Vänsterpartiets Josefin Brink kommentarer ang regeringens vårbudget innehåller tre godbitar. Speciellt den tredje är viktig. Jag postar dom här:
Konkret innebär det dels att gymnasieskolan förändras så att de som går yrkesförberedande program inte längre ska få högskolekompetens. Samtidigt skär man ner så mycket på komvux att det kommer att bli mycket svårt att ta igen den förlusten senare, ifall man skulle ångra det val man gjorde när man var 16 och skittrött på skolan. Skoputsare bliv vid din läst, för att travestera ett känt bibelcitat. (skoputsning är en av de arbetsuppgifter som ska subventioneras med skattemedel inom ramen för det så kallade avdraget för hushållsnära tjänster)
Moderaterna, det nya låglöne-arbetarpartiet.
Det så kallade Integrationspaketet inleds med en fascinerande analys av varför invandrade har svårare att få jobb än infödda svennar:
”Många arbetsgivare känner osäkerhet inför att anställa. Höga arbetskraftskostnader och en relativt strikt arbetsrätt bidrar till osäkerheten genom att öka de kostnader som är förknippade med ett felaktigt anställningsbeslut. Samtidigt medför höga skatter i kombination med inkomstberoende bidrag att incitamenten för att arbeta försvagas.
Det finns också indikationer på förekomsten av diskriminering.” (min kursivering)I huvudsak är det alltså höga löner, skatter och arbetsrätt som gör att invandrade inte får jobb. Man får ju vara tacksam att regeringen åtminstone inte helt stänger dörren för möjligheten att det också eventuellt kan förekomma diskriminering…
Jag tror det finns indikationer på att om Sveriges ”invandrade” blev medvetna om Moderaternas uppfattning i denna fråga, så skulle betydligt färre rösta på dem. Och slutligen det bästa:
Anders Borg räknar själv med att år 2010 ska det så kallade utanförskapet ha minskat från drygt 1 miljon till 890 000 personer. Det är ju för det första inte så imponerande under en period med rekordhög tillväxt och historiskt goda statsfinanser.
Men dessutom innebär ju det att regeringen helt iskallt räknar med att 890 000 personer år 2010 fortfarande kommer att vara arbetslösa eller sjuka, men de kommer att vara mycket fattigare som en effekt av sänkta ersättningsnivåer, högre avgifter, slopade bostadsbidrag osv.
890 000 personer är alltså restposten i den ekvation som regeringen kallar sin ”jobbpolitik”.
Vilket rimmar precis med det jag skrev någon vecka efter valdagen, en av de viktigaste poster jag skrivit. Den posten länkades till från över 50 ställen och hade över 3 000 läsare. Här är ett urklipp:
Karin Hübinette tar nu mod till sig och prövar att igen fråga moderaterna om det inte är viktigt att ha ett mål när det gäller arbetslösheten. Och nu äntligen händer det något. Målet är då enligt Reinfeldt full sysselsättning, att alla som vill och kan ska arbeta. Och när han sen fortsätter meningen med “och då är det någonstans runt 300 000 jobb vi behöver skapa” så tror jag knappt mina öron.
I debatt in och debatt ut har vi fått höra att 1 500 000 människor är arbetslösa. Och Reinfeldt säger nu inför hela Sverige att målet med arbetslöshetsbekämpningen är att skapa 300 000 jobb till. Ska man skratta eller gråta?
Antingen så anser moderaterna att arbetslösheten inte ligger på 1 500 000, utan snarare runt 300 000 vilket även SCB, AMS, och sossarna brukar hävda, men har ljugit i hela valrörelsen om det. Eller så tror man på allvar att den ligger på 1 500 000, men har inga som helst avsikter att göra något åt det. Jag tror att det är någonstans däremellan.
Moderaterna har inga som helst avsikter att bekämpa arbetslösheten, och dom har ljugit hela valrörelsen om det. Och det är helt jävla sjukt att folk går på det.