I helgen så hade vi avspark på Graninge med nya styrelsen för Svenska Kyrkans Unga i Stockholm, en förening på frammarsch. Under nittiotalet sjönk medlemsantalet varje år från 2000 ned mot under tusen. Men sedan 2004, faktiskt samma år jag blev invald i distriktsstyrelsen har vi ökat. Och under de år jag varit arvoderad för att jobba med medlemsrekrytering och medlemsvård har vi ökat kraftigt. De senaste distriktsårsmötet var enligt många det bästa de varit med om och jag skulle påstå att den nya styrelsen har stor potential att bli den bästa på länge. Dock så håller mig eget engagemang i organisationen lite på att dala. Det är mitt fjärde år i styrelsen, varav två som vice ordförande. Nu har jag mest tänkt att sitta längst bak i rummet som en grand old man och säga kloka saker om stadgar och arbetsordningar.
Men tillbaka till avsparkshelgen. Den här helgen hade vi hyrt in två coacher som skulle hjälpa varje ledamot komma fram till vad den kan bidra med till hela gruppen, men också att komma fram till vad man har för drivkrafter och de bäst utnyttjas. Sen så pratade vi även självklart om hur vi ska jobba tillsammans som grupp. Och jag tror det kommer funka riktigt bra, speciellt efter den här helgen.
Var inte du på väg att aveckla den styrelsen för ett tag sedan?
Jag avvecklade mitt vice ordförandeskap. Nu ska jag fortfarande vara med, men inte lägga särskilt mycket tid på det. Utan bara lite kunnande då och då.
I see 🙂