Det nya direktivet kommer att ge upphov till en större andel grön energi inom EU. Här vindkraftverk i Tyskland. Foto: Karsten Würth
Idag (23/1) antog industriutskottet nya regler för EU:s energimarknad. Elproduktionen inom unionen måste ställas om till förnybart så snart som möjligt. Om vi ska lyckas uppfylla Parisavtalets 1,5-gradersmål måste sektorn vara koldioxidneutral senast 2045. Därför är dagens överenskommelse kring nya regler för Europas energimarknad mycket glädjande. Det nya regelverket ger oss bättre förutsättningar att uppfylla våra klimatmål, och säkerställer att omställningen mot förnybart fortsätter. Allra viktigast är att överenskommelsen trappar ner en betydande del av den konstgjorda andning som håller EU:s kolkraftverk vid liv. Om bara sex år kommer vi att se början på slutet för europeisk kolkraft.
Hur produceras EU:s el?
Det är Europaparlamentet och EU:s medlemsstater som nu kommit överens om hur den gemensamma energimarknaden ska utformas. De nya reglerna är välbehövda, då den gröna omställningen inom energisektorn fram till nu gått alldeles för långsamt. År 2016 producerades 46 procent av EU:s elektricitet med fossila bränslen, vilket är en minskning med bara 11 procentenheter sedan 2005. Samtidigt är vi fortsatt starkt beroende av kärnkraft, som stod för 26 procent av unionens energiproduktion samma år, medan förnybara energislag stod för 29 procent. Utvecklingen går åt rätt håll, men det måste gå snabbare.
Vad har man kommit överens om?
Vi gröna hade velat se ännu ambitiösare regler, men mötte starka mothugg från flera medlemsstater. Resultatet av förhandlingarna är trots allt positiva, framför allt på fem områden: 1) stopp för (nästan) alla kolkraftssubventioner, 2) draghjälp för gröna energikooperativ, 3) elhandelsregler som gynnar förnybar energi, och 4) stärkt konsumentskydd.
1. Stopp för (nästan) alla kolkraftssubventioner
Tillgången och efterfrågan på el påverkas av en mängd faktorer. Elanvändningen varierar starkt beroende på väder, årstid, tid på dygnet och aktivitet i ekonomin. Denna efterfrågan kan vara svår att förutse, vilket är anledningen till att medlemsstater använder sig av så kallade “kapacitetsmekanismer” för att säkra tillgången till elektricitet. Dessa är i praktiken subventioner till elbolag, som ges incitament att bibehålla sin existerande kapacitet för elproduktion, och investera i nya anläggningar om efterfrågan väntas stiga. Allt detta för att säkerställa att tillgången på el alltid möter efterfrågan.
Problemet är att många medlemsstater länge favoriserat kolkraftverk när de delat ut dessa subventioner. Det har varit en avgörande faktor i att hålla många sådana kraftverk öppna, då de i avsaknad av dessa bidrag i många fall annars hade varit olönsamma. Därför är det oerhört glädjande att vi nu lyckats driva igenom ett slut på (nästan) alla kolkraftssubventioner i EU.
Reglerna innebär att det efter juni 2025 blir förbjudet att subventionera existerande kraftverk som släpper ut mer än 550 gCO2/kWh eller 350 kg/kW per år. Det innebär i praktiken att inga kolkraftverk kommer kunna ta emot statliga bidrag efter detta datum, då kolkraftens utsläpp vida överstiger dessa gränsvärden.
Kolkraften har länge varit olönsam, efter att vi lyckades få igenom många gröna segrar under reformen av EU:s utsläppshandel förra året. De förändringarna har ökat priset på att släppa ut ett ton koldioxid inom unionen med 450 procent under 2018. Det har gjort det allt dyrare att driva kolkraftverk, vilket har gjort att många medlemsländer börjat subventionera dessa. Varför man inte istället lagt de pengarna på att investera i grön energi går mig förbi. Oavsett pekar detta på varför dagens reform är så viktig. Den eliminerar en betydande del av den konstgjorda andning som håller Europas kolkraftverk vid liv
Trots detta är reglerna tyvärr otillräckliga för att uppnå Parisavtalets 1,5-gradersmål. Polen – vars elproduktion till 90 procent kommer från kolkraft – lyckades få igenom ett undantag vad gäller nya kraftverk. För dessa anläggningar börjar de nya bidragsreglerna gälla direkt – om inte kontrakt om kapacitetsmekanismer skrivits under innan den 31 december 2019. Det innebär att Polen kommer ha möjlighet att fortsätta subventionera 4-6 GW av sin kolkraft, motsvarande hela Danmarks vindkraftskapacitet, i som längst 15 år till. För mig är det förbluffande att den polska regeringen hellre ger bidrag till olönsam kolkraft istället för att lägga de pengarna på förnybar energi. Investeringar som oavsett kommer att behöva göras inom bara ett par år.
2. Draghjälp för gröna energikooperativ
Att privatpersoner, bostadsrätts- och grannföreningar sätter upp egna solpaneler och/eller småskaliga vindkraftverk blir allt vanligare. I Europa finns det idag ungefär 3000 sådana energikooperativ, en siffra som EU-kommissionen beräknar kommer växa kraftigt de närmaste åren. År 2030 uppskattar kommissionen (s. 79) att energikooperativ kommer äga runt 17 procent av all solkraftskapacitet och 21 procent av all vindkraft i EU.
Det är en imponerande utveckling, som även kommer föra med sig att mer förnybar energi kommer finnas tillgänglig för elnätet i stort. Därför är det glädjande att vi lyckades få igenom att småskaliga energiproducenter ska få förtur till elnätet. Om det är synnerligen soligt eller blåsigt är det viktigt att den överskottsenergi som produceras inte går till spillo, utan kommer elnätet till del, där den kan säljas vidare. Ju mer sådan förnybar energi som kommer ut på elnätet vid produktionstoppar, desto mindre kraft kommer konventionella kraftverk behöva alstra.
Förturen till elnätet kommer att gälla för anläggningar med en effekt på mindre än 500 kilowatt, motsvarande ungefär 100 hushålls energiförbrukning. Tyvärr lyckades konservativa regeringar även här få igenom ett undantag: förturen kan tas bort i ett enskilt land om el från förnybara källor utgör minst 50 procent av landets slutliga energikonsumtion.
3. Elhandelsregler som gynnar förnybar energi
Även storskaliga sol- och vindkraftsparker producerar stora mängder överskottsenergi vid gynnsamt väder. Problemet är att dessa produktionstoppar kan alstra mer el än det egna landet behöver. Det här problemet behöver vändas till en möjlighet, där denna överskottsel istället kan exporteras utomlands. Tyvärr har EU:s kraftnät fram till nu inte haft kapacitet att ta hand om denna elektricitet. Det beror framför allt på att de ledningar som förbinder länderna med varandra ofta är “fulla” och inte har kapacitet att ta emot någon större mängd energi.
Genom det nya regelverket förbinder sig medlemsstaterna att hålla dessa internationella förbindelser öppna för handel. Minst 70 procent av ledningarnas kapacitet ska finnas tillgänglig för internationella överföringar av el. Det ger bättre förutsättningar att balansera energitillgången på olika platser inom EU, vilket starkt kommer gynna användningen av förnybara energikällor och de anläggningarnas lönsamhet. Det förhindrar också länder att aktivt blockera sina internationella förbindelser för att gynna den inhemska elproduktionen, något som dessutom leder till högre priser för slutkonsumenten.
4. Stärkt konsumentskydd
Elmarknaden kan ofta vara svåröverskådlig som konsument, vilket överenskommelsen syftar till att åtgärda. Medlemsländerna får nu bland annat krav på sig att öka åtkomligheten till tillförlitliga verktyg där det är möjligt att jämföra olika elbolags erbjudanden. Vidare ska det senast 2024 vara möjligt att byta elbolag inom 24 timmar, samtidigt som medlemsstaterna även åläggs att ta fram egna definitioner av energifattigdom. Det bör ses som ett första steg mot att EU-länderna tar tag i detta problem, där ett hushålls inkomster inte räcker till för sin elanvändning. Det är ett problem som beräknas omfatta mer än 50 miljoner hushåll inom unionen.
Avslutning
Med energimarknadsdirektivet tar vi viktiga steg mot en europeisk elmarknad där förnybart tar allt större plats. Direktivet bidrar till att accelerera den nödvändiga utvecklingen mot ett grönt energisystem, där även individer och små energikooperativ spelar en central roll. Den viktigaste förändringen är att bidragen till nästan all kolkraft kommer att försvinna till 2025. Det är hög tid att den konstgjorda andningen för denna omoderna och smutsiga kraftkälla upphör. Nu ser vi början på slutet för den europeiska kolkraften.