COP16 – Bakrund och öppnande stämning

Sättet som västvärlden agerade under förra årets COP15 var i mångt och mycket en skymf mot världens fattiga länder. De formella förhandlingarna ignorerades till förmån för informella möten där alla parter inte hade insyn. I slutet så plockades Köpenhamnsackordet ut ur USAs bakficka, och det hade ingen nämnvärd grund i förhandlingarna.

De flesta utvecklingsländer upplever med viss rätta att de rika länderna inte tar förhandlingarna på allvar och att de inte har några egentliga ambitioner att genomföra reella utsläppsminskningar.

För de fattiga länderna är Kyoto-avtalets princip om gemensamt men differentierat ansvar central. Den innebär att de länder som blivit rika genom fossileldad industrialisering har dels bättre förutsättningar, men också historiska skäl att ta ett större ansvar. Därför vill de att ett nytt klimatavtal ska baseras på Kyoto-avtalet genom att inrätta en andra åtagandeperiod för 2012 och framåt.

När Japan och Kanada inför COP15 deklarerade att de inte kommer försöka att att uppnå målen uppsatta i Kyotos första åtagandeperiod fram till 2012 och när EU på förmötet i Bangkok slog fast att de inte vill basera ett nytt avtal på de förhandlingar som pågår i arbetsgrupperna KP och LCA (det som kallas för two-track), utan istället vill ha ett helt nytt avtal (det som kallas för single track) så innebar det en stor kris i förtroenderelationen mellan rika och fattiga länder.

Denna förtroendekris präglar även förhandlingarna. Det blev visserligen något bättre när EU nu inför COP16 bytte linje och accepterade att ett nytt avtal skulle baseras på Kyoto och förhandlingarna i de två arbetsgrupperna. Det är dock viktigt att tillägga att det mellan raderna framgår att EU bara accepterar en andra åtagandeperiod om USA också gör det, liknande uttalanden har även Australien gjort.

Igår så sa Japan helt öppet under förhandlingarna att de inte tänker acceptera en andra åtagandeperiod överhuvudtaget, vilket är extremt problematiskt. Självklart går det att ha en andra period utan Japan, precis som det gick att ha en första period utan USA, men det blir betydligt svårare att sy ihop ett sammansatt paket då.

Ett stort framsteg sedan COP15 är att det mexikanska ordförandeskapet har lagt ner mycket arbete på att bygga tillbaka tillit. Mexicos miljöminister har rest runt mycket i syd och fört dialog. Ordförandeskapet tar också tydlig ställning för Kyoto och two-track, vilket gör syd lungnare. Många nämner detta i sina anföranden och tackar Mexico för deras ansträngningar ”to build back trust.”

För att ett bra avtal ska kunna komma plats på COP17 nästa år så är det avgörande att COP16 slår fast att avtalet ska baseras på Kyoto och two-track och därför är det en central del i de öppnande förhandlingarna.

Här kommer några citat från plenum:

Indien:

Vi får inte lämna principerna från Kyoto. Det får inte bli något gap mellan Kyotos åtagandeperioder och därför måste ett nytt avtal om en andra åtagandeperiod vara på plats innan 2012. Hittills Annex 1-länder (De rika länderna) har inte visat att de kan uppfylla det de lovade i den gångna åtagandeperioden. För att vi ska lita på Annex 1 är allvarliga med en andra åtagandeperiod så måste de innan dessa möta kraven från den första perioden.

(…) Alla människor har rätt till utveckling och därför vi måste räkna utveckling/utsläpp per capita.

Grenada som talesperson för Small Islands and Developing States

Vi lider redan nu från klimatförändringarna. Vi har inte ekonomiska eller teknoligiska möjligheter att klara av den adaptation (att skydda sig mot pågående och framtida irreversibla klimatförändringar) som krävs. Vi behöver och har rätt till stöd i vårt arbete med adaption. Vi har förhandlat om detta i fem år nu och inget händer. Klimatförändring accelererar, torkan blir betydligt värre. Klimatförändringarna förstör stora delar av vår GDP.

(…) Vi måste stänga kryphålen i LULUCF (vilket jag skrev om på SvD Brännpunkt tidigare, se här och här) och åtgärda AAU-överskottet. Annex 1 måste visa ledarskap och visa att de är seriösa. De som säger att det behövs mer tid har fel. Det som behövs är mer ledarskap. Vi borde ta beslut så fort som möjligt för att det ska bli så enkelt och billigt som möjligt att lindra klimatförändringarna.

Yemen/G77-China

Våra medlemsländer lider redan av klimatförändringarna. Det får inte finnas något gap mellan första och andra åtagandeperioden. Vi är kritiska mot de parter som försöker fördröja förhandlingarna och vill avskaffa Kyoto. Utsläppsminskningsmål för KP 2012+ borde fastslås redan här i Cancún. Stort gigatongap (detta är ett nyckelbegrepp, som mycket väl kan bli det viktigaste för COP16, mer om det i senare blogginlägg) mellan Annex 1 utsläppsmål och vad forskningen kräver.

Annex 1-länder måste engagera sig seriöst i förhandlingarna.

Egypt/Arab group

Kyoto har trots sina brister visat på vissa framsteg. Vi kan inte fortsätta förhandlingar utan att basera dem på Kyoto.

EU

Window of opportunity is rapidly closing. Utvecklade länder har ansvar att leda utvecklingen. Vi arbetat framgångsrikt, trots att vi bara står för 11% av utsläpp. Vi kommer med god marginal klara vårt ansvar under Kyoto. Vi kan öka vårt bud till 30% om andra utvecklade länder motsvarar sina bud. Vi kan tänka oss en andra åtagandeperiod av Kyoto, om det är del av ett större avtal där större delen av världens ekonomi finns med (Läs USA). Vi måste arbeta med carbon markets. Vi måste stärka environmental integrity i Kyoto, det finns problem med AAU-överskott som måste lösas.

Australien/Umbrella

Pratade positivt om Köpenhamnsackordet, att det skulle vara bästa dokumentet hittils. Vill inte ha andra åtagandeperiod.

Schweiz/Environment integrity group

Avtal baserat på UNFCCC. Behövs åtagande av både annex 1 och icke-annex 1. Kryphålen i LULUCF måste åtgärdas.

Lesotho/Least developed countries

Kyoto-protokollet är enda instrumentet. Vi har inte råd med ett gap mellan åtagandeperioderna.

Kongo/Afrika

Vi är sårbara för klimatförändringar. Vi har stora utmaningar för utveckling och fattigdomsbekämpningen och de blir svårare med accelererande klimatförändringar. Föreslagna utsläppsminskningar är inkompatibla med forskningen (gigaton gap). Vi kan inte acceptera avsteg från Kyoto.

Bolivia/Bolivariska alliansen

Fokus måste vara på åtagande i andra perioden. Industrialiserade länder utvecklades genom fossila bränslen och har ett historiskt ansvar. Carbon markets och CDM får inte bli verktyg för rika länder att outsourca sina utsläppsminskningar. Vi kan inte kommersialisera moder jord.

Vanuato/OASIS

Spelade in inlägget, kommer online senare

Tuvalu/SIDS

Spelade in inlägget, kommer online senare

Det var allt för nu, kommer mer imorgon.