De tyska gröna pendlar runt 20-25 procent i mätningarna, sätter tonen i den politiska debatten i EU:s största medlemsland och kan redan i höst komma att göra anspråk på förbundskanslerposten. Den svenska debatten har mer fokuserat på jämförelser med det svenska Miljöpartiet än på det politiska innehållet, och analysen av den tyska gröna framgångssagan ofta handlat mer om företrädare och framtoning än om vilken politik de går till val på.
När de tyska gröna den här helgen slutgiltigt antagit sitt valmanifest är det hög tid att ändra på det. Därför har jag gått igenom deras valmanifest och vill lyfta upp några av de mer intressanta förslagen. Politik som alltså kan bli verklighet inom kort oavsett om de tyska gröna kommer att samarbeta med kristdemokrater eller med socialdemokrater i en kommande tysk regering. Grön politik som kan komma att bli tongivande inom hela Europa.
Tyska grönas klimatpolitik: Klimatneutralitet 2035, dyrare att släppa ut och stopp för bilar med förbränningsmotorer
Hela klimat- och miljöpolitiken i valmanifestet ramas in av det övergripande målet. De tyska gröna vill att Tyskland är klimatneutralt redan 2035. Femton år innan EU-målet om klimatneutralitet (2050) och tio år före Angela Merkels och de regerande kristdemokraternas mål (2045). Ett mål som i sin tur utgår från att Tyskland, EU och världen ska ha en chans att kunna begränsa klimatförändringarna till 1,5 grader och leva upp till Parisavtalet.
Valmanifestet säger föga överraskande nej till fossila subventioner, men det finns också förslag som vi inte känner igen lika tydligt från den svenska politiska debatten. Bland annat går man till val på att införa en hastighetsbegränsning på Autobahn på 130 km/h. Partiet föreslår också ett stopp för förbränningsmotorer från 2030, faktiskt något mindre offensivt än det jag själv föreslagit i den svenska debatten.
Man röstade också för att priset på fossila utsläpp (i de sektorer som inte redan omfattas av EU:s utsläppshandel) måste uppgå till 60 euro per ton senast 2023, vill se ett stopp för all fossil energi senast 2030 och se solceller på taken på alla nybyggda fastigheter. En fråga välbekant för min egen del är att göra tåget konkurrenskraftigare och på så vis konkurrera ut inrikesflyget. Detta genom både piska och morot, stora investeringar i utbyggnaden av tåginfrastrukturen samtidigt som de vill se en skatt på flygbränsle.
Det nya valmanifestet innehåller alltså många välbekanta gröna förslag, men när det kommer till industrin så har tonaliteten ändrats. Omställningen i industrin beskrivs nu mer i termer av hur politiken ska hjälpa och stötta än i termer av förbud och skatter. Detta märktes även på kanslerkandidaten Annalena Baerbocks retorik under helgen, där orden “industri” och “möjligheter” gärna förekom i samma mening. I sak pekas bland annat de fonder som består av överskott från EU ETS, moderniseringsfonden och innovationsfonden, ut som viktiga nycklar för att stötta och finansiera grön omställning. Sammantaget uppgår deras förslag på investering i grön omställning till hela 50 miljarder euro, en enorm summa som verkligen skulle kunna göra skillnad för klimatet.
De tyska gröna har även gjort digitaliseringsfrågan till sin fråga. Man efterfrågar mer öppen data, gemensamma standarder inom hela EU och att “både reglera och beskatta techjättar som Google, Facebook och Amazon”. De tyska gröna lyckas väva ihop digitaliseringsfrågan och klimatfrågan på ett vis som verkligen bidrar till att partiet framstår som framåtsträvande och modernt.
Tyska grönas utrikespolitik: Skarpare linje både både Kina och Ryssland
Ett grönt maktskifte i Tyskland också också innebära en väsentlig förändring av Tyskland, och eventuellt i förlängningen hela EU:s, utrikespolitik. De gröna ”kräver att de uppenbara kränkningarna av de mänskliga rättigheterna från Kinas sida upphör, till exempel i Xinjiang och Tibet, och i allt högre grad även i Hong Kong”. De vill också att EU har en ”konstruktiv klimatdialog med Kina” men ”inte på bekostnad av tredjeländer eller mänskliga och medborgerliga rättigheter” samt vill ”använda våra handelsförbindelser med Kina för att kräva rättvis marknadstillträde för utländska investeringar (…)”. I balansgången mellan handelspolitik och att ställa krav på mänskliga rättigheter och klimat är de gröna den tydligaste politiska rösten för det senare. Den kritiska inställningen till den kinesiska statsdiktaturen lyftes också som en av de viktiga frågorna i Annalena Baerbocks tal under kongressen, där hon bland annat sa att “vi måste göra oss oberoende av den kinesiska statens intressen när vi bygger ut kritisk infrastruktur”, med passning både mot 5G-utbyggnaden och de viktiga hamnar i bland annat Grekland och Portugal som köpts upp av Kina.
Utrikespolitiken stannar såklart inte vid Kina. Även Ryssland står i fokus när de gröna ska slipa sina policyförslag, med det återkommande kravet på att stoppa gasledningen Nord Stream 2 som det kanske enskilt tydligaste och viktigaste. Belarus fick tydligt utrymme där Svetlana Tichanovskaja var en prominent gäst och sa att “vi inte kan låta diktatorerna skriva historien, eftersom att både historien och framtiden tillhör oss som vill se en nystart”.
De tyska gröna sätter också människor på flykt i centrum, och kräver säkra vägar in i EU för asylsökande samtidigt som man går till val på att underlätta för anhöriginvandring. Den solidariska migrationspolitiken känns igen för alla som följt Miljöpartiet i Sverige och är ingen skiljelinje mellan tyska och svenska gröna.
Finns det då frågor där de tyska gröna hamnar annorlunda än de svenska? Ja det gör det såklart, även om likheterna väsentligen överskuggar skillnaderna. Den tydligaste skillnaden ligger antagligen fortfarande i synen på EU-samarbetet, de tyska gröna vill utveckla EU till en federal stat med egen EU-armé. Så långt går inte vi miljöpartister i Sverige, även om vår syn på EU-samarbetet över tid blivit mer positiv.
Det ska bli mycket spännande att följa de tyska gröna. Oavsett om de tar plats i regeringen eller ej så ser de ut att mer än fördubbla sitt väljarstöd och sannolikt bli största parti i synnerhet i städerna. Som EU-parlamentariker ser jag dagligen hur Tyskland som EU:s största medlemsland har stort inflytande och stor betydelse för hela Europa. Ett grön succéval i september kommer därför ha påverkan inte bara för Tyskland, utan är relevant och spännande även för oss svenskar.