Joakim Larsson om Queer

Jag måste erkänna att min queer-kompetens lämnar en hel del att önska. Därför är det tur att andra är mer kunniga och skriver om det. Jag fortsätter hajpa Joakim Larsson, fast nu politiskt istället för organisatoriskt. Här är ett citat från hans utmärkt förklarande inlägg om queer:

Om vi ser på den traditionella förståelsen av kön ser den ut såhär:
ÄrVaraLust
Om kroppen (Är) innehåller ett kvinnligt biologiskt kön kommer (vara) kvinnan att vara av kvinnligt genus, med allt vad det innebär om omvårdnad och arbetsdelning och kvinnan rikta sin lust mot någon med ett manligt könsorgan. Problemet här att det är mycket svaga kopplingar, det råder oklarhet om hur mycket kroppen är kapabel att påverka genus. Ett bevis för hur osäker genusbildningen är bara att jämföra mansidealet i frankrike på 1700-talet (späd, försiktig och lätt till gråt) med dagens mansideal. Idealen skiljer sig också geografiskt och i olika klasser och så vidare, kort sagt kan man konstatera att genusbildningen inte är konstant.

Den modellen fungerade alltså inte, på vilket sätt ska vi då förstå kön? Kanske vi ska göra som Butler och vända på det hela?
LustVaraÄr

Genast så blir det lite mer lättförståligt. Det blir ju lite krångligt om man försöker förklara mänskligt betende med utgångspunkt ur en diktomi (två starkt skiljda företeelser) mellan könen. Men genom att se det på det här sättet så blir den mänskliga gigantiska variationen, med klass, etnicet, kultur, geografi, individuell variation och så vidare mycket enklare att förstå. Här är det handlingarna (lust) som är relevanta för varandet och kroppen (är) blir det verktyg som fysiskt begränsar och fysiskt används till handlingarna. Det förklarar varför männskliga betendemönster inte begränsas till de diktomiskt besämda genuskonstruktionerna eller hetronormen. En förklaringsmodel som bättre förklarar den gigantiska variationen måste ju vara mer sann än en som inte gör det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *