På ledarplats i dagens DN resoneras det kring gårdagens omsvängning i de Grönas syn på EU-utträde för Sverige.
Som anledning bakom beslutet lyfts som vanligt upp att det skulle handla om en anpassning till socialdemokraterna. Det stämmer fortfarande inte, frågan om EU-utträde har aldrig varit central i samtal med sossarna.
Detta på grund av att EU-utträdet har varit en principfråga, snarare än en realpolitisk fråga att driva i en regeringsförhandling. Om vi istället ska göra oss en lista på de de frågor som vi under förra mandatperioden faktiskt har drev aktivt och som sossarna motsatte sig så Per Nuders röda blod kokade:
- Tillfällig amnesti i asylrätten
- Anslagen till lokala antidiskrimineringsbyråer tredubblade från 4 till 12 miljoner/år
- Höjda anslag till SFI
- Antidiskrimineringsklausuler i offentlig upphandling
- Grön skatteväxling
- Investeringsstöd för att byta ut oljepannor mot pelletsbrännare
- Trängselavgifter
- Flygskatt
- Generell sänkning av arbetsgivaravgifter för småföretag
- Sänkt förmånsbeskattning för miljöbilar
- Sänkt skatt på förnyelsebara drivmedel
- Pumplagen som tvingar alla stora och medelstora mackar att ha pumpar för förnyelsebara drivmedel
- 2:1-principen i infrastuktursatsningarna, dubbelt så mycket pengar till järnväg som till motorväg
- Byggandet av Botniabanan
- Friåret
- Barntillägg i studiemedlen
- Höjd lägstaersättning i föräldraledigheten
- Kraftigt höjda anslag till kvinnojourer för att stötta offer för våld i nära relationer
- Avvecklad pälsdjursuppfödning genom skärpta krav i djurskyddslagen
- Stora bantningar i försvaret, och omställning från invasionsförsvar till insatsförsvar
Alla dessa frågor fick vi till slut igenom, inte illa för ett parti på 4%. Och sedan de fått verka och ge resultat har sossarna snarare anpassat sig till oss. Många andra liknande och nya frågor kommer vi driva hårt mot socialdemokraterna i kommande samtal. Även om det nog kommer bli lättare denna gång, på grund av deras anpassning.
I DNs ledare så tas det också upp att de Grönas EU-kritik grundar sig på att vi skulle vara ”mer konservativa och nationalstatsromantiska”. Känns som att den benämningen passar bättre på sossarna, om ”Mp-anpassande” läggs till.
De Gröna är snarare riksdagens mest moderna, progressiva och internationalistiska parti. Vi är de som visar starkast solidaritet med människor i resten av världen och kommande generationer, genom att erbjuda en för Sveriges medborgare kortsiktigt sett stundvis besk medicin.
Vi är de som prövar nya modeller och kastar gamla konventioner i papperskorgen. Vi är de som blickar framåt, och bortom nationalstatskonstruktionen Sveriges gränser.
1 thought on “De Gröna – konservativa och sosseanpassande nationalstatskramare?”