Per Gahrton lämnar partiledningen och skriver en intressant utläggning om Sveriges partiflora:
Och de båda stora då – moderaterna och socialdemokraterna? Som sociolog ser jag dem som urtypen för ”cultural lag”, det vill säga ett organisationsfenomen som lever kvar av bara farten trots att dess socioekonomiska grundval för länge sedan försvunnit. Den stora bluffen är ju att m och s är motpoler. I själva verket är de i allt viktigt identiska förvaltare av ett materialistiskt tillväxtsamhälle där statens huvuduppgift är att försvara den rika världens överkonsumtion, numera också med vapen i hand och EU-hjälm på huvudet. Kanske kunde de förlänga sin redan utlöpta livsperiod genom att slå ihop sig till socialmoderaterna.
Jo precis.
Jag som just satt och klurade på en debattartikel om Mp:s eventuella ingående i en koalitionsregering 2010…
Han har en del poänger, den gode Gahrton, och att ingå i regering är ingen lätt fråga för ett litet parti (se bara på de borgerliga småpartierna) – särskilt inte om man gör anspråk på att vara systemkritiskt eller alternativt. Min ståndpunkt kan sammanfattas så här: Mp i koalitionsregering med S fr.o.m. 2010 skulle vara bra för Sverige, men mindre bra för Mp.
Vad tycker du i den frågan?
Sedan har Gahrton väl inte helt rätt vad gäller S och M. Moderaterna har ju lyckats nyorientera sig, med framgång för deras maktanspråk, och jag tror att socialdemokraterna också kommer att göra det. Men det gamla SAP hör nog till det förgångna.
Jag tycker MP ska söka koalitionsregering med S och V. Vi har inget val, Allians för Sverige vill med högsta sannolikhet fortsätta själva.
Fp och C har kilat för långt till höger. Jag har väldigt svårt för allt höger om socialliberalt. Och jag tror inte varken C eller Fp kommer svänga tillbaka, förräns efter deras valförlust 2010.
Jag syftade främst på att det, om man får tro statsvetaren Tommy Möller, varit svårt för Fp, C och Kd att sitta i regering – och behålla en egen profil – med det mycket större M. De har redan tappat, medan M gått upp.
Min gissning är att alliansen inför 2010 kommer att bilda en valteknisk allians, dvs ha helt gemensamma listor, vilket kommer att göra det ännu svårare för småpartierna att profilera sig. Ingen kommer att behöva stödrösta, eftersom Allians för Sverige rent valtekniskt räknas som ett parti.
Om jag får fortsätta spekulera, så kan det bli fråga om en ren sammanslagning på sikt (en möjlighet Leijonborg öppnat för tidigare). Kanske kan det bli så att vänster-/socialliberaler bildar eget och högerkristna går över till Sd när de inte får gehör för sin linje?
Jag hoppas du inte har emot denna något off topic-kommentar. Vad har du för synpunkter på mina spekulationer?
Men jag tror att är skillnad. I valrörelse var det svårt att se skillnad på alliansens partier, eftersom de gick till val på gemensamt manifest. Det var nog inte bra för småpartierna.
Väljarna har nu nog börjat blanda ihop högerpartierna, det är svårt för dom att se vem som tycker vad.
Miljöpartiet är tillräckligt säreget för att stå ut ur mängden, och vi ska fortsätta kämpa för det.
Men jag tror inte allians för sverige går samman till ett parti förräns efter en valseger 2010. Jag tror att folk i partitopparna är för maktkåta för att låta sig blandas ihop.