COP26 12 november – Det var idag det skulle hända!
Dagen är kommen då allt skulle avslutas – i alla fall enligt schemat. Men som vanligt när det kommer till klimattoppmöten så drar det ut på tiden, och förhandlingarna kommer fortsätta långt in på natten. Risken finns att vi inte heller har ett besked imorgon, lördag, utan ska vi följa exemplet från Madrid kommer vi ha ett resultat först på söndagen.
Det finns visserligen några ljuspunkter som gör mig optimistisk till att vi kommer ha ett förhandlingsresultat imorgon, men mer om det senare.
Tidigt i morse presenterades ett andra utkast till överenskommelse från ordförandeskapet. Tyvärr har skrivningarna om att fasa ut de fossila subventionerna av fossila bränslen urvattnats. Samma sak gäller skrivningarna om temperaturmålen, där Kina lyckats få löftet att vara “well below 2 degrees” istället för 1,5, som i tidigare utkast.. Tidigare skrivningar om att fasa ut kol och fossila subventioner har mjukats upp och är nu: “[…] accelerating the phase-out of unabated coal power and of inefficient subsidies for fossil fuels.”. Definition saknas av vad som är en ineffektiv subvention.
Samtidigt återfinns bra skrivningar om klimatanpassning, förluster och skador samt konkreta uppmaningar till världens rika länder att säkerställa de försenade 100 miljarder dollar varje år. Bra skrivningar återfinns om att förluster och skador redan är ett faktum för många länder, och ett beslut om att Santiagonätverket ska kompletteras med en “technical assistance facility”. Däremot saknas fortfarande finansiering för förluster och skador.
Även strukturen för utkastet har gjorts om, och delarna om klimatanpassning och klimatfinansiering kommer nu före delarna om att lindra klimatförändringarna. Det är såklart symboliskt, men ett krav från utvecklingsländer som vill ge dessa åtgärder mer tyngd.
Reaktioner på det andra utkastet
På klimattoppmöten brukar dessa utkast åtföljas av att parterna får yttra sig under en plenarsession där de får ge sina synpunkter på förslaget. Dessa stocktakings, som de heter, blir ett lackmustest för förhandlingsläget, och ger oss en bra indikation över var de stora splittringarna ligger. Jag tänkte att jag skulle gå igenom lite var de stora splittringarna ligger.
Först och främst var det väldigt gripande att höra de små ö-nationerna vittna om hur klimatförändringarna drabbar dem redan nu. Att höra dem vädja till de rika delarna av världen får mig att inse varför vi håller på med det här. Klimatfrågan har alltid varit existentiell, och för stora delar av världen är det redan nu en del av vardagen. EU-kommissionär Frans Timmermans höll även han ett känslofyllt tal om vilken värld hans barnbarn ska få växa upp i. En värld med nollutsläpp, eller en värld där han måste slåss med sina medmänniskor om livsnödvändiga resurser, som mat och vatten.
För det är vad det handlar om. För stora delar av världen är det en verklighet idag, för andra ett sannolikt framtidsscenario om vi inte agerar nu.
Men låt mig då gå igenom några utav de stora stötestenarna som återstår.
Klimatanpasssning
De flesta parter står bakom tuffare skrivningar om klimatanpassning. LDC-länderna, tillsammans med AOSIS och SIDS, uttryckte djup uppskattning för skrivningarna i det andra utkastet till COP-beslut som handlade om kravet på att fastställa ett globalt mål för klimatanpassning. Direkt när COP26 avslutas ska arbetsgruppen sätta igång med arbetet som ska pågå i två år.
Syftet är att definiera ett mål, likt Parisavtalets temperaturmål, för klimatanpassning för att effektivt implementera Parisavtalet. Många länder lyfter samtidigt behovet av att komma framåt med klimatfinansieringen, och inte minst uppfylla löften som skulle uppfyllts för länge sen.
Flera mindre utvecklade länder lyfter dock behovet av att få med skrivningar om vad som händer efter 2025. Det här har knappt diskuterats i veckan. I en separat text beskriver man tre alternativ för klimatfinansering efter 2025, men inget av alternativ hänvisar till någon siffra, och inte heller till någon ambition om att balansera finansieringen till anpassning respektive åtgärder för att lindra klimatförändringarna.
Minska utsläppen i närtid (mitigation)
Kina lyckades få in en svagare skrivning om 1,5 gradersmålet än vad som stått i tidigare utkast. De försvarade sig med att det är likalydande skrivning som finns i Parisavtalet. Dock uttryckte flera andra parter, inklusive EU och USA, besvikelse över att texten försvagats. De fick eldunderstöd av några utav världens mest utsatta länder som Tuvalu och Maldiverna.
USA pekade på vad vetenskapen kräver och uttryckte bestörtning över att utsläppen fortsätter att öka till 2030. John Kerry nämnde till och med, till mångas stora glädje, att utsläppen ju faktiskt måste minska med 45 % till 2030 om vi ska vara i linje med vad vetenskapen kräver. Men samtidigt ställde han sig bakom de urvattnade skrivningarna om fossila subventioner och utfasningen av kolet, vilket är djupt problematiskt.
Just de mjuka skrivningarna om fossila subventioner och kol var det många länder som reagerade på under plenarsessionen tidigare idag.
Frågan om fossila subventioner och kol var oförutsedd inför klimattoppmötet i Glasgow. Ingen såg framför sig att det skulle bli den debatt det nu har kommit att bli, även om vi drivit på för just det i Europaparlamentet. Det brittiska ordförandeskapet hade visserligen som ett av sina mål för mötet att parterna skulle enas om ett slutdatum för kol, men att det i realiteten skulle diskuteras var det nog få som trott. Därför var det många som höjde på ögonbrynen när orden “fossila bränslen”, för första gången någonsin, nämndes i ett utkast till COP-beslut. Att skrivningarna sedan försvagats kraftigt vittnar om hur kontroversiellt det är.
Jag hoppas att skrivningarna inte vattnas ur ytterligare innan vi har ett färdigt beslut.
Loss and damage
När det kommer till förluster och skador finns det äntligen ett erkännande av att det de facto är en verklighet för många länder idag. Guinea är i år ordförande för G77-gruppen, som officiellt stöds av Kina. De har tillsammans lagt fram ett eget förslag gällande förluster och skador.
G77+Kinas utkast inkluderar belopp och finansieringskällor som, enligt förslaget, ska utarbetas vid nästa COP. Utkastet till COP-beslut har inte tillgodosett kraven och Guinea uttryckte besvikelse över detta, och fick stöd av många andra länder inom gruppen. Det som återfinns är endast en “teknisk assistansfacilitet” för att stödja tekniskt bistånd, men speglar inte behovet av klimaträttvisa fullt ut. Detta har utvecklingsländerna gjort mycket tydligt under plenardiskussionen.
Att varken EU eller USA kunde inte acceptera detta, trots att det är ganska vagt skrivet, är skamligt och ett tydligt exempel på brist på klimatledarskap under det här COP26 från både EU:s och USA:s sida. Det är hög tid att EU står upp för klimaträttvisan och för politik som är i linje med vårt historiska ansvar gentemot de mest utsatta.
Klimatanpassningsåtgärder räcker tyvärr inte längre. Många länder har redan börjat se effekterna av klimatförändringarna. Diskussionerna om förluster och skador kommer tyvärr behöva fortsätta, klimatkrisen är redan här. COP26 kan ta avgörande steg i rätt riktning och veckans COP-beslut bör reflektera allvaret i klimatförändringarna.
Artikel 6
Idag har nya utkast på Artikel 6 publicerats. Även om det har varit ett övergripande fokus på klimatfinansiering, anpassning och förluster och skador under detta COP, vilket såklart har varit nödvändigt, är det av yttersta vikt att vi färdigställer regelboken. Det förslag som just nu cirkulerar, från Japan, USA och Brasilien, riskerar dock fortfarande öppna dörren till dubbelräkning och överföring av krediter. Det är något som Japan har försökt med i flera år, men inte något som EU bör acceptera.
Vi kan inte låta våra krav på artikel 6 spädas ut, och vi måste säkerställa integritet i systemet – något som även USA lyfte under plenarsammanträdet. Japans förslag skulle resultera i att förorenare kan räkna sina utsläppsminskningar två gånger, trots att de i verkligheten bara skett en gång. Det urholkar hela systemet och är precis den typen av kryphål som fossillobbyister, och stora utsläppare, verkar för.
Gemensamma tidsramar
Ryssland var först ut bland länderna och uttryckte uppskattning till den flexibla skrivning som nu finns i utkastet. För oss gröna är dock skrivningarna allt för flexibla, och behöver skärpas till att vara femåriga. Men det verkar som att länderna rör sig allt närmre konsensus här.