Per Almgren bland andra har skrivit en motion till Miljöpartiets kongress som är mycket spännande. Här kommer den i sin helhet:
Förbered ny ekonomisk politik
Vi har ett program där vi anger oss arbeta för en långsiktigt hållbar situation för allt liv på vår planet. Denna strävan sammanfattas bra av Solidaritet med kommande generationer. Den innebär att vi skall använda jordens resurser så att dessa kommande generationer skall ha samma eller liknande levnadsvillkor vad beträffar materiella tillgångar som vi har i dag. Teoretiskt innebär det att vi inte får använda andra resurser än de som har sin rot i solinstrålningen – växter, djur, vind och vattenkraft. Den mark som vi utnyttjar är ett resultat av förmultnade växter och djur under årmiljoner. En tvingande nödvändighet blir att återföra merparten av allt avfall till marken där råvaran hämtats.
Självklart skall de här inskränkningarna åstadkommas med humana, demokratiska metoder. Helt klart inses att tillväxt i den form vi känner den i dag inte är förenlig med solidaritetskravet. Våra naturresurser blir inte större, de krymper i rask takt (ökenutbredning, minskande skogs- och åkerarealer, utfiskning) när vi allt snabbare sågar av den gren vi och en mängd andra arter sitter på. Med en förnuftig hushållning skulle vår egen art, människan, kanske kunna klara sig några tiotal miljoner år framåt i tiden. Nu riskerar vi ett ekologiskt sammanbrott inom några sekler. Är de vinster, i form av penningförmögenheter, några få av oss kan kamma hem just nu, värt det priset?
I vårt partiprogram står det att vi på sikt vill uppnå ett räntefritt samhälle. Det är framsynt men det är dags att redan nu förbereda detta.
Ett system, där ägandet av omsättningsmedlet pengar medför en inkomst, tvingar fram en växande skuldsättning och, förr eller senare, en växande arbetslöshet. Den del av ägarinkomsten som inte används för inköp kommer ju inte tillbaka som arbetsinkomst till dem som i slutänden betalat räntorna och vinsterna. Dessa måste antingen låna för att kunna behålla sin konsumtionsnivå eller dra ned på sina inköp. Drar de ned på inköpen minskar försäljningen och därmed inkomsterna för de företag som säljer varor och tjänster, en minskning av antalet anställda kommer som ett brev på posten. Människor som får mindre inkomster köper mindre och så fortsätter arbetslösheten att växa.
Lånar däremot enskilda och företag de pengar som inte använts till inköp så måste de betala räntor på lånen. Det innebär att de nästa år måste betala en större räntesumma. Om inte detta skall medföra en minskning av deras inköp så måste de ta nya lån för att kunna betala räntorna på de skulder de redan har. Samma sak upprepas år efter år tills bankerna bedömer att det saknas betalningsförmåga för ytterligare räntor och amorteringar, eller att de tillgängliga säkerheterna inte räcker för att täcka nya lån. Då kommer nedskärningarna igång, så som beskrevs i föregående stycke. Ökad arbetslöshet är inget man vinner val på, därför föredrar de flesta politiker en skuldfinansierad ”ökad tillväxt”. Då kan man senarelägga problemet, kanske över nästa val.
Men en ökad verklig tillväxt, till skillnad från en inflation, kräver ökat uttag av naturresurser. Detta gäller såväl varor som tjänster, eftersom även tjänsterna fordrar utnyttjande av lokaler, utrustning och användning av energi. Slutsatsen blir att inkomst av ägande, antingen räntor eller vinster, som inte används för inköp utan till att skaffa sig större förmögenhet, tvingar fram en tillväxt, eller en kraftig omfördelning från de som har inget eller lite ägande till de som redan har mycket mer än de behöver.
För att göra en övergång till en ekonomi utan ägarinkomster så konfliktfri som möjligt bör vi snarast börja arbetet med att utforma förslag till hur den skall fungera och hur själva övergången skall genomföras. Tankarna om detta, nödvändigheten av och möjligheten till ett genomförande måste få tid att tränga in i människors medvetande, gärna i god tid före nästa val.
Med hänvisning till ovanstående föreslår vi
Att PS uppmuntrar och ställer ekonomiska resurser till förfogande för de lokal- och regionavdelningar som vill bedriva studieverksamhet, seminarier, föredragsverksamhet och liknande för att ta fram ett genomarbetat förslag till införande och utformning av en räntefri ekonomi.