Nu går GM i konkurs. Gott så, affärsmodellerna var uppåt väggarna och businesstänkandet bortglömt. SvD Näringsliv har ett par bra artiklar om saken, och ett parti gillar jag speciellt:
Men mitt i all dramatik och darrande osäkerhet för Saab; låt oss göra en banal jämförelse – något ett barn antagligen skulle göra först av alla när det gäller bilindustrin – att jämföra utbud med efterfrågan.
Utbudet av bilar är nämligen betydligt större än efterfrågan och har så varit i decennier – en strukturell överkapacitet som bara i EU uppskattas av Europaparlamentet till 20 procent.
Men inte bara kapaciteten är högre än efterfrågan. Det gäller även själva tillverkningen. Sett till hela världen tillverkades det för två år sedan 53,1 miljoner bilar och lätta lastbilar. Men det såldes bara 49,5 miljoner. Allt enligt Automotive News databas.
Under de kommande fyra åren väntas bilförsäljningen sjunka 20–25 procent.
Men det stannar inte där.
För en dryg månad sedan skrev jag såhär i ett nyhetsbrev:
Det innebär att det stora globala finansproblemet just nu är att inse att vi måste växla ner, inte försöka växla upp igen genom mer hokus pokus. Produktionskapaciteten världen över är dimensionerad för en konsumtionskraft som helt enkelt inte finns.
Arbetstillfällena i bilindustrin kommer inte återvända. Det är dags att vi inser att dagarna för bilens, och lastbilens, dominans i transportsektorn är räknade. Krampaktiga försök att hålla skrotet rullande i några år till är slöseri med skattemedel.
Bättre då att satsa på en Green New Deal, där vi bygger ut järnväg och kollektivtrafik. På så sätt tar vi ansvar både för framtidens miljö och arbetsmarknad.
Marknadsekonomi när den är som bäst. Att vara miljöovänlig OCH olönsam är helt enkelt för mycket.
Nu återstår bara att göra processen kort med den artutrotande och oerhört olönsamma fiskeindustrin. Hoppas Isabella fixar det.