Inte för att Birger Schlaug är min favoritmiljöpartist direkt, och jag håller verkligen inte med honom i att borgarbudgeten skulle vara nån seger för nån annan än sveriges överklass, men i denna artikel slår han sig härligt på bröstet på ett sätt som jag önskar att fler miljöpartister gjorde. Hittade den via Emma förresten.
Att den borgerliga regeringen håller fast vid alla de beslut som den tidigare rödgröna majoriteten tagit måste uppfattas som en av de största politiska och pedagogiska segrar miljöpartiet gjort. De gröna har faktiskt lagt en norm i den svenska politiken: normen innebär att effekterna av grön skatteväxling accepteras. På samma sätt som moderaterna accepterat delar av den socialdemokratiska välfärdsmodellen har man nu accepterat de gröna inslagen i skattepolitiken.
Grön skatteväxling innebär i korthet att skatten på det som har negativ påverkan på miljön höjs lika mycket som skatten på arbete minskas. Miljöförstöring blir lite dyrare, arbete blir lite billigare. Vård, omsorg, utbildning, kultur, reparation och underhåll beskattas mindre – medan transporter, energislukande och miljöpåverkande produktion beskattas mer. Detta leder till att det blir lönsamt att rationalisera bort negativ miljöpåverkan, på liknande sätt som det en gång blev lönsamt att rationalisera bort ineffektiva arbeten inom industrin då arbetsgivaravgifterna infördes.