Under en av mina resor till Israel och Palestina var jag i Sderot, inte långt från de murar och den taggtråd som skiljer Under en av mina resor till Israel och Palestina var jag i Sderot, inte långt från de murar och den taggtråd som skiljer Gazaremsan från Israel. Jag besökte en israelisk skola som nyligen blivit beskjuten av Hamas.
De skolbarnen jag mötte där hade aldrig gjort någon palestinier något ont, och hade inget ansvar för konflikten. Inga barn hatar någon från födseln, varken palestinier eller israeler. Det lär man sig av vuxna.
Det är oerhört smärtsamt att tänka på dem, och de hundratals oskyldiga som brutalt dödats i helgens terrorattentat.
Terrorgruppen Hamas urkiljningslösa barbari får inte relativiseras och bortförklaras. Israel har skakats av ett terrorattentat som tagit familjemedlemmar, vänner, släktingar eller kollegor från otaliga israeler. Terrorn har påmint landets befolkning om att ingen går trygg. Terrorn har eldat under den antisemitism som judar över hela världen lever i skuggan av.
Hamas har dödat och kidnappat israeliska barn. Men det legitimerar inte att Israel kidnappar palestinska barn, eller dödar hårt utsatta palestinier i motattacker. Gazas befolkning sitter fast i en dödens rävsax. Frågan är inte om den israeliska staten kommer intensifiera motangreppen, utan när och hur. Det finns ingenstans att fly. Gaza är i allt väsentligt världens största utomhusfängelse.
Risken är stor att tusentals oskyldiga palestinier kommer dö av Israels vedergällning. Våldsspiralen fortsätter.
Nu pågår en avskyvärd eskalering av en redan folkrättsvidrig ockupation och konflikt. I Gaza och på Västbanken fortsätter palestinska barn växa upp utan framtidshopp. De växer upp bakom murar, med stenhårda gränskontroller och övervåld. De ser sina föräldrar få sin mark konfiskerad, diskrimineras i rättssystemet och dödas av den israeliska ockupationsmakten.
I Israel väcker Hamas attacker förnyat stöd för förtrycket och ockupationen. Våld föder våld och hat föder hat. Ingen vinner.
Det finns inget slut på konflikten som inte också innebär ett slut på ockupationen.
Vi måste bli fler som står upp för att folkrätten måste upprätthållas av båda sidor, idag och alla dagar. Vi måste fortsätta fördöma både Hamas terror och Israels ockupation, och värna palestiniers grundläggande rättigheter. I samma andetag måste vi fördöma antisemitismen som också omgärdar denna konflikt och de attacker som dödar civila israeler. Våld är aldrig svaret och både israeler och palestinier har rätt till värdiga liv i frihet och trygghet inom säkra och erkända gränser.