I fredags var jag på morgonen i Jordbrodalskolan i fattiga förorten Jordbro på debatt. En nedgången och stökig skola, fylld av klotter och till synes deprimerade elever. Över hälften med utländsk bakrund. I början lyckades högern plocka hem billiga poäng med skämt om Göran Persson och brist på jobb. Men efter ett slag lyckades jag och vänstern vinna över debatten med ordentliga resonemang om anti-diskriminering och fördelningspolitik. Energiomställning, deltagande demokrati eller solidarisk utrikespolitik var tyvärr inget som gick hem. En bitter egoism verkade prägla dessa socialt utslagna elever. Det handlade om deras vardag, om deras plånbok och inget annat.
Efter detta begav det sig det hela till sin diametrala motsats. Viktor Rydbergs på Djursholm. Lungt och tyst bland lummiga trädgårdar. Mercedesbilar parkerade på uppfarterna, brats på scootrar och Paris Hilton-kloner i klungor. Stora fräscha lokaler, trevliga lärare och glada elever. Det skrattas åt vänstern, moderaterna angrips från höger och trängselavgifterna är en bra idé, men borde vara mycket dyrare. Punchlinen om att förmögenhetsskatten bara drabbar 3% av befolkningen tappar helt sin mening när barnen till dessa 3% sitter framför en. Och ”dom arbetslösa och fusksjukskrivna får väl kämpa lite”. Ett osande förakt mot upplevd svaghet stank högfärdig egoism lång väg. Dom lever i sin egen vardag och verkade inte bry sig om särskilt mycket annat än sin plånbok.
Haha 😀 Klockren politisk skildring! Dagens ungdomar… *håhåjaja, jag säger då det*…härligt inlägg.