Patrik Petterson skriver sällan, men bra. Nu senast går han hårt mot utfiskandet av världens hav. Och han gör en koppling till hur en obehindrad markandsliberalism, så att säga, inte alltid är bra:
Men, just vad det gäller fisket har den marknadsliberala kapitalismens självreglerande mekanismer och idén om företagens oinskränkta äganderätt visat sig fungera särledes dåligt. Vad det gäller äganderätten i relation till fiske och fiskindustrin konstitueras ju ägandet av vem som fångar och tar upp fisken.
Man kan inte äga en fisk förrän man fått upp den ur vattnet och ingen kan rimligen göra anspråk på att äga fisk som är kvar i havet. Man vet ju inte var, hur många eller ens om fisken finns förrän man fångat den.
Visst, territorialgränserna reglerar fiskerätter på nationell och geografisk nivå men den egentliga äganderätten till en ofiskad fisk finns inte.
Den marknadsliberala kapitalismen må vara en, ur vissa perspektiv, effektiv brukare av resurser. När den kritiseras från vänster, om brist på fördelning och rättvisa, så brukar svaret vara att det inte är en fråga om ett nollsummespel. Att även om vissa får mer, så får även de som får mindre ‘mer’, eftersom kakan som helhet växer, som en produkt av den marknadsliberala kapitalismens effektivitet.
Problemet med fiskebeståndet, är att det varken är ett nollsummespel eller en växande kaka.
Är inte problematiken densamma för exempelvis TM-säljare som från olika företag slåss mot varandra för att locka nya kunder, är det inte så den kapitalistiska marknaden ser ut? Det finns något som är ”gratis” där ute som ”man” kan tjäna pengar på så är det ju bara att köra oavsett om det gäller fisk eller mobilabbonemang…kalla de marknadsliberalism eller kapitalismens ”grundvärderingar”
Svaret på dina (och Patriks) funderingar ges i inlägget:
”… den egentliga äganderätten till en ofiskad fisk finns inte.”
Visst är kritiken relevant. Men bara som kritik mot anarkism och andra system som inte tydligt definierar äganderätter. Inte som en kritik av marknadskapitalism.
Det klassiskt liberala svaret på problemet med allmänningarnas tragedi, som fenomenet kallas, är att just definiera äganderätter (coase-teoremet).
Personligen tror jag inte att privata äganderätter till världshaven är implementerbart, men det betyder inte att det inte skulle fungera, i betydelsen att det skulle minska problemet med utfiske.
Att skylla problem som uppkommer till följd av att äganderätter inte existerar på det system som är nämnda äganderätts främsta försvarare känns något långsökt.
Karl: Fisket ser jag, liksom Jakop och Patrik, som ett tydligt exempel på brister inom marknadsekonomin. Trots det inte sagt att marknadens lagar inte fungerar i många fall – dessvärre inte i den typ av fall som fisket är ett exempel på.
Du tror inte att privata ägenderätter är implementerbara, men säger ändå att dessa skulle minska problemet med utfiske. I mina ögon låter det här som en icke-diskussion. Du tror att en lösning som inte finns på kartan över möjligheter kan göra skillnad. Ett något motsägelsefullt resonemang, kan tyckas.
Med hjälp av territorialgränser och fiskelagstiftning är det just anspråk på äganderätten av fisket som länderna försöker tillämpa. Äganderättens begränsningar i det här fallet är för mig uppenbara, men du är varmt välkommen att utveckla ditt resonemang.
För att säkerställa att vi inte pratar om olika saker vore det trevligt om du, eller Jakop, kunde definiera innebörden av begreppet marknadsekonomi/marknadskapitalism. Jag har svårt att se hur er definition av dessa begrepp skiljer sig från anarkism.
I min värld utgör privat ägande grunden för kapitalismen, och då ett sådant ägande saknas av världshaven ser jag inte hur er kritik är relevant annat som ett konstaterande av att anarkism, frånvaro av äganderätter och lagstyre skapar problem. Det är dock knappast någon ny insikt.
Att en lösning inte är politiskt gångbar innebär inte att den inte är relevant. Många inom ert förbund hade gärna avskaffat flyg och bilism, samt infört köttransonering. Det är inte heller genomförbart, så varför diskuterar ni sådant på er stämma?
Min poäng är att det finns ett sätt att minska problemet inom ramen för (ny)liberalismen. Personligen tror jag dock att kvoter, med tillhörande handelssystem, är ett bra sätt att uppnå liknande effekter och som dessutom är genomförbart.
Det leder oss dock in på en annan punkt. För att till exempel Östersjön ska skyddas krävs internationella överenskommelser där alla berörda länder kommer överens. Hur skall Miljöpartiet, som fortfarande är för ett utträde ur EU, lyckas med detta? Jag är medveten om att just du har en avvikande åsikt, men ditt parti vill äta kakan och ha den kvar.
Min poäng är att utfiskningen av haven är ett skolboksexempel på vad som händer när ingen äger ett område (eller området ägs av alla, beroende på hur man ser det). Tydliggör gärna kopplingen mellan detta problem, orsakat av frånvaron av äganderätter, och kapitalismen, det system inom vilket äganderätter tenderar att skyddas mest.
”Det leder oss dock in på en annan punkt. För att till exempel Östersjön ska skyddas krävs internationella överenskommelser där alla berörda länder kommer överens. Hur skall Miljöpartiet, som fortfarande är för ett utträde ur EU, lyckas med detta?”
För det första är EU långt ifrån den enda forumet för internationella överenskommelser.
För det andra ser jag verkligen inte vad det är som hindrar vår EU-parlamentariker att arbeta inom EU, då arbete för att lämna EU isf skulle drivas i riksdagen.
Och jag kan säga att den frågan inte ligger särskilt högt upp i riksdagskansliet, EU-utträde är inte direkt prioriterat just nu.
”Min poäng är att utfiskningen av haven är ett skolboksexempel på vad som händer när ingen äger ett område (eller området ägs av alla, beroende på hur man ser det).”
Må så vara, men att tillämpa äganderätt i detta fall tror jag är ogenomförbart. Därför behovs hårdare politik.