Ur Miljöpartiet de Grönas partiprogram:
Vi har tagit på oss dubbla roller. Vi fungerar både som stigfinnare och som politiskt parti i traditionell mening. Vi är både före vår tid och mitt i den. Kombinationen är ofta svår. Vi får inte vara så långt före att vi tappar kontakten med dem som kommer efter, stigen får inte växa igen. Samtidigt vet vi att ingen tid finns att förlora. Vi vågar vara steget före.
Vi är stigfinnarna i svensk politik – ett alternativ för överlevnad och solidaritet.
Kärleken till livet
Vi är ett obekvämt parti. Vi gröna ifrågasätter den rådande världsbilden, de rådande maktstrukturerna och de ideologier som styr världen. Men förändringar kräver tålamod och envishet. Den inre lågan måste hållas levande också när motgången, sorgen och rädslan känns övermäktig. Lågan som brinner för livet, kärleken och solidariteten får aldrig någonsin slockna. Den är en förutsättning för människans egen mänsklighet.
Som alla eldar måste även denna hämta sin energi ur något. För oss kan ledstjärnan sammanfattas i orden: kärleken till livet. Det är ur en grundläggande kärlek till livet som hela vår politiks innehåll springer. Det är källan att ösa ur. Tillsammans med den brinnande viljan bildar den urkraften för oss.
Vägen till framtiden
Vägen till ett ekologiskt hållbart samhälle innebär förändringar – ofta smärtsamma – men också glädje över att få vara med i arbetet för att återvinna framtiden och ett bra liv åt våra barn och barnbarn. Det är bara inom de ramar naturen sätter som vårt samhälle kan upprätthålla välstånd och välfärd under en längre tid. Det sägs att en fjärils vingslag i Amazonas kan vara början till en orkan i Europa. Världen är full av komplexa samband och ömsesidiga beroenden. Därför ska vi inte betrakta oss som naturens härskare. Vi kan inte veta hur lite eller hur mycket vi förstått.
Det är inte för sent, men det är bråttom. Ju längre förändringen dröjer, desto djupare blir problemen och desto svårare blir omställningen. Den tidsmarginal vi hade igår har redan minskat. Tiden rinner som sand mellan fingrarna.
Det är inte för sent, men det är bråttom. Minsta sten kan bli ett berg att klättra över, när det som växer är öknarna och hålen i himlen medan skogarna skövlas och dör.
Det är inte för sent, men det är bråttom. Livet är ett ständigt under. I varje ord som lyfter finns möjligheten. Vi blir allt fler som inte accepterar att framtiden försvinner i föroreningar. Vi blir allt fler som inte accepterar att de avgörande besluten flyttas utom räckhåll. Tillsammans kan vi få orden att växa till handling och handlingen att växa till förändring. Hoppet finns i att kärleken till livet är större än likgiltigheten.
Vägen till framtiden går inte genom stora teorier eller partiprogram. Vägen till framtiden går genom människors hjärtan. Om vi har modet, kraften och viljan så har vi också en framtid.
Låt oss tillsammans
snarast söka oss fram till
ett sätt att leva
som är möjligt för alla på jorden
i tusentals år
utan att miljön föröds
eller människor missbrukas