankomst- och avgångstider på flygplatser. Det handlar om rätten för ett flygbolag att planera in en start eller landning på en flygplats under en viss tid. Rätten till så kallade slottider.
Slottider är en mycket värdefull tillgång inom flygindustrin, särskilt vid peak-tid på flygplatser med hög trafik. Rådande prisrekord sattes 2016 av Oman Air som betalade 75 miljoner dollar för en endaste eftertraktansvärd slottid vid Heathrows flygplats i Storbritannien.
Det finns ett grundläggande system och ett avgörande villkor i den ovan nämnda EU förordningen som gör det ekonomiskt rationellt för bolagen att flyga tomma, eller olönsamma, flyg kors och tvärs genom Europa.
Det grundläggande systemet brukar kallas ´grandfathering´. Detta innebär att om ett flygbolag en gång tilldelats en slottid, så fortsätter de ärva rätten till den gratis på obestämd tid.
Det avgörande villkoret är känt som ”use-it-or-lose-it”. Detta eftersom flygbolaget, för att få fortsätta ärva sin slottid, måste trafikera över 80% av de flygningar som är avsedda för slot-serien under perioden. Perioderna är sex månader långa.
Ville flygbolagen behålla samma rutter kostnadsfritt även efter pandemin var de därför tvungna att göra 80% av flygningarna – oberoende av hur lite människor som satt på planen. Häri fanns incitamentet att göra tomma, eller åtminstone ekonomiskt olönsamma, flygningar.
För att stoppa den enorma mängden resulterande spökflygningar slopade kommissionen tillfälligt use-it-or-loose-it i Mars 2020. I början av 2021, när varaktigheten av pandemi och restriktioner blev mer osäker infördes villkoret igen, men anpassades då till efterfrågan. Kravet på 80 procent kunde därmed sänkas till 70, 50 eller 30 procent beroende på situationen.
Men Kommissionens reglering av Use-It-Or-Loose-It kommer inte åt roten till problemet. Som nämnt väntas cirka 100 000 spökflygningar i EU bara för rådande period. Att det här är ett återkommande problem visar på vad vi gröna länge vetat – spökflyg är inte en bugg i, utan en funktion av, det rådande systemet.
Att ta bort procentsatsen helt hade utraderat flygtrafik när det inte finns någon efterfrågan och kommit till bukt med spökflyg. Men anledningen till att kravet på trafikering finns från början är för att flygbolagen inte med grandfathering ska kunna fortsätta ockupera rutter utan att faktiskt tillhandahålla dem. Nya aktörer blockeras då helt. Ett sådant system skulle försämra passagerares rättigheter.
Den verkliga grunden i problematiken är att flygbolagen tilldelas sina slottider gratis i proportion till tidigare flygningar. EU:s reglering av slottiderna måste kraftigt reformeras och grandfathering måste tas bort.
Istället för systemet med ärvda slottider föreslår vi marknadsprissättning genom att årligen auktionera ut rätterna till de mest attraktiva slottiderna. Utan grandfathering skulle incitamenten att köra tomma flyg försvinna, samtidigt som konkurrensen mellan flygbolagen skulle öka. Effektiviteten av flyget skulle öka, vilket hade minskat utsläppen per capita.
När flygbolagen börjar betala för slottider de tidigare fått gratis ökar deras kostnader. De ökade kostnaderna skulle troligen stjälpas över på konsumenternas biljettpris. Med ett högre pris för flyget skulle förhoppningsvis fler istället välja att ta tåget.
Sammantaget kan vi genom auktionering se till att rätten till slottiderna går till de mest konkurrenskraftiga flygbolagen, samtidigt som incitamenten till spökflygningar försvinner, och priset på flyget drivs upp.
Samhällsplaneringen måste syfta till att uppnå energieffektiva och hållbara transporter. Det är – mitt i klimatkrisen – oförsvarligt att inte ta itu med de skeva incitamenten för flyget i EU. Vi måste skapa rättvisa spelregler och förbättra konkurrenskraften hos de hållbara alternativen mot flyget.
Här kan du höra mig berätta mer om problemet med spökflyg i TV4, eller läsa en intervjuer på ämnet i SvD.