COP16 – Resan dit

I skrivande stund är det tisdag och lunch. Hemma i Sverige är klockan 19.35 och jag har inte riktigt vant mig vid tidsomställningen än. Nu dags för lite reseskildring och sen i nästa inlägg så kommer mina första intryck av de två första dagarna av COP16.

Jag och Lorentz lämnade Sverige klockan 10 fredagen den 26e. En kort flight på två timmar tog oss ner till Frankfurt. Nästa flyg vidare till New York skulle inte gå förrän klockan 17.30 så vi begav oss in i stan och turistade runt lite kring Hauptbahnhof, Willy Brandt Platz och Paulskirche. Vi hann också med att gå runt lite på en mysig matmarknad och gå loss lite på lokala delikatesser.

Tillbaka på flygplatsen så mötte vi upp Rebecka och Anders som kom med ett senare flyg. När vi väl bordat planet så visade det sig att det var fel på av-isningen så skulle vi få vänta i två timmar på planet innan vi fick lyfta. Så istället för att få komma fram till New York kl 02.20 svensk tid, så skulle det bli två timmar senare. Kul.

Vår plan var att försöka sova så mycket det gick på planet för att sen vara vakna hela natten i NY, då nästa plan vidare till Cancún skulle gå 07.53 NY-tid. Jag lyckades sova 2-3 timmar på flyget, så jag var hyffsat pigg när jag gick ur flyget klockan 04.10 svensk tid och 22.10 NY-tid..

Eftersom USA är som de är så måste man hämta ut sitt bagage på flygplatsen och sen checka in det igen om man ska flyga vidare. Men när vi kom fram till transfer check-in så fick vi veta att den precis hade stängt. Så vi kunde inte checka in vårt bagage, utan behövde ha med det i NY hela natten. Kul.

Pga USAs elfte september-noja så finns det inga ställen man kan låsa in sina väskor, varken på flygplatsen, Grand Central Station eller någon annanstans. Men vi kom fram till att vi skulle försöka lämna in bagaget på ett hotell. Efter 30 minuters snällt frågande på hotell efter hotell, så kunde vi till slut checka in vårt bagage på Hilton.

Nu väntade fem timmars natt-turism i staden som aldrig sover. Jag och Rebecka har varit här förut, båda på FNs kommission för hållbar utveckling, men för Lorentz och Anders var det första gången i NY. Vi började med att äta middag – eller frukost om man räknar svensk tid – på spännande ukrainska restaurangen Vaselka i East Village.

Efter det spurtade vi på med fifth avenue, Brooklyn Bridge, Ground Zero, Wall Street , Times Square och till slut dåligt kaffe på McDonalds som var enda stället med kaffe vi hittade som var öppet halv fem på morgonen.

Sen tillbaka till flygplatsen och hoppa på planet ner till Cancún. Fyra timmar senare, klockan 11 mexikansk tid och 18 svensk tid så landade vi i 28 graders tryckande värme. Vi fick ett lika varmt välkomnande av mexikanska gröna partiet som sen körde oss till vårt hotell Tankah Cancún. Av ekonomiska skäl så hade vi bokat ett av de billigaste hotellen vi kunde hitta, men när vi väl kom dit så tyckte vi att det var oacceptabelt sunkigt och att det låg väldigt otillgängligt kommunikationsmässigt.

Enligt vårt hotellbokningsföretag så hade vi rätt att boka av hotellet när helst vi ville, men hotellägaren där hotade med att dra pengar från kortet iallafall. Men efter lite telefonsamtal hem till Nordea så löste sig det och vi fick hjälp av Mauricio från mexikanska gröna partiet att boka om oss till Hotel Plaza Caribe som bara var 30% dyrare, men hade mångdubbelt bättre standard.

Efter det så blev det lite Cancún-sightseeing med de gröna för att hålla oss vakna till kvällen och kunna börja etablera rätt dygnsrytm. Vi däckade äntligen klockan 21 mexikansk tid, 04.00 den 28e november svensk tid och 41 timmar efter att vår resa påbörjats i Sverige. Mitt längsta dygn någonsin, även om jag fick några timmars sömn på flyget.

Den 29e november så vilade vi ut lite, läste ikapp mail och nyheter och slappade i poolen. Vi besökte också Cancún Climate Village, vilket är lite som en klimatfestival för mexikanska medelklassfamiljer. Där kan man lära sig laga mat miljövänligt, titta på eco-design och äta festivalmat. Och åka go-kart. Det fanns även en enorm scen där det på kvällen skulle vara konsert för tusentals personer. På kvällen åt vi middag med några från mexikanska gröna partiet, vilket denna gång prövade ens förmåga att hantera obekväma kulturkrockar. Trötta och något jetlaggade kom vi i säng vid 23 och hade nu börjat etablera oss i dygnsrytmen.

Dagen efter skulle COP16 börja, men mer om detta i nästa blogginlägg. Jag hade gärna pimpat detta inlägg med lite bilder, men internet fungerar riktigt dåligt här på Cancúnmesse, så det får vänta till senare.