Hade egentligen tänkt ta julpaus från bloggen, men ibland känner en sig manad till att kommentera dumheter.
SvDs Per Gudmundson försöker i dagens ledare spela insatt i de Grönas interndemokrati, och lyfter fram stadgeparagraf § 17.2 som lyder:
Ingen får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd.
Med detta vill Gudmundson peka på att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kommer avgå 2011, vilket inte är något konstigt. Nio år är en lång tid, längre än så bör en inte sitta på tunga uppdrag.
Gudmundson vill dock skrämma slag på socialdemokraterna, och menar att det rödgröna samarbetet hänger i riskzonen om de nuvarande språkrören avgår, för att ”Vad som kommer därefter kan man bara ana.”
Det är ett rätt märkligt uttalande. Visst, det finns en högljudd minoritet som tydligare vill hålla dörren öppen fram tills efter valet. Den som hörs mest i den frågan är väl kanske Birger Schlaug, som inte är medlem i partiet. Att då låta Schlaug tala för hela partiet, är inte riktigt lika initierat som Gudmundson vill påskina.
Härledningen går såhär:
Han och andra eldsjälar ”tror på den gröna visionen om ett samhälle som skiljer sig bra mycket från socialdemokraternas ännu betongtunga centraliserade och materialistiska vision”. ( Expressen 21/11)
Partiet vill, kort och gott, inte samma sak som de för tillfället sittande språkrören.
Det stämmer inte. Samarbetet med socialdemokraterna är, precis som Anders Wallner kommenterar, väl förankrat i partiets alla organ. Frågan har stötts och blötts i flera år, de Gröna tar interndemokrati på allvar.
Märkligt är också hur det försöks skrämmas med de möjliga efterträdarna. Maria Ferm kommenterar:
Därefter frågar sig Gudmundsson vem som ska ta över efter Maria och Peter och lanserar László Gönszi – en annan person som inte heller är medlem längre. Även Yvonne Ruwaida nämns som ett namn som skulle kunna splittra de rödgröna, trots att Yvonne redan sitter i den grupp som leder samarbetet idag. Märkligt.
Klart är att Gudmundson har noll koll på de Grönas interdemokrati. Mer insatt är Carl Högfeldt:
Miljöpartiet skiljer sig från de andra partierna på det sättet att i de gröna är det medlemmarna som bestämmer politiken. Vi ger direktiv till våra språkrör om vad de ska göra, de bestämmer inte vad vi ska göra. Således finns det inget problem den dagen då språkrören avgår eftersom medlemsbasen fortfarande är densamma och det är den som stakat ut vägen för ett rödgrönt samarbete.
Tjo, jag har ändrat citat så att det blir lite bättre rent språkligt.
Det är lugnt, ni kan säkert ändå stödja någon form av borgerlig regering, Jakop lille! Var inte orolig.