Frihet till/från

Tomas Melin, min gode vän och ideologiska antagonist inom Grön Ungdom, har skrivit ett inlägg om balansgång mellan frihet och rättvisa. Han grundar sitt inlägg på en undersökning av Eurobarometern där 55% av svenskarna svarat ”Ja” på frågan ”We need more equality and justice even if this means less freedom for the individual.”. Han tycker att det är anmärkningsvärt att ”DDR-Sverige” har en så relativt låg siffra gentemot andra länder i Europa (ett genomsnitt där 64% säger ja. Mest positiva är Portugal med 80% ja-svar). Med detta som bakgrund tar han sen steget vidare till att hävda att när frihet ställs mot rättvisa, så går frihet före:

Mig påminner det om ett citat (jag har glömt vem som sa det, någon som vet?): ”De som är beredda att offra frihet för att få lite trygghet förtjänar ingetdera och kommer att förlora båda.” Det gäller trygghet ställt mot frihet, men det går naturligtvis lika bra att föra in jämställdhet eller rättvisa i trygghetens ställe. Ett samhälle utan frihet kan inte vara rättvist, jämställt eller tryggt. Det kommer bara vara ofritt.

Innan vi går vidare vill jag gärna säga något om Isaiah Berlin och hans koncept om den negativa och den positiva frihetssynen. Den negativa frihetssynen kallas inte negativ för att den är dålig, utan för att den innebär avsaknad av något. Frihet är enligt denna syn avsaknad av våld eller hot om våld. Det betyder att om du inte är tvingad av någon annan person att handla på ett visst sätt, så är du helt fri. Den positiva frihetsynen innebär kort att man är fri när man har möjlighet att genomföra det man önskar. Att man är fri att förverkliga sig själv. Kort kan man säga att negativ frihet är frihet från tvång. Positiv frihet är frihet till utveckling och vällevnad.

Jag menar att den frihet Tomas pratar om är den negativa friheten. Och det som benämns som rättvisa, jämlikhet och trygghet är samma sak som positiv frihet. Och jag menar att givet den rådande balansen så är den positiva friheten i ett abstrakt perspektiv är viktigare än den negativa. Jag är villig att minska mängden ‘frihet från’ om det ökar mängden ‘frihet till’. Det kan exemplifieras som att minska vår ‘frihet från’ att behålla alla frukterna av vårt arbete (höga skatter) för att öka vår ‘frihet till’ rätten till vård, arbete och utbildning. Hets mot folkgrupp är ett annat ypperligt exempel. Den minskar vår ‘frihet från’ att få säga vad vi vill, men ökar vår ‘frihet till’ att inte bli kränkt över sitt ursprung.

Alltså svarar jag utan tvekan högljutt Ja på frågan ”Do we need more equality and justice even if this means less freedom for the individual.”