När jag skrev förra inlägget om EUs klimatpaket så var jag glad över att det överhuvudtaget hade blivit ett paket, då det kommit indikationer tidigare på att det kanske skulle krascha. Då hade jag inga detaljer kring själva paketet.
Nu börjar närmare information komma fram, och plötslig känns det betydligt värre. Naturskyddsföreningens Svante Axelsson säger nog det bäst:
Jag skäms som svensk och EU-medborgare. Klimatpaketet är mycket värre än vad jag innerst inne trodde var möjligt (se DN, SVD, Svt, Ekot mfl). EU har gått över skamgränsen och kastar i praktiken in ledartröjan vid förhandlingsbordet.
I Kyoto-avtalet skrev i-länderna under på att de projektbaserade klimatinvesteringarna i U-länderna, de så kallade CDM-projekten, bara skulle vara ett litet komplement till de egna åtagandena. Nu har CDM-projekten blivit huvudstrategin!
Och även om siffrorna varierar lite mellan olika EU-länder så innebär avtalet att Sverige med flera kan göra ca 75% av sitt åtagande utanför EU. Och EU:s löftet om att minska utsläpp med 20% inom trafik, bostäder och den lätta industrin m.m. är i praktiken bara en minskning på ca 5%!
Att göra så liten del av minskningarna på hemmaplan, och så stor del på bortaplan är fruktansvärt oansvarigt. Speciellt då det ifrågasätts mer och mer om utsläppsminskningar på bortaplan verkligen är mer effektivt.
På vilket sätt bryr sig klimatet ifall koldioxiden är producerar inom EU’s gränser eller utanför?
Om det går att visa att en krona satsad i Indien kan ge en utsläppsreduktion på x kilo, medans en krona i sverige ger en reduktion på x/10. Varför skulle man då satsa kronan i sverige? För att visa att vi är riktigt duktiga? Världens resurser är inte oändliga, det är alltid bäst att försöka optimera snarare än att satsa på symboliska åtgärder.
Svante och SNF har för länge sen tappat all rationalitet när det gäller miljöfrågorna.
Hur är det möjligt? EU skulle ju vara en sån föregångare på klimatområdet – det hade jag blivit lovad! 😛