Ikväll på Grön Ungdom Stockholms valmingel fick jag höra en väldigt målande berättelse, av MP Riks pressekreterare Caroline Kling, om hur Peter Eriksson lackat på Reinfeldts konstanta pudlande fram å tillbaka och entusiastiskt fyrat av valrörelsens första ordentliga paj.
– Steg för steg har trovärdigheten i borgerlighetens ekonomiska politik raserats genom Reinfeldts olika turer och utspel den senaste tiden. Ena dagen tycker han si och nästa dag tar han tillbaka och hävdar motsatsen. Ena dagen finns det ett reformutrymme på 100 miljarder och nästa dag litar han på Per Nuder som säger att utrymmet är 10 miljarder. Ena dagen tror han att det behövs försämrade ränteavdrag för att finansiera fastighetsskatten, nästa dag så behövs det inte längre. Ena dagen påstår han att man kan öka skattesänkningarna i förhållande till tidigare borgerliga uppgörelser, nästa dag tar han tillbaka allt.
Härliga takter!
Peter är tuff. Maria är min favorit, men jag börjar gilla honom mer och mer. I Alingsåstalet var han stenhård mot Maud och alliansens kärnkraftsuppgörelse.