Ali Esbati skriver på sin blogg om hur USAs ökade välstånd sedan 70-talet har spridit sig:
En analys av de senaste folkräkningssiffrorna från USA visar att 16 miljoner amerikaner nu lever i djup eller svår fattigdom. Den andel av de fattiga som räknas som svårt fattiga är det högsta på 32 år, miljoner arbetande amerikaner närmar sig fattigdomsgränsen och klyftan mellan rika och fattiga vidgas. Den svåra fattigdomen som vuxit mycket snabbt de senaste åren
Det som är intressant är att man ser en viss skillnad på utvecklingen under demokratiskt och republikanskt ledarskap. Men också att ökningen har skett som mest under krigstid, då stora delar av skatteintäkterna går till krigsindustrin. På Warresisters kan man läsa en del spännande om just detta:
Total Outlays (Federal Funds): $2,387 billion
MILITARY: 51% and $1,228 billion
NON-MILITARY: 49% and $1,159 billion
Ordent ”vansinnigt” är inte ens i närheten av att beskriva det.
Men tillbaka till Esbati. Andelen av USAs befolkning som lever under extrem fattigdom har ökat SAMTIDIGT som USAs välstånd har ökat. Vart tar pengarna vägen egentligen? Jodå, till ägarna av kapitalet:
Decennierna efter andra världskriget flyttade folkliga krafter i hela Västvärlden fram sina positioner. Klyftorna minskade och välfärden byggdes ut. Med start i slutet av 1970-talet började överklassen rulla tillbaka dessa framsteg och roffa åt sig mer. Särskilt markant var detta i USA. (Bilden nedan visar inkomstandelen för den rikaste tusendelen av befolkningen)
Och det är kanske därför som nyliberalism i USA kallas för conservative. Även om jag skulle kalla det reaktionärt.
Siffrorna kanske hade blivit lite mer relevanta om man kopplade det till invandringen under samma period, alternativet att som europeiska välfärdsländer stänga gränserna och låtsas om som om omvärlden inte fanns ger en kanske lyxen att hoppa upp på Ali Esbatis höga hästar. Men är det verkligen bättre?
En viss del av det kan man säkert härleda till invandring, men faktum kvarstår att de största förändringarna kommer efter massive skattesänkningar för överklassen. Jaja. Men du tycker alltså att det inte finns något att klaga på utvecklingen utan istället bara rycka på axlarna och skylla på invandringen?
Skylla på invandringen!?! Om man tar emot 10-20 miljoner invandrare från fattiga länder så blir de inte rika i ett slag. Jag skyller inte på någonting, tvärtom uppskattar jag USA:s öppenhet mot omvärlden tillskillnad från välfärdsonanisternas ”Fort Europa”. Det finns mycket att klaga på i USA, men siffrorna var absurda eftersom de är tagna ur sitt sammanhang.
Som utmärkt exempel kan man ta illegala invandrare i Sveriges tillgång till sjukvård och skola. Det är välfärdssamhällets baksida, utanförskapet och segregeringen.
Tagna ur sitt sammanhang? Hur då? Du kan ju inte förneka att de tre faktorerna hög andel av befolkning under svår fattigdom, kraftig ökning av andel av välståndet som innehas av de 0,1 % rikaste och att 51% av skatterna går till vapenindustrin (som ägs av just de 0,1% rikaste)
Tagna ur sitt sammanhang för att:
Inga exakta siffor på storleken av invandringen men den legala 2004, en miljon och 1986 600.000. Utslaget på 32 år, ska vi säga någonstans mellan 20-25 miljoner?
Huvuddelen av invandringen kommer från fattigaste delen av befolkningen från USA:s grannländer. Huvudsakligen Mexico.
Är det rimligt att förvänta sig att antalet fattiga ska kunna minska när man tar emot ett så stort antal fattiga utifrån? Lägg därtill den illegala invandringen.
Hur fattiga är de fattigaste Mexicanerna, dvs. de som tar sig till USA i jämförelse med USA:s fattigdomsgräns?
Med en restriktiv invandringspolitik som i Europa så hade du garanterat fått jättefina siffror att visa upp, men omvärlden är fattig och ju öppnare gränser du har desto mer lär det märkas i siffrorna.
Har de invandrarde fått en ökning av välståndet, har familjen i ursprungslandet som ofta får pengar hemskickade fått en förbättring i välståndet?
Med en rejält restriktiv invandringspolitik som i Sverige där illegala invandrare (tillskillnad från i USA) helt utestängs från vården så hade du fått fantastiska siffror att visa upp. Men till vems nytta? Det är alltid svårt att se sig själv som den gynnade parten, alltid lätt att peka ut någon annan.
Låt oss anta att din analys stämmer. Är det rimligt att acceptera att 43% av befolkningen befinner sig under svår fattigdom? Att även OM det beror på fattiga mexikaner, så borde man göra mer för att utjämna välståndet. Du tar ju bara upp en av tre faktorer. Jag menar att de tre faktorerna hör samman. Sen är jag allt för invandring. Öppna gränserna helt och hållet är min linje. Jag tror bara att det ligger fler faktum än invandringen bakom de tre saker jag tar upp.
”Är det rimligt att acceptera att 43% av befolkningen befinner sig under svår fattigdom?”
43% av befolkningen befinner sig inte under svår fattigdom. 43% av de fattiga befinner sig under svår fattigdom.
”Att även OM det beror på fattiga mexikaner, så borde man göra mer för att utjämna välståndet.”
Gör man inte det? Jag skulle hävda att USA gör mer för världens fattiga genom att ha öppnare gränser än Europa. Framför allt när man jämför hur Europa (särskilt Skandinavien) behandlar illegal invandring jämfört med USA. I avseende på skolgång och sjukvård. Eftersom invandringen under 32 år har varit långt större än de 16 miljoner fattiga så får man väl anta att en och annan faktiskt tagit sig ur fattigdomen.
”Sen är jag allt för invandring. Öppna gränserna helt och hållet är min linje.”
Väldigt många hävdar det, men skulle aldrig vara beredda att driva en sådan politik. Jag tror inte att det är en slump att illegala invandrare behandlas som sämst i välfärdsländer och att invandrare där har som svårast att komma in på arbetsmarknaden. Europa har sin välfärd på bekostnad av världens fattiga.
”Gör man inte en hel del?” borde det stå.
Men visst kan saker bli bättre. Men om man ska driva europeisk välfärdspolitik så blir det tuffare för de fattiga utanför USA i form av högre murar och tuffare tag mot illegala invandrare iform av utestängning från vård och skola. Ett sådant samhälle vill jag inte bo i.
”Decennierna efter andra världskriget flyttade folkliga krafter i hela Västvärlden fram sina positioner. Klyftorna minskade och välfärden byggdes ut.”
Det där tycker jag också är intrresant eftersom det var en period då utvecklingsländerna fick det allt sämre. Koloniala strukturer bibehölls och den västerländska arbetarklassen fick tillgång till billiga råvaror men skyddades bakom tullmurar. Välfärden i väst byggdes ut, men världens fattiga fick betala ett högt pris. Glöm aldrig i vilkens namn förtrycket fördes.