Man vill ju inte va sämre än Anders Wallner, så jag tänkte fira av en årskrönika jag med. Nu kör vi!
Årets skivor:
Damien Rice – 9 En känslosam irländare som sjunger som om jorden skulle gå under om han tystnade. Inte lika bra som förra skivan, men ändå riktigt bra. Läs gärna Samuels recension. ”Det är ingen hemlighet att jag är svag för ensamma melankoliska män med gitarr, det är till & med så jag brukar definiera min musiksmak när någon frågar”
Justin Timberlake – Futuresex/Lovesounds
Egentligen är det bara några av spåren på skivan som är bra, men dom är å andra sidan riktigt bra. Bäst är utan tvekan Goes Around/Comes around. Något som jag skarpt gillar med denna skiva är att flera av spåren egentligen är två låtar, mästerligt mixat och producerat av Timbaland. Detta kommenterade John Avdic såhär: ”Den (skivan) är full av snygga beats och ljudbilden är helt grym med en massa tempoväxlingar och taktbyten. Coolast är ”Lovestoned – I think she knows” som börjar i småporrigt uppbeat och landar i en sliskig soulballad. Det är ett slags bevis på att vilken smörja som helst kan bli hur bra som helst med rätt produktion. ”
Gotan Project – Lunatico
Precis som förra skivan La Revancha del Tango levereras en skön mix mellan klassisk trip-hop och avantegardistisk tango. Väldigt bra att laga mat till, gärna stark sådan med mycket vitlök och chili.
The Knife – Silent Shout
Svensk mainstream-electro i sitt ässe. Introt i första låten sätter ribban riktigt högt, det håller inte riktigt hela vägen. Men nästan.
Massive Attack – Collected
Men frågan är om inte årets bästa skiva går till Massive Attacks samlingsalbum Collected. Massive Attack var en av grundstenarna i 90-talets viktigaste musikaliska renässans, trip-hopen. Collected samlar det bästa de har gjort och är ett mästerverk rakt igenom.
Ett smakprov är deras fantastiska låt Teardrop. Håll till godo:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Y8jEPlPR_iQ]