MP riks har gjort en SCB-undersökning där många intressanta fakta kommer fram. Jag kommer fokusera på människors andrahands val, både de som i första hand röstar på mp och de som inte gör det.
Miljöpartiet är andrahandsval för 25 procent av vänsterpartiets förstahandsväljare. 13,5 procent av socialdemokraternas. 7.9 av centerpartiets väljare har mp som näst bästa parti. Bland de som i första hand väljer miljöpartiet så är socialdemokraterna utan tvekan största andrahandsalternativet, med 32 procent. Tvåa i toppen är ”inget”, 22% av våra förstahandsväljare skulle alltså strunta i att rösta eller rösta blankt om mp inte gick att rösta på. Tredje plats kommer vänsterpartiet med 20%. Alltså skulle 74% procent av våra väljare i andra hand välja antingen S, V eller inget alls. Personligen är jag inte särskilt överraskad.
Centerpartiet är störst bland de borgerliga, 6.3 procent skulle rösta på dom i andra hand. Det är alltså ytterst få av våra väljare idag som ser ett borgerligt parti som alternativ. Och just centerpartiet rör sig i snabb riktning från en mittenposition till allt länger högerut, både i ekonomiska frågor och miljöfrågor, såsom kärnkraft.
2010 går Miljöpartiet de Gröna till val på ett samarbete med Socialdemokraterna. Något annat vore att kraftigt förvirra våra väljare.
Pingat på intressant.se
Andra bloggar om: Miljöpartiet blockpolitik vänsterpartiet socialdemokraterna centerpartiet alliansen
Självklart!
Tja, det var inte så fasligt självklart på kongressen.
Nästan hälften ville att vi inte skulle ta ställning förräns efter valet. Vilket vore helt galet.
Håller med om din slutsats – att vi borde gå till val på sammarbete med (S).
Men statistik haltar, som vanligt. Vi fick de här väljarna med de här preferenserna efter de valrörelser vi gjort 2002 och 2006 då vi gått in i valrörelserna som lierade med (S). Siffror ifrån valforskarna vid Göteborgs Universitet visar också på att väljarna uppfattat oss som alltmer vänster – en tydlig utveckling sedan 1988 då vi kom in i riksdagen och uppfattades som mitt emellan blocken.
Jag tror det är viktigt att vi konkurrerar om väljare med fler än (S) och (V), vilket ju siffrorna du presenterar tyder på att vi gör. Dels för att vi har större potential att växa om vi attraherar flera och dels för att fortsatt ha möjlighet att stå (delvis) fria från den i Sverige så förhärskande blockpolitiken.
Även om vi går till val på samarbete med (S), vilket vi verkar vara överens om att vi bör göra, tycker jag det är viktigt att vi ständigt håller tydlig distans till dem av just dessa skäl.
Vi syns på onsdag!
/Christian
Väl sagt Christian. Det är en fröjd att ha med dig i Grön Ungdom Stockholm
Kärnkraftsfrågan är definitivt inte en höger vs vänster fråga. LO vill som sagt ha mer kärnkraft och det vill även en hel del sossar.
Det är nog bara en tidsfråga tills MP och V är de enda som sturskt står kvar och vägrar lära sig något om kärnteknik.
Kärnkraft är en grå eller grön-fråga. Och såna finns det många av. Sen är frågan hur gråa eller gröna de andra partierna är.
Håller med Christian. Att med de siffror du refererar påstå att samarbete vänsterut är det enda tänkbara är att övertolka siffrorna. Kausaliteten är inte självklar och som Christian säger har vi fått dagens väljare genom val vi tidigare gjort. Vi kan naturligtvis fortsätta den inslagna vägen, men rimligtvis bör vi också försöka bredda partiet, vilket vi inte kan göra vänsterut.
Vidare tycker jag det är underligt att miljöpartister som vill ”välja sida” inte ser att man med en nära valallians även för de rödgröna cementerar blockpolitiken och rentav tvingar fram ett tvåpartisystem. Kanske ger det några röster till på kort sikt, men på lång sikt innebär det fortsatt grått styre. Är det vad vi vill?
Och där kommer vi också in på hela idén med att ta ställning redan innan valet. Det är en idé vars ideologiska grund ligger i starka regeringar och svaga parlament. I en situation där parlamenten har den huvudsakliga makten avgörs regeringsfrågor efter valet, när väljarna fått avgöra varje enskilt partis styrka. Med det system som Jakop förespråkar bestämmer partierna innan valet vilka partier som ska ingå i varje allians och väljarna ställs inför fullbordat faktum och får välja mellan (i praktiken) två alternativ.
Sverige har hittils haft en absurd blandning av de två systemen, där man i och för sig haft principen om olika partier som ställer upp mot varandra i val (alla mot alla), men där det efter valet lik förbannat handlat om att störst tar hem allt.
Efter ett par mandatperioder då vi, tack vare mp, gått mot majoritetsregeringar efter förhandlingar efter valen går vi ni mer och mer mot systemet där makten fördelas innan valet. Det är inte otroligt att endera ”alliansen” börjar arbeta med valteknisk samverkan, när nu dessutom flera partier dinglar kring spärren. Det innebär att det i praktiken blir omöjligt för väljarna att rösta bort ett parti.
Jag förstår faktiskt inte vad Jakop och andra ser för lysande förtjänster med detta system. Jag tycker istället att det är självklart att vi ska ha ett system som snarare liknar det finska, där partier efter valet gör upp om regeringen. Då har väljarna sagt sitt, och först då kan man förhandla med väljarnas mandat i ryggen.
Bra därför att kongressen, för sjuttielfte gången, konfirmerade att vi står fria från blocken. Rimligtvis bör vi också vara ärliga mot våra väljare med den saken och påpeka att vi kan samarbeta både högerut och vänsterut om det behövs. Eventuell förvirring i väljarkåren kommer sig ju av att partiledningen tidigare slirat på den punkten, trots ständiga påminnelser från kongressen.