Piratpartiets Mikael Nilsson skriver på sin blogg att Miljöpartiet tänker bidra till att Sverige ska implementera datalagringsdirektivet, och baserar det på ett uttalande från socialdemokraternas Tomas Bodström och en kommentar från Ulf Holm, grön gruppledare i riksdagen.
Det är en bristande verklighetsbeskrivning. Miljöpartiet de Gröna har gång på gång tagit avstånd från integritetskränkande lagstiftning som datalagringsdirektivet, eftersom det bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Det är ingen hemlighet att Bodström vill ha datalagringsdirektivet, men att det skulle finnas någon rödgrön överenskommelse som vill ha det, eller att vi skulle ha ”lagt oss platt” stämmer inte.
Däremot måste länder som är medlemmar i EU acceptera premisserna för det medlemskapet. Beslut i ministerrådet och domstolsdomar gäller, oavsett om vi gillar det eller inte.
Vilket vi gröna då inte gör, det är själva grunden i vår EU-kritik. Medlemsländer har inte tillräckligt med självständighet och de överstatliga instanserna har för stora befogenheter. Och just Ulf Holm är ju en av våra främsta EU-kritiker, som mest skulle vilja förändra just dessa premisser och att Sverige ska lämna EU pga dem.
Men lagt kort ligger, det måste alla demokratiska partier acceptera. Dock så är det så att Sverige både kan och bör vara motsträviga, kämpa för ett nytt beslut i ministerrådet eller omförhandling, fördröja implementeringen av direktivet.
Men när Ulf Holm får den principiella frågan (som vi dock inte får höra i inslaget) från Studio P1s journalist, om medlemsländer ska följa EU-direktiv, så svarar Holm att:
Eftersom det är ett EU-direktiv så måste ju medlemsstaten genomföra det, eftersom det är överenskommet. Men sen så tycker ju Miljöpartiet att vi borde försöka omförhandla direktivet, eftersom det är integritetskränkande. Och jag tror att EU-länderna skulle visa större gehör för det nu, än för fem-sex år sedan när beslutet togs.
Hur gärna Piratpartiet än vill att debatten ska vara svart/vitt binär, så är verkligheten mer komplex. De vill att EU-domstolens beslut ska besvaras med “stäm oss då, era jävlar”, vilket kanske känns coolt att skriva på en partiledarblogg. Men frågan är om det är en framkomlig väg för att faktiskt förbättra integriteten för medborgarna.
Miljöpartiet välkomnar och vill bidra att EUs medlemstater är motsträviga till datalagringsdirektivet och att det ska omförhandlas. Denna kamp skall föras till vägs ände. Men om det misslyckas så får Sverige bita i det sura äpplet och acceptera premisserna för EU-medlemskapet.
Men för Piratpartiet så är det antagligen viktigast att själva komma in i riksdagen, så därför tar de spjärn så gott de kan. Det hela påminner om något som Piratpartiet själva blev utsatta för häromnyss, som jag nu tänker parafrasera.
Sharing is caring, eller hur Christan Engström?
***
Osaklighet och poserande från Piraterna
Det har utgått ett påbud från Piratpartiets centrala kansli att hela världen ska dissa Miljöpartiet. Eller, ja, hela piratbloggosfären åtminstone.
Mikael Nilsson, Rick Falkvinge, Henrik Alexandersson och ett antal andra bloggar med anknytning till Piratrörelsen kritiserar MP för att de principiellt accepterar att EUs medlemstater måste implementera EU-direktiv, trots att de inte accepterar själva innehållet i direktiven.
Jag skulle också ha föredragit om datalagringsdirektivet hade innehållit kortare lagringstider och ett ännu bättre skydd mot godtycklig utlämning av information. Rent tekniskt hade det gått att få in det i direktivet, om förlikningsprocessen hade handlat om hela direktivet.
Att man inte får allt man hade velat ha alla gånger, det är en del av politiken. Väljer man att arbeta parlamentariskt får man vara beredd på att det blir både nederlag och segrar. Jag accepterar att Socialdemokraternas och Alliansens linje vann, och att vi förlorade på den här punkten.
Men jag tycker det är sanslöst magstarkt att Piratpartiet nu går ut och kritiserar Miljöpartiet för att de principiellt accepterar att EUs medlemstater implementerar EU-direktiv, även när de inte accepterar själva innehållet i direktiven. Vi tycker ju faktiskt likadant när det gäller innehållet. Nån jävla ordning borde det faktiskt vara även i Piratpartiet.
Det finns en väsentlig skillnad mellan Miljöpartiet och Piratpartiet. Vi är inte ett protestparti ute i ena marginalen, som lockar väljare genom att protestera högljutt, men i praktiken är mer intresserade av att synas och höras än förändring i verkligheten.
Vi är ett frihets- och rättighetsparti som står upp för värden som vi anser centrala, i en tid när vi ser dem som hotade.
Vi är här för att arbeta så att vi når våra mål. Ibland kommer vi att vinna, ibland kommer vi att förlora. Men vi tar hellre ett litet steg i rätt riktning för att sedan jobba vidare på nästa steg, än kritiserar partiet som i praktiken tycker likadant bara för att kunna framstå som rebeller i media.
Det går inte att värna de medborgerliga rättigheterna med enbart politiska poser. Det är resultaten som räknas.
***
För den som är nyfiken på vad Miljöpartiet tycker om datalagringsdirektivet lite mer utförligt så rekommenderar jag vår EU-parlamentariker Carl Schlyters debattartikel när parlamentet behandlade direktivet 2005:
Var, var du den 17 mars? Polisens register (av din mobiltelefons position vid samtal) visar att du delade kupé med en känd förbrytare. Vid flera tillfällen e-mejlade du en känd storskalig fildelare i februari, vad innehöll dessa mail, upphovsrättskyddat material? Kanske misstänks du för att ha kontakter med kriminella nätverk eller vara del av dem. Vem sparar bevisen för motsatsen, vem vet allt om alla bekantas dolda sidor?
Först efter husrannsakan kanske du blir friad från misstanke, kanske aldrig. Du har inget att dölja, men kan du bevisa det? Fortfarande blir du inte dömd utan bevis, men är övervakningen, rimlig, effektiv, proportionell? Svaret är NEJ, därför har jag å gröna gruppens vägnar lämnat in ett förslag till avslag på hela direktivet.
Eller detta pressmeddelande:
Endast storindustrin och Bodström kan jubla åt datalagringsdirektivet
Datalagringsdirektivet röstades idag igenom i EU-parlamentet. EU:s egen expertkommitté för dataskydd anser att det inte finns någon rimlig balans mellan omfattningen av och kostnaden för övervakningen och målen man önskar uppnå med den nya lagstiftningen, säger Carl Schlyter.
När svenska blivande EU-kommissionären Cecilia Malmström blev utfrågad av EU-parlamentet så ställde Carl Schlyter frågor om just datalagringsdirektivet:
Schlyter: Cecilia Malmström sa också att hon vill göra en översyn av datalagringsdirektivet och att hon ska verka för lagstiftning mot diskriminering och trafficking samt att parlamentet får samma tillgång till information som ministerrådet när de fattar beslut.
Så kan vi snälla skruva ner tonläget lite grann, fokusera på sakfrågorna och kämpa tillsammans mot gemensamma motståndare? Eller för att citera en av mina favoritpirater Mattias Bjärnemalm:
Det finns olika sätt att förhålla sig till det här med riksdagsval. Ett sätt som många inom Piratpartiet hade redan 2006 och som jag reagerade på var en ”nu eller aldrig”-mentalitet. De menade att om vi inte skulle lyckas ta oss in i riksdagen i det valet så skulle loppet vara kört, den personliga integriteten monteras ned helt, partiet tappa alla sina aktiva medlemmar och världen skulle mer eller mindre gå under.
Jag uppskattar Piratpartiets engagemang för integritet och medborgerliga rättigheter och ser gärna att det engagemanget är framgångsrikt. Jag var själv pådrivande för att Piratpartiet skulle bjudas in till samarbete med gröna gruppen i EU-parlamentet. Men jag har lite svårt för mentaliteten ”nu eller aldrig” och ”allt eller inget”, där borde ni lyssna mer på Christian Engström och Mattias Bjärnemalm.
Och när vi ändå är inne på det området, så chilla på de medvetna feltolkningarna av våra företrädare 😉
Men Jakop, det finns ju ingen motsättning i det du skriver och det jag skriver.
Du säger att MP inte vill ha datalagringsdirektivet, men om det inte lyckas omförhandlas så kommer MP att rösta ja.
Jag säger att MP inte vill ha datalagringsdirektivet, men om det inte lyckas omförhandlas så kommer MP att rösta ja.
Jag säger att PP är det enda riksdagspartiet som kommer att ta strid mot direktivet.
Du säger att MP inte kommer att ta juridisk strid mot direktivet, utan kommer att försöka omförhandla det.
Vi säger ju samma sak.
Och nej, man måste inte acceptera någonting som man inte vill acceptera. Det finns alltid fler metoder att ta till. I det här fallet är de till och med helt inom regelverket — det är fullt giltigt att ta emot en stämning från EU-kommissionen, hänvisa till ECHR artikel 8 och låta det gå till Europadomstolen.
Rick
”Det finns alltid fler metoder att ta till. I det här fallet är de till och med helt inom regelverket — det är fullt giltigt att ta emot en stämning från EU-kommissionen, hänvisa till ECHR artikel 8 och låta det gå till Europadomstolen.”
Vilket vi gärna gör. Ulf Holm fick ett par korta meningar i radio, det blir inte alltid så nyanserat.
Jag har pratat med Ulf, MP är glada att regeringen inte driver igenom detta nu utan att processen går vidare.
Bra svarat Jakob. Tycker det är trist om PP sänker sig själva till ett simpelt populistparti. Det finns tillräckligt många sådana som vill in i riksdagen.
Om nu mp tycker att det vore en bra ide att ta strid med kommissionen i Europadomstolen om detta, varför går man då inte ut med detta?
Det är svårt att säga detta utan att låta insinuant, men kan det ha nåt att göra med att direktivet är ett beställningsverk från Bodström som man vill samregera med?
Och isåfall, hur viktig är frågan för mp? Vilket väger tyngst, regeringstaburetter eller integriteten?
Välkommen att återanvända texten, remixer är bra. 😉
Men som Rick påpekar ovan säger du ju faktiskt att MP accepterar datalagringen, men motiveringen att ni ”måste”.
Det är i och för sig alldeles sant att ni egentligen ogillar den, det ifrågasätter ingen. Men det handlar om hur ni faktiskt kommer rösta, inte hur gärna eller ogärna ni gör det.
En debattartikel i SvD om hur Sverige skulle kunna säga nej med hänvisning till artikel 8 i Europakonventionen:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2957959.svd
Och ett blogginlägg om hur Sverige har kunnat säga nej utan någon särskild anledning alls, förutom att vi tyckte att ett direktiv var olämpligt: http://christianengstrom.wordpress.com/2007/12/09/fildelning-eu-och-avloppsdirektivet/
Förklara gärna varför Sverige ”måste” införa datalagringen, när vi inte ”måste” inför Euron, trots att vi lovade det när vi gick med i EU. För på den punkten står väl MP fast vid att vi ska forstätta låta bli?
Att ursäkta sig för att man röstar ja är inte samma sak som att rösta nej. Ni kommer ju uppenbarligen rösta ja så varför hålla på att hyckla..
Christian:
Jag håller med om innehållet i Lindberg och Josefssons artikel och stödjer att ärendet ”ställs på sin spets”. Förhoppningsvis skulle det leda till ett annat beslut, vilket Holm säger i den korta intervjun i Studio 1.
Jämförelserna med både avloppsdirektivet och euron haltar också.
Även om Sverige är nödgade att implementera både avloppsdirektivet och euron så ser EU mellan fingrarna av två olika skäl. Avloppsdirektivet är inte tillräckligt relevant för att blåsa till strid kring och när det gäller euron så finns det väl en insikt om att frågan är politiskt känslig.
Jag har ingen länk till det, men tillträdande finska EU-kommissionären svarade ungefär så, att de kommer inte kräva av Sverige att införa euron.
När det gäller datalagringsdirektivet så är det ju nu uppenbart att kommissionen inte tänker se mellan fingrarna, och därför kommer förhoppningsvis ärendet ställas på sin spets.
Att avloppsdirektivet är svårt att jämföra med teledatalagringsdirektivet har du helt klart en poäng i, Jakop, men när du skriver att eurofrågan inte är en relevant jämförelse för att det är ”en politiskt känslig fråga” – hur tänker du där?
Om Sverige skulle rösta nej till teledatalagringsdirektivet skulle det i sig vara ett bevis för att frågan är politiskt känslig i Sverige. Vad blir då skillnaden från eurofrågan?
Du kan inte säga att Miljöpartiet röstar ja för att ni måste. Det håller inte. Visst, det är ett argument som håller, men det undergräver totalt all frihet från övervakning och integritet som ni säger er förespråka.
Tidigare har ni och Vänsterpartiet varit någorlunda acceptabla alternativ till Piratpartiet, förutsatt att man gillar er politik i övrigt. Sedan försvann vänstern, och nu Miljöpartiet. Jag har själv skrivit att Miljöpartiet var vettigt, men tyvärr blir man som man umgås.
Om man är intresserad av en integritetspolitik är Piratpartiet det enda vettiga alternativet, och – som vi ju tydligt märker i tillfällen som detta – det enda partiet som på riktigt motsätter sig integritetskränkande lagar och direktiv, och inte bara i tanken.
Caspian Rehbinder
”att vi skulle ha ”lagt oss platt” stämmer inte.”
Det är ju precis vad det handlar om.
Du kan hälsa EU från mig att frågan om datalagringsdirektivet är politiskt känslig den också. 😉
Vill ni feltolka mig så går det självklart alltid. Jag skrev aldrig att skillnaden skulle vara huruvida frågan politiskt känslig eller ej, utan att ang euron så finns det en insikt hos kommissionen om att den är politiskt känslig.
Nu behövde ju svenska regeringen svara ”Frågan om datalagring är politiskt känslig i Sverige på grund av dess konsekvenser för skyddet av den personliga integriteten.”
Den moderatledda regeringen vill egentligen ha datalagringsdirektivet, men vill inte behandla frågan innan riksdagsvalet.
Men tror du inte att kommissionen skulle inse att Sverige ansåg frågan vara politiskt känslig om vi tydligt betonade att vi inte ville ha teledatalagring!
Jag tycker du resonerar otroligt ologiskt, inkonsekvent och framför allt – ideologilöst. Du har ingen som helst anknytning till ditt partis åsikter, och tycker inte att partiet ska stå upp för sina frågor, i de fall då det är svårt att få igenom dem. Nej, då är det lättare att släppa frågan. Låta motståndarna få som de vill, och gå vidare. Men tycka att de gjorde fel.
Hur långt kommer man på det?
Men tror du inte att kommissionen skulle inse att Sverige ansåg frågan vara politiskt känslig om vi tydligt betonade att vi inte ville ha teledatalagring!
Jag tycker du resonerar otroligt ologiskt, inkonsekvent och framför allt – ideologilöst. Du har ingen som helst anknytning till ditt partis åsikter, och tycker inte att partiet ska stå upp för sina frågor, i de fall då det är svårt att få igenom dem. Nej, då är det lättare att släppa frågan. Låta motståndarna få som de vill, och gå vidare. Men tycka att de gjorde fel.
Hur långt kommer man på det?
Miljöpartiet har tydligt betonat att vi inte vill ha datalagring och arbetar för att det ska vara Sveriges ståndpunkt.
Det var ju tråkigt att du tycker att jag är ologisk eller att jag vill att partiet ska lägga sig när det blir svårt. Jag får nog be dig läsa det jag skrivit en gång extra, men utan partipolitiska skygglappar.
Jag har aldrig sagt att partiet inte ska stå upp för sina frågor om det är svårt att få igenom dom. Jag har själv motionerat till Miljöpartiets kongress om att partiet ska sätta hårt mot hårt om integritetsfrågor mot socialdemokraterna. Jag tycker alltså INTE att partiet bör lägga sig i denna fråga, vilket partiet ej heller har sagt att det ska göra.
Jag har bara konstaterat att EU-direktiv måste implementeras av medlemsstaterna. De undantag som har nämnts har gällt fall där kommissionen inte valt att blåsa till strid om saken, men det har den ju gjort nu.
Vårt fokus måste vara att vinna den striden. Och då krävs det en mer komplex analys än den som ryms i ”Stäm oss då, era jävlar”.
Du skrev:
”Däremot måste länder som är medlemmar i EU acceptera premisserna för det medlemskapet. Beslut i ministerrådet och domstolsdomar gäller, oavsett om vi gillar det eller inte.”
Skönt med ett klargörande. Det innebär alltså att EU:s sätt att, djupt odemokratiskt, ”välja” ”president” och ”utrikesminister” stöds av MP.
Gällande datalagringsdirektivet och MP:s ståndpunkt i den frågan så är det väl helt i linje med politikers resonemangsvardag — vi säger inte nej men vi säger inte ja heller, vi säger…?
Tröttsamt!
Och platt — det har ni lagt er!
Men snälla nån. Är det såhär piraterna vill representeras?
Jättebra post att referera till för de som röstar MP i Sverige. Ordvrängande för att undvika konfrontation med socialdemokraterna i mina ögon.
Varför hålla på så här? Är makt viktigare än principer för MP numera?
Jag har följt med i någon grad i ett antal diskussioner om diverse EU-direktiv som skall implementeras och regler som skall följas – det har ju blivit ett par under åren.
Vad som framkommer tydligt är att Sverige och de svenska partierna är alldeles för flata och svårt godtrogna i de här frågorna. Vi skulle kunna obstruera hur mycket som helst och strunta i att lyda olika regler, till dess att man omarbetat förslagen så att de bättre passar oss. Det ser man regelmässigt andra länder göra i olika frågor, nu senast gällde det Tjeckien och grundlagen, flera stora EU-länder ignorerar även helt ekonomiska riktlinjer de egentligen måste följa, andra undviker att ta itu med problem de ålagts att reda upp. Obstruktion är vanlig och många länder struntar i regler de ogillar och förhalar processerna. Men vi gör inte det. Varför inte?
Istället anstränger vi oss för att följa regler till punkt och pricka, trots att de inte nödvändigtvis är bra för oss. Vi agerar självuppoffrande på ett sätt som andra länder inte gör. Det är ett rätt smutsigt spel på det hela taget och om vi inte spelar enligt samma regler som andra länder så blir vi enkelt överkörda.
Sverige skulle helt enkelt kunna strunta i att
införa datalagringsdirektivet, om bara den politiska viljan fanns här. Det hade antagligen lett till nya förhandlingar och eventuellt en chans att omarbeta förslaget ytterligare. Det är högst otroligt att vi skulle drabbas av några särskilt allvarliga påföljder om vi började bråka. Men vi skulle ha en hel del att vinna på det.
”06 februari 2010 kl 12:39
Men snälla nån. Är det såhär piraterna vill representeras?”
Nu är jag ute på tunn is, men vad/vem gällde kommentaren ovan?
Om det var mitt inlägg så blir jag förvånad:
1) Är man pirat för att man tycker till i en fråga?
2) Kommentaren kallas för härskarteknik och används flitigt av politiker när sanningen blir uppenbar.
Och om, jag säger om, din kommentar ovan var riktad till mitt inlägg, så kanske du kunde komma med en riktig synpunkt på huruvida MP tycker att EU:s sätt att ”välja” sina främsta förespråkare är demokratiskt eller inte. Du säger ju själv att vi måste följa EU:s beslut eftersom de är demokratiskt fattade och då måste vi väl gå till kärnan, är EU i sin nuvarande form demokratiskt?
Att acceptera något för att EU har bestämt att ”så skall det vara” utan att i vissa viktiga frågor ta strid nästintill till döden, för mina tankar till mörka tider.
En sån fråga är alla frågor rörande vårt sjukliga behov av övervakning, analog som digital.
Ursäkta om jag är clueless — så riksdagen måste rösta om datalagringen, och får bara säga ja? Varför måste de rösta då?
Är Sverige en självständig demokrati, eller en marionett till EU? Vad hände med ”all makt utgår från folket” om det inte är folket, utan EU, som bestämmer våra lagar?
Om de rödgröna vinner valet, så kommer MP att införa datalagringsdirektivet?
Daniel Wijk:
Det här har ingenting med socialdemokraterna eller makt att göra, det finns ingen uppgörelse om detta. Vi har inte lagt oss platt för någon, vi kommer strida mot datalagringsdirektivet med alla medel vi har förfogande över.
Gustav:
Jag håller helt med om att Sverige har varit för flat jämtemot EU-byrokratin och varit snabba att implementera direktiv utan att ifrågasätta. En förändring av detta välkomnar jag och vill bidra till. Det blir lite märkligt att på detta sett försöka kladda på oss någon slags slapphet mot EU, vi är ett av riksdagens mest EU-kritiska partier.
Det finns många påbud från EU som rör exempelvis miljö- och klimatfrågor som MP gärna hade sett att Sverige ignorerade.
Men att det är så enkelt att vi bara blankt kan strunta i datalagringsdirektivet och sen hoppas på det bästa tror inte jag är en framkomlig väg. Det kanske känns bra och rebelliskt, men det kommer inte leda till någon förbättrad integritet för svenska medborgare.
Det här har ingenting med makt eller socialdemokraterna att göra, det beror på att jag faktiskt inte tror att EU kommer låta oss komma undan, om inte beslutet förändras i ministerrådet eller europadomstolen. Alltså är det där vår energi ska riktas.
Ipse Cogita!:
Jag har djupt kritisk till hur EU väljer sina ledare, jag skickade pressmeddelande om det här:
http://www.jakopdalunde.se/?p=2298
EU har seriösa demokratiska problem och jag vill arbeta för att förbättra det. Jag tror dock inte att ett par armar i kors eller ett pekfinger hjälper.
Thomas:
Tågordningen är att medlemstater måste implementera direktiv, även om de inte alltid enforcerar dem och därmed låter medlemstaterna slippa. Jag tror dock inte att datalagringsdirektivet är ett sådant, här kommer det blåsas till strid. Jag vill kämpa för att vinna den striden.
Det finns inget beslut om att de rödgröna skulle införa datalagringsdirektivet, både vi och vänstern har sagt nej till det. Vi vill stoppa det med alla till buds stående medel, med undantag för populistiska och rebelliska bloggposter.
Mycket bra inlägg, Jakop. Jag blev riktigt förbannad på PP när jag läste om detta. Att de själva valde att sjunka till samma nivå som vänstern gjort om så väl telekompaketet som Ipred.
Det är svårt att vara politiker och vägra populism, med tanke på att det är mycket enklare för den som inte är insatt att förstår populister så som SD och nu tydligen även PP.
”Men om det misslyckas så får Sverige bita i det sura äpplet och acceptera premisserna för EU-medlemskapet.”
Det är här det skiljer sig. Det finns rättigheter man inte byter bort. Vi ska inte bita i något surt äpple, man kan vägra. Datalagringsdirektivet skiljer agnarna från vetet, vem är modigast? EU, precis som alla andra medlemsorganisationer, är inte mer än vad medlemmarna gör det till.
I Sverige har vi dispans för snus och euron. Varför inte för datalagringsdirektivet? Svaret är: ni förstår inte hur laddad denna fråga är. Jag skiter i vad någon jurist säger. Vi kan vägra om vi vill vägra.
Gustav:
”EU, precis som alla andra medlemsorganisationer, är inte mer än vad medlemmarna gör det till.”
EU är vad som stadgas i fördragen och beslut i dess organ. Att vara medlem är att acceptera dessa stadgar och beslut, och att arbeta för att förändra dem.
”I Sverige har vi dispans för snus och euron. Varför inte för datalagringsdirektivet?”
Nu utgår du ifrån att jag inte skulle vilja se att Sverige fick ett undantag från datalagringsdirektivet. Det (eller såklart helst att direktivet helt stoppas) vill både vi och vänsterpartiet.
Men alla riksdagspartier förutom vi och vänstern vill ha datalagringsdirektivet.
Ett scenario i en rödgrön regering.
En proposition (eller mtion från utskottet) lämnas till riksdagen för behandling.
Regeringen är oenig men kommer inte att spricka.
I riksdagen fortsatta behandling når Datalagringsdirektivet ända fram med Ja från M+Fp+Kd+S. V+Mp+C röstar nej.
Vad har hänt innevarande mandatperiod?
1) Homoäktenskap röstade Kd nej.Denna modell kan återanvändas.
2) Socialdemokraterna räddade Alliansregeringen med JA till IPRED. En gentjänst när tre borgerliga partier räddar Socialdemokraterna i frågan om Datalagringsdirektivet..
Minata: Det är inget osannolikt scenario.
KDs nej till homoäktenskap känns alltså kanske bra i magen för deras konservativa kärnväljare, men det stoppade inga bögar från att gifta sig.
Det betyder inte att MP bör rösta ja till datalagringsdirektivet, men att man inte ska vara naiv inför de praktiska vinsterna av det.
Jakop.
När det gäller tidigare alster har vi från S håll fått pådyvlat oss IPRED och FRA – båda otroligt dålig lagstiftning som i ena fallet urholkar rättssäkerheten och överlämnar på privat aktör större befogenheter än polis (befogenheter polisen ejheller bör ha, och självklart ej heller privata aktörer), och i andra fallet genomför massavlyssning av – i realiteten – 90% av Svenska befolkningens nätverkstrafik, per default. Alltså massavlyssning och massövervakning i en skala som Erich Honecker från gamla DDR endast drömt om.
Men för att det inte räcker skall tydligen även datalagringsdirektivet till. Och vi har sedan länge nått en punkt där man kan börja betrakta Sveriges (och även EU’s) grundlagar som bättre begagnat dasspapper.
När det gäller datalagringsdirektivet, likaså FRA och IPRED rör det sig faktiskt inte om ämnen på en politiskt gråskala. Vi talar här om huruvida vi skall eller inte skall respektera grundlagen, EU’s direktiv och FN’s deklarationer…eller inte.
Är datalagringsdirektivet ett stringent krav för att vara med i EU så är det då dags att nyttja den rätt vi har fått genom Lissabonfördraget och istället gå ur. Den saken är inte ens en förhandlingsbar fråga.
Mikhail Gorbachev uttryckte sig tidigare som så att det mest förvånansvärda han sett det senaste årtiondet var västeuropeiska ledares fasta föresats att återskapa Sovjetunionen i västeuropa.
Då var det bara ett dystopiskt skämt. Men Gorbachev skrattade inte när han sade det. Och vi sitter redan med en fungerande apparat för övervakning som övergår det Sovjet hade tillgång till.
Läs här i kommentarerna hur Jakop och Maria menar att en röst på MP är lika bra som en röst på PP. Nu vet vi sanningen. Bara PP står upp för våra medborgarrätter.
http://rickfalkvinge.se/2009/05/13/skillnaden-mellan-mp-och-pp/