Gröna lösningar är populära

Vi måste bemöta klimatförändringarna. Att låta bli är på intet sätt ett alternativ. Det faktumet börja sakta sjunka in i samhällsdebatten, men jag blir ändå positivt förvånad av att i Expressens ledare läsa sånt här:

Det kostar givetvis mycket pengar att minska utsläppen. Men priset för undlåtenhet kommer att bli så mycket högre. Man kan inte ställa arbetslöshet mot en förestående klimatkollaps.

Men det finns faktiskt sätt att möta både klimatförändringar och arbetslöshet samtidigt. Miljöpartiet de Gröna har tillsammans med de europeiska gröna en kampanj som heter Green New Deal, som går ut att investera oss ur krisen. Vi ska bygga ut järnväg och kollektivtrafik, förnyelsebar energi och höghastighetståg, energieffektivisering och grön teknikutveckling.

Vi skapar framtidstro, både för arbetsmarknaden och klimatkampen. Den gröna investeringsplanen för Europa kommer självklart kosta en hel del pengar, och vi vill bland annat finansiera det genom en reformerad handel med utsläppsrätter kombinerat med en  koldioxidskatt. Expressen verkar glädjade nog gilla det med:

EU:s blott halvlyckade försök visar hur svårt det är att ta fram bra system för handel. Det gäller att fortsätta att försöka och förfina. Det vore fantastiskt bra med en global koldioxidskatt. Men en sådan i kombination med fungerande utsläppshandel vore inte dum alls.

Precis det vill vi Gröna göra i EU. Några som verkar fatta att vi är på rätt spår är Sydsvenskans ledarredaktion. Via Anders hittar jag denna godbit, där Sydsvenskan resonerar kring partiernas EP-valkampanjer:

Mest intressant är emellertid Miljöpartiet. Tack vare två språkrör som kombinerat politiskt mod med utsökt känsla för tajmning – Maria Wetterstrand och Peter Eriksson – har partiet övergett sitt motstånd mot EU-medlemskapet och med klimatfrågan i centrum gjort gemensam sak med sina EU-vänliga systerpartier ute i Europa.

Detta parti, en gång tummelplats för allsköns hembygdsromantiker, distribuerar nu valaffischer på engelska med parollen A Green New Deal. Det är en smula svindlande. I lördagens Sifobarometer stöds de gröna av 7,9 procent, en framryckning från 5,9 procent i valet 2004. Det kan bli mer. Det borde bli mer.

Gott så. Nu kör vi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *