Nyhetsbrev om att kärnkraftskramandet har sin grund i patriarkala maktmönster.
10 thoughts on “Nyhetsbrev om kärnkraften”
Det här är med den manliga/patrialkala inslaget i kärnkraftsdebatten är intressant. Jag inser att queerfeministerna hävdar att det är rollen som stark man som ni grabbar måste spela som därmed gör er tvungna att leva lite farligt och satsa lite på kärnkraften. Jag skulle snarare hävda att det rör sig om mannens brist på stresshormon, till skillnad från kvinnans relativt höga påslag, som gör honom mer riskbenägen. Vi kvinnor måste värnas, eftersom vårt antal är av större vikt för flocken än männens, därmed måste vi hålla oss vaksamt inställda till kärnkaften. Därav opinionsskillnaden!
Är gronungdom.se nere? Jag får ”The Page Cannot Be Displayed”. Detta bara måste läsas… om inte annat för humorns skull.
Medan vi är inne på irrelevanta satistiska skillnader mellan könen kan de som försöker hitta förklaringar i dessa – förklaringar som är otestbara och därmed ovetenskapliga – gärna få förklara varför kvinnor i högre grad än män tror på saker som spöken, horoskop, homeopati, faith healing, medium och annat sådan icke-vetenskap. Sätt det sedan i relationen till kvinnor inställning till kärnkraft så dycker det genast upp ett intressant mönster. Kärnkraft är ett vetenskapligt ämne. Allt annat jag beskrev ovan är det inte utan raka motsatsen till vetenskap. Treden vi ser är att kvinnor agerar mottagliga för icke-vetenskap än män.
Vi behöver få fler kvinnor som är intresserade av teknik och vetenskap.
Enklaste forklaringen ar att fler man har den kunskap som kravs for att forsta karnkraft och darmed vara positiv till den av den enkla anledningen att fler killar ar teknikintresserade och har gatt vetenskapliga/tekniska utbildningar…
Jag har aldrig stott pa nagon som har en genomgaende forstaelse for karnkraft, karnfysik, joniserande stralning etc som ar karnkraftsmotstandare. Oavsett kon! Det handlar om kunskap inte kon, att lasa in kon i detta verkar lika givande som artikeln haromdagen som beskrev forskning att hitta feminina och maskulina toner…
Tack Jakop för att du bekräftar min manlighet! Äntligen kan vi dra upp lite könslinjer även inom kärnkraftfrågan. Vi riktiga män på ena sidan och ni veklingar ihop med kvinnorna på den andra.
Jag minns själv när jag var yngre och helt oinsatt i sakfrågan, och enbart på magkänsla såg kärnkraften som något ont. Sen studerade jag fysik (manligt och hårt) och satte mig in i ämnet. Givetvis kände jag hur sillmjölken inom mig försvann, jag utvecklade muskler och är nu en riktig karlakarl som gillar kärnkraft eftersom det tilltalar mitt testosteronstinna sinne och ger mig fördelar i en patriarkalisk omvärld. Det är förstås trevligt med lite kvinnlig fägring även i vårt läger (höh höh!), men de få kvinnor som jag stöter på har säkert hormonstörningar eller är lesbiska allihopa, hur ska man annars kunna förklara att de är kärnkraftvänliga?
En ytlig undersökning av insändare och bloggdebatter visar stor skillnad i syn på kärnkraften mellan de som är insatta i frågan och de som inte är det. Kan DET vara en slump?
Jag skulle vilja påpeka att det finns människor som är insatta i fenomenet kärnkraft på högre basis än snittet och som ändå känner sig avigt inställda till den.
Elin, det handlar inte om sarskilt manga… Man far soka land och riket runt for att hitta karnkemister, radiofysiker, karnfysiker, reaktorfysiker etc som ar negativt installda till karnenergi.
De ar ungefar lika latta att hitta som biologer som tror pa intelligent design! 🙂 Finns nagra har och dar, men ingen tar dom pa allvar eftersom de helt enkelt inte har mycket grund att sta pa.
Man kan nog hitta en annan orsak till att kärnkraftskramandet är vanligare hos folk som jobbar med kärnkraft. Det är lätt att anamma något man pysslar med dagligen och få en affektion för det. Vi människor klarar helt enkelt inte av att gå runt och tänka att vi håller på med tveksamheter varje dag. Istället ändrar hjärnan vår attityd till aktiviteten ifråga. Fenomenet kallas inom psykologin för kognitiv dissonans.
Personligen tycker jag att den förklaringen känns mer sannolik, men av någon anledning anar jag att de upplysta och vetenskapliga kärnkraftsexperterna inte håller med mig 😉
Johan: Förvisso sant. Frågan är då bara om deras positiva inställning beror på att de är pålästa eller för att de är män. Vilket som är det kausala sambandet är inte här helt tydligt.
Det här är med den manliga/patrialkala inslaget i kärnkraftsdebatten är intressant. Jag inser att queerfeministerna hävdar att det är rollen som stark man som ni grabbar måste spela som därmed gör er tvungna att leva lite farligt och satsa lite på kärnkraften. Jag skulle snarare hävda att det rör sig om mannens brist på stresshormon, till skillnad från kvinnans relativt höga påslag, som gör honom mer riskbenägen. Vi kvinnor måste värnas, eftersom vårt antal är av större vikt för flocken än männens, därmed måste vi hålla oss vaksamt inställda till kärnkaften. Därav opinionsskillnaden!
Motsatta idéer kan komma till samma slutsats 🙂
Är gronungdom.se nere? Jag får ”The Page Cannot Be Displayed”. Detta bara måste läsas… om inte annat för humorns skull.
Medan vi är inne på irrelevanta satistiska skillnader mellan könen kan de som försöker hitta förklaringar i dessa – förklaringar som är otestbara och därmed ovetenskapliga – gärna få förklara varför kvinnor i högre grad än män tror på saker som spöken, horoskop, homeopati, faith healing, medium och annat sådan icke-vetenskap. Sätt det sedan i relationen till kvinnor inställning till kärnkraft så dycker det genast upp ett intressant mönster. Kärnkraft är ett vetenskapligt ämne. Allt annat jag beskrev ovan är det inte utan raka motsatsen till vetenskap. Treden vi ser är att kvinnor agerar mottagliga för icke-vetenskap än män.
Vi behöver få fler kvinnor som är intresserade av teknik och vetenskap.
Lanken verkar dod…
Enklaste forklaringen ar att fler man har den kunskap som kravs for att forsta karnkraft och darmed vara positiv till den av den enkla anledningen att fler killar ar teknikintresserade och har gatt vetenskapliga/tekniska utbildningar…
Jag har aldrig stott pa nagon som har en genomgaende forstaelse for karnkraft, karnfysik, joniserande stralning etc som ar karnkraftsmotstandare. Oavsett kon! Det handlar om kunskap inte kon, att lasa in kon i detta verkar lika givande som artikeln haromdagen som beskrev forskning att hitta feminina och maskulina toner…
länken fungerar inte.
/C
Tack Jakop för att du bekräftar min manlighet! Äntligen kan vi dra upp lite könslinjer även inom kärnkraftfrågan. Vi riktiga män på ena sidan och ni veklingar ihop med kvinnorna på den andra.
Jag minns själv när jag var yngre och helt oinsatt i sakfrågan, och enbart på magkänsla såg kärnkraften som något ont. Sen studerade jag fysik (manligt och hårt) och satte mig in i ämnet. Givetvis kände jag hur sillmjölken inom mig försvann, jag utvecklade muskler och är nu en riktig karlakarl som gillar kärnkraft eftersom det tilltalar mitt testosteronstinna sinne och ger mig fördelar i en patriarkalisk omvärld. Det är förstås trevligt med lite kvinnlig fägring även i vårt läger (höh höh!), men de få kvinnor som jag stöter på har säkert hormonstörningar eller är lesbiska allihopa, hur ska man annars kunna förklara att de är kärnkraftvänliga?
En ytlig undersökning av insändare och bloggdebatter visar stor skillnad i syn på kärnkraften mellan de som är insatta i frågan och de som inte är det. Kan DET vara en slump?
Jag skulle vilja påpeka att det finns människor som är insatta i fenomenet kärnkraft på högre basis än snittet och som ändå känner sig avigt inställda till den.
Elin, det handlar inte om sarskilt manga… Man far soka land och riket runt for att hitta karnkemister, radiofysiker, karnfysiker, reaktorfysiker etc som ar negativt installda till karnenergi.
De ar ungefar lika latta att hitta som biologer som tror pa intelligent design! 🙂 Finns nagra har och dar, men ingen tar dom pa allvar eftersom de helt enkelt inte har mycket grund att sta pa.
Man kan nog hitta en annan orsak till att kärnkraftskramandet är vanligare hos folk som jobbar med kärnkraft. Det är lätt att anamma något man pysslar med dagligen och få en affektion för det. Vi människor klarar helt enkelt inte av att gå runt och tänka att vi håller på med tveksamheter varje dag. Istället ändrar hjärnan vår attityd till aktiviteten ifråga. Fenomenet kallas inom psykologin för kognitiv dissonans.
Personligen tycker jag att den förklaringen känns mer sannolik, men av någon anledning anar jag att de upplysta och vetenskapliga kärnkraftsexperterna inte håller med mig 😉
Johan: Förvisso sant. Frågan är då bara om deras positiva inställning beror på att de är pålästa eller för att de är män. Vilket som är det kausala sambandet är inte här helt tydligt.