Kolla in detta klipp, där Maria Wetterstrand debatterar Svenskt Näringslivs Stefan Fölster.
Fölster har en teori om att miljöansvar i Sverige är bortkastade ansträngningar, för allt dåligt vi väljer bort kommer någon annan välja.
Det är lite lustigt hur nån från Svenskt Näringsliv har så lite förtroende om marknadens förmåga att hantera tillgång och efterfrågan.
Självklart minskar utsläppen om vi använder mindre bensin här i Sverige, iaf på längre sikt. All olja som är uppumpad och raffinerad kommer ju användas, varje liter som vi ratar här i Sverige kommer brukas av någon annan. Men det är inte gratis att prospektera ny olja, och oljebolagen gör självklart en tillgång/efterfrågan-analys vid nya oljeborrningar. Så om vi minskar vårt användande, så minskar den totala efterfrågan. Och på sikt så minskar utsläppen.
Men det handlar inte bara om det. Det handlar också om att vi förändrar samhällets strukturer, dess handlingsmönster och tankemönster. Varje liter ethanol bidrar till att främja den industrin, det blir pengar till forskning och utveckling som skapar mer effektiva fordon. Samma sak gäller andra typer av förnyelsebara drivmedel.
Om efterfrågan på miljövänlig teknik ökar, så kommer också lönsamheten och effektiviseringen öka.
Men visst, ur ett snävt kortsiktigt perspektiv har Stefan Fölster helt rätt. Men långsiktigt är hen helt ute och cyklar (vilket hen enligt uppgift också gör till jobbet).
Det är ju knappast någon nyhet att Svenskt Näringsliv inte tänker mycket längre bort än nästa kvarttalsrapport. Eller vilka intressen de representerar.
Väl rutet. Det här är ju en av de stora fördelarna med tillgång-/efterfråganprincipen, att vi faktiskt kan påverka marknaden genom aktiva val, dock krävs kollektiva sådana.