Marcus skriver på sin blogg Ge oss ett val om nödvändigheten av kvotering:
Kvoteringens största styrka ligger faktiskt i att den just inte dikterar hur exempelvis rekryteringen ska gå till, eller på vilka grunder, bara vilket objektivt och individoberoende mått som ska vara uppfyllt i slutändan. Den görs med andra ord ofta till en större deal än vad den faktiskt är. Som alternativ till en mer radikal samhällsomdaning är kvoteringen till och med nödvändig, skulle jag vilja hävda.
Makten kan nämligen inte dela sig själv. Det kommer alltid att finnas en kvalitativ skillnad i de oframtvingade kontrakt som sluts vertikalt, och de som sluts horisontellt.
Marcus är som vanligt väldigt bra, även om den där sista meningen kan göra en lite snurrig. Men det förklaras pedagogiskt längre ner.
Själv så är jag dock en inte fullt lika god vän av kvotering, men resonerar ändå att maktens “osynliga hand” alltid kvoterar. Den som sitter på makten ser till att kvotera in de som inte hotar ens egen position, inofficiellt. Så i princip skulle officiell kvotering minska mängden reell kvotering.
Så är man emot kvotering, så stöd kvotering.
Heja orkanen Gudrun!
Tackar själv, det var riktigt trevligt. Strindberg var nog som många andra instinktiva vänstermänniskor lite svajig, men i slutändan tror jag hans hat mot överheten ledde honom rätt 😉
Vi har samma design på våra bloggar… om det fanns fler än tre alternstiv skulle det kunna tyda på en konspiration.
Tack Jakop! Får jag bara göra tillägget att jag inte förbehållslöst förespråkar kvotering, utan ser det som (möjligen) en nödvändighet för att realisera en mer rättvis maktdelning som genom en mängd andra åtgärder redan har gjorts möjlig. Kvotering är ju inte en metod i sig utan ett mått…