Den ekonomiska maktens legitimitet

Genom alla tider har olika maktstrukturer genomsyrat samhället. Och genom alla tider har de som funnit sig ofördelaktigt placerade i rådande maktstrukturer kämpat för att nya sådana skaträda fram. Så har det alltid varit och så kommer alltid att fortsätta. Det helt och hållet rättvisa samhället är en utopi.

Men idag så är det en överväldigande majoritet som tycker att nu har vi nått så långt att inga omvälvande förändringar behövs. Vi har förtroende för, och vill verka inom de rådande demokratiska, sociala och ekonomiska strukturerna. Vi finner att strukturernas grunder är legitima. Civilisatorisk utveckling nås genom evolution, inte revolution.

Jag tänkte nu problematisera lite kring den ekonomiska maktens legitimitet i en globaliserad värld.

Låt oss först stipulera ett antal användbara begrepp. Nu kanske nån tycker att jag sätter mig på lite höga hästar i förhållande till det resonemang som efterföljer stipulerandet, men jag kände för att göra det även för framtida bruk.

Social kontext

Den sociala gemenskap eller sammansättning man tillhör, såsom det ‘svenska folket’, det ‘kurdiska folket’ eller det ‘koreanska folket’. Konstituerande egenskaper för gruppen kan vara språk, kultur, historia eller dylikt.

Social makt

Den makt man har i sin sociala kontexts maktstrukturer. Exempelvis pga anrika släktingar, kändisskap eller goda handlingar osv. Ett sätt att få social makt är att göra saker som uppskattas i sin sociala kontext. Som att skriva ett litterärt storverk, sjunga på en välgörenhetsgala eller ha offentligt sex i tv.

Demokratisk kontext

Den grupp man har medborgerliga rättigheter eller demokratiskt inflytande i. Kan vara ens kommun, nation eller union.

Demokratisk makt

Den makt man har i sin demokratiska kontext. Såsom rösträtt, förtroendeuppdrag och medborgerliga rättigheter.

Ekonomisk kontext

Den varu- eller arbetsmarknad man konkurrerar på.

Ekonomisk makt

Den makt man har i sin ekonomiska kontext. Pengar och materie som är värt pengar.

Så. Jag kommer nu vara lite repitativ, men detta för att vara tydlig. Låt oss säga att Sverige är en social, demokratisk och ekonomisk kontext. Och att de människor som agerar inom dessa kontexter finner dess spelregler och strukturer som legitima. Att då makt som är tillskansad enligt dessa spelregler är legitima.

Vi har alltså bara att gilla läget om fel låt vann i melodifestivalen, om fel parti vinner riksdagsvalet, om fel person blir rik. Allt gick ju rätt till, alla spelade på lika och allmänt accepterade villkor.

Låt oss alltså säga att i Sverige så har medborgarna genom sin demokratiska makt möjlighet att sätta spelreglerna så att alla har samma chanser till utbildning och därmed arbete. Så har grannen finare bil, så får man kämpa hårdare i sin ekonomiska kontext. Eller fortsätta kämpa demokratiskt för att spelreglerna ska bli rättvisare.

Eller utnyttja sin sociala makt till att försöka ändra på hur de sociala strukturerna påverkar de demokratiska och ekonomiska sådana.

Helt enkelt, de tre kontexterna legitimerar varandra. Exempelvis, om ‘fel’ sexualitet, ursprung eller kön minskar ens sociala makt, så kan man rösta för stiftandet av anti-diskrimineringslagar.

Och om man tycker att arbetarna har på tok för mycket rättigheter, så kan man med ekonomisk makt finansiera demokratiska företrädares utbildning, valpropaganda och allmän opinionsbildning för att ändra detta.

Allt är frid och fröjd.

Men låt oss då titta lite extra på den ekonomiska makten. Ju mer ekonomiska medel, såsom välfyllt bankkonto, hög lön eller nogrannt placerad aktieportfölj, en person besitter, desto mer ekonomisk makt besitter den. Man har relativt sett större inflytande i sin ekonomiska kontext, man har större möjlighet att köpa villan, hyra dvdn eller utstå arbetslösheten.

Och så helt plötsligt får någon för sig att samla ihop sin ekonomiska makt i den ekonomiska kontexten Sverige, växla sina pengar och resa någon helt annan stans. Närliggande kontexter överlappar och påverkar varandra, speciellt i denna globaliserade värld. Men nu pratar vi någon helt annan stans, en plats riktigt långt bort.

Och på denna nya plats har ingen haft något betydande inflytande, varken socialt, demokratiskt eller ekonomiskt, på hur denna ekonomiska makt tillskansats. Varför kvarstår den ekonomiska maktens legitimitet i denna nya kontext? Min fråga är självfallet retorisk och jag har ett par svar på lager som tänkte resonera vidare kring i ett till inlägg.

Men tills dess undrar jag vad ni tycker?

Pingat på intressant.se

Andra bloggar om: , ,

3 thoughts on “Den ekonomiska maktens legitimitet”

  1. Jag instämmer i att den ekonomiska makten bör ifrågasättas i större utsträckning. Särskilt vad gäller kopplingen demokratisk makt och ekonomisk makt.

    Men jag anser att alla de kontexter du pratar om idag faller samman allt mer. De demokratiska institutionerna är uppbyggda kring nationalstaten och anpassad efter en verklighet som rådde runt förra sekelskiftet. Varken den sociala eller ekonomiska kontexten sammanfaller idag med nationalstaten. Ekonomin blir alltmer global och det offentliga rummet, vilket är min tolkning av vad du avser med socialt kontext, är både mer mångfacetterat och mer globalt. Internet och snabba kommunikationer gör att vi lever i ett globalt medierum och att människor blir svårare att placera in i ett specifikt offentligt rum (nationellt). Genom denna nya verklighet blir både ekonomins påverkan på demokrain och de demokratiska institutionernas uppbyggnad kring nationalstaten svårare att rättfärdiga.

    /Christian

  2. Christian: Mitt resonemang är väldigt förenklat, ”Låt oss säga att Sverige är en social, demokratisk och ekonomisk kontext.”.

    Notera ”låt oss säga”.

    Jag håller självfallet med i det du säger.

    Nina:
    Jag har länge delat vissa delar av marxismens maktanalys.

    Men den är långtifrån fullständig, och idag också omodern.

    Och även om Marx själv inte talade så värst mycket om vilka politiska lösningar som skulle lösa de problem som han såg, så står jag inte för de lösningar som man normalt förknippar med marxismen.

    Så marxist är jag inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *