Ivan är som vanligt både arg och förbannad när han tar sig an Sverigedemokraternas framgångar i Skåne. Han tar saken i egna händer och ringer ner till kommunerna och frågar vad man gör åt saken.
Varför var jag nära på att skrika då? Vad man har hört genom media och andra röster är ganska bedrövande om segregationen i Skåne, Rosengård, mordet i Klippan och andra händelser. Jag vet inte hur korrekt bilden som målas upp är, men något måste dock vara galet. Jag skriker nästan för att det inte finns något politiskt initiativ till att förbättra läget, det enda som finns, som jag får reda på är ett policydokument.