I Aftonbladet skriver Åsa Linderborg som vanligt bra om monarkins vara eller icke-vara.
Trots det borde frågan avgöras i en folkomröstning, eftersom republikanerna i riksdagen, som är i majoritet, inte själva vågar avskaffa monarkin. Väljarna skulle ha tre linjer att ställning till: en för, en emot och en som vill behålla kungahuset, men i privat regi. Vill ingen sponsra Bruneiresorna och de stekta sparvarna (som bekant inte flyger in i munnen så där hur som helst), får man väl lägga ner verksamheten. Kanske är denna marknadsanpassade monarki – som onekligen skulle vara ett kungahus ”i tiden”
Men då bortser man från att monarkin framför allt är en symbol för ojämlikheten och står helt i strid med idén om alla människors lika värde, som ju är demokratins fundament. Som Lars Ohly framhåller i sagda antologi, lever kungafamiljen och deras allierade inom överklassen lyxliv – och för detta förväntar de sig folkets jubel. Men demokratins mening kan inte vara att vi ska beundra prinsessan Madeleine när hon handlar Gucci för våra skattepengar.