Jag är mycket förbryllad över Reinfeldts tal i Almedagen ikväll. Inte över det politiska innehållet, utan över retoriken och dispositionen. Vilket känns ovanligt, jag tycker normalt att Reinfeldt är en god talare.
Men denna gång var det nästan skrattretande dåligt. Reinfeldt talade fritt utan att hålla sig till något manus, vilket mest resulterade i ett rätt virrigt svammel. Vi som stog och lyssnade började kolla på varandra och undrade om detta verkligen var på riktigt.
Victor Bernhardtz från Almedalsbloggen sammanfattar det gott, i en betraktelse hur ett gäng muf-are upplevde det hela:
Det blev fortfarande inga ovationer, vilket det borde blivit. Istället stod de där i blåsten och undrade vad karln höll på med.
Den stora skaran tonårsmoderater, som innan talet setts troppa nedför Hästgatan med Per Schlingmann i spetsen som en stolt pappa, bestämde sig för att gå.
Reinfeldt berättade exalterat om skattesänkningar på 15 miljarder. Nästan tyst tittade publiken på honom.
Kommentarer överflödiga.
Eller, vi kan ta ett citat: ”Inte bara opinionssiffrorna sjunker.”
mmm, jag håller med, det blev bara löjligt när han forttsatte prata om arbete genom 95% av talet, och sedan slängde in något virrigt resonemang om att Sverige var bra på miljö, så nu är det Kinas och USAs tur att göra något på slutet.
Roligast tyckte jag ändå var när han sa att ”arbetslinjen är vår tids största frihetsfråga”. Arbeit macht frei?
Haha 🙂