Efter att ha knåpat lite debattartikel om unga och EU under dagen, så ska jag strax iväg till Utrikespolitiska föreningens Utrikespolitiska konvent på Söderstörns högskola. Där ska jag medverka på en debatt:
Ordförandeskapet ur ett ungdomsperspektiv:
Paneldiskussion med de politiska ungdomsförbunden
Magnus Andersson, CUF
Jakop Dalunde, Grön ungdom
Rola Brentlin, MUF
Ida Gabrielsson, Ung Vänster
Jytte Guteland, SSU
Frida Johansson Metso, LUF
Charlie Weimers, KDUUngas möjlighet att påverka och den (eventuellt) bristande debatten. Har unga tillräckliga möjligheter att påverka utrikespolitiken idag? Den europeiska politiken? Upplever ni att utrikespolitiken diskuteras tillräckligt mycket? Vad är de politiska ungdomsförbundens roll i sammanhanget – kan de ta ett större ansvar? Hur?
Synen på Lissabonfördraget och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Behöver vi Lissabonfördraget? Vad bör hända efter Irlands nej? Vilka anser du är de största fördelarna/riskerna med fördraget? Fördragsförslaget innebär i praktiken att fler och fler beslut tas med kvalificerad majoritet snarare än med konsensus – är det bra eller dåligt för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken? Hur ser ni på battle group-konceptet? Skillnader och likheter med NATO-debatten?
Klimatfrågan. Vad ser ni som den mest centrala klimatpolitiska frågan? Ungdomsförbunden brukar ibland vara tuffare än moderpartierna som begränsas av vad som är praktiskt realiserbart – tar ungdomsförbunden sitt ansvar för att driva på moderpartiernas klimatpolitik? I princip alla partier har pekat ut klimatet som vår generations ödesfråga men få blir konkreta i beskrivandet av visioner om ett annat samhälle och lösningar på våra problem. Vilka är de stora utmaningarna? Vilka goda exempel på lösningar finns? Klimatfrågan är global – på vilket sätt arbetar ni globalt inom ditt förbund?